toder kan kanske minskas med bättre interna–
tionell standardisering, men detta kräver lång
tid. I dagens situation är det därför viktigt att
man anger, med vilken metod en bestämning är
gjord. Man kan t.o.m.
tänka
sig att använda ett
något avvikande namn eller ett suffix, för en
metod, som ger en klart annan nivå
än
den ac–
cepterade. IMx-metoden för CA 125 kunde t.ex.
kallas CA 126 eller CA 125x.
sjukvården i Norden utsätts just nu för ett
starkt tryck att rationalisera, och enskilda sjuk–
vårdsanstalter måste tävla med varandra på eko–
nomisk bas. Därför är enkla metoder och låga
analyskostnader viktiga argument vid valet av
analysapparatur. Har man skaffat en dyr auto–
mat, är pressen att göra allt med samma apparat
stor, även om vissa metoder skulle vara olämpli–
ga för ändamålet. Kostnaderna blir lätt viktiga–
re än kvaliteten, som vi med rätta varit stolta
över i Norden. Detta kommer .i sinom tid att
märkas i kvalitetskontrollprogrammen, såvida
alla laboratorier deltar i dessa.
Tills vidare har kvalitetskontrollen i Norden
skett på frivillig bas, men den utveckling, som
nu sker kommer kanske att kräva andra lösnin–
gar. sjukvårdspolitiken i Norden börjar allt mer
påminna om den i USA, och där krävs ackredi–
tering av laboratorierna. Även om vår frivilliga
kvalitetskontroll, givit utomordentliga resultat,
så får vi förbereda oss på att ackreditering och
obligatorisk kontroll introduceras även här.
Denna fråga diskuteras redan, och om vi
tar
ini–
tiativet i den diskussionen, kan vi bäst påverka
slutresultatet.
Jag vill inte
br~msa
utvecklingen mot för–
enkling och automatisering av de immunologi–
ska analysmetoderna. Snabba hormonbestäm–
ningar kan medföra stora förbättringar i diag–
nostiken av vanliga akuta vårdprob!em t.ex.
graviditetskomplikationer eller en Addison–
kris, med åtföljande inbesparingar i totala sjuk–
vårdskostnader. Vi får bara inte okritiskt anam–
ma automationen på basen av kortsiktiga eko–
nomiska beräkningar. Rationaliseringen av la–
boratoriemetoder får inte ske på bekostnad av
det diagnostiska värdet, och en inbesparing i la–
boratoriekostnader är reell, bara om den min–
skar vårdkostnaderna.
Ulf-Håkan Stenman, M.D., docent
Laboratoriet, Kvinnokliniken, HUCS
SF-00290 Helsingfors
Fallbeskrivning: Äldre kvinna med
underbensfraktur efter ringa vild
forts från sid 3
Det råder ingen enighet i litteraturen om hur dessa
utredningar bör bedrivas. l första hand bör det
klarläggas om patienten erhållit läkemedel som
påverkar benvävnaden. l princip skulle vidare ut–
redning kunna ske enligt följande frågeställningar,
såvida det inte finns skäl att i det enskilda fallet
följa en annan väg:
Föreligger ändrad benmineramassa
l
Föreligger tecken till ändrad benomsättning
l
Svårigheter att besvara denna trågestålning beror
bl a på mättekniska och provtagningsmässiga
problem [S-alkaliska fosfataser (benisoenzym), S–
osteocalcin, U(24h)-hydroxyprolin). Analyser av
U-kollagentvärbindningar (pyridinolin och deoxy–
pyridinolin) är inte allmänt tillgängliga (se även ref.
1).
Klinisk kemi
i
Norden
J,
1992
Föreligger ma/absorption?
Föreligger endokrin sjukdom?
Föreligger icke-endokrin tumörsjukdom?
l det aktuella fallet gjorde man följande observa–
tioner: patienten hade låg kroppsvikt (37 kg), ta–
chycardi, diffus struma och exoftalmus, dvs dia–
gnosen tyreotoxikos av autoimmun genes föreföll
sannolik. Detta bekräftades med biokemiska (se
nedan) och nuklearmedicinska undersökningar.
Hon var relativt kortvuxen (149 cm). Bestämning
av benmineralinnehållet 2 mån efter frakturen vi–
sade extremt låg halt i vänster och - än mer utta–
lat - höger calcaneus samt i radius; intressant
nog sågs inga kotkompressioner dvs kotpelaren
hade inte påtagligt drabbats av benmineral–
reduktion.
forts sid 16
13
