Klinisk Biokemi i Norden Nr 1, vol. 4, 1992 - page 16

Vad är ditt analyssvar värt?
ARNE HAMFELT, Sundsvall
Swedish Committee for Clinical Laboratory
Standards, SE-CCLS arrangerade i samarbete
med Nordkem 5-6 november 1991 ett utbild–
ningsseminarium om
,Samordnad aktivitet in–
om laboratoriemedicinen avseende metodstan–
dardisering med tilltimpningar frtimst frdn im–
munologisk analysteknik'!
Seminariet hade samlat ett 75-tal deltagare
representerande skilda laboratoriemedicinska
professioner såsom klinisk kemi, klinisk bakte–
riologi, klinisk mikrobiologi, klinisk immuno–
logi, klinisk patologi från samtliga nordiska
länder och också många representanter från in–
dustrien inom SVEDIF:s (Svensk Diagnostika
Förening) medlemsornråde.
I sitt
inledningsanförande
pekade Carl–
Henne de Verdier på den integrering, som pågår
såväl inom Norden som inom Europa och fann
det signifikant, att en av deltagarna inte kunde
närvara första dagen och en annan måste avvara
andra dagen på grund av engagemang i Bryssel.
SE-CCLS, som har uppstått ur ECCLS har kvar
moderorganisationens princip om basförank–
ring i de tre stödpelarna: Profession (Svenska
Läkaresällskapet), myndighet (SPRI, Statens
Planerings- och Rationaliserings-Institut) och
industri {SVEDIF). Alla dessa har från något
olika utgångspunkter ett gemensamt intresse att
engagera sig i den kvalitetssäkringsrevolution
inom hälso- och sjukvården, som enligt Rotman
(ed. New England Journal of Medicine) under
sent 80-tal efterträtt den expansionsrevolution,
som inleddes under sent 40-tal.
Sessionen
Metrologi och svarsrapportering
inleddes av Anders Kallner, som definierade
metrologi som ett systematiskt sätt att beskriva
mätning. Han framhöll betydelsen av bestämda
definitioner för att analysresultat skall kunna
tolkas och ges ett diagnostiskt värde i statistiska
termer. Rene Dybkrer gav en översikt över no–
menklatur och terminologi inom mätsystem
och mätprocedur. Han gick också igenom no–
menklaturen för tolkning av resultat och för in-
14
delning i nominal-, ordinal-, intervall resp. rati–
oskala. Henric Olesen talade om vikten av ko–
herent svarsrapportering med hänsyn till
samordningen i EG. Han skissade organisatio–
nen i detta arbete från CEN (Commite Europe–
en de Normalisation) centralt ner till TC 251
(Technical Committee) med
WO
62:5 item 2:4
(Working Group}, som handhar laboratorie–
procedurer och där Henric Olesen lett ett arbete
för formalisering av svarsrapporteringen. Arbe–
tet väntas bli
klart
1992. Torgny Groth framför–
de synpunkten att mätresultat bör rapporteras
med felangivelse och att de bör korrigeras med
kända systematiska fel. Slumpfelsstorleken an–
ges och storleken av totalfelet beräknas ur bio–
logiska, analytiska och preanalytiska felet. In–
om mikrobiologien är de enda mätningar som
utföres, menade Roland Möllby, ELISA–
metoder, som kan uppvisa olika standardkurvor
i olika sera. Han exemplifierade med utprov–
ningen av ett kikhostevaccin, där de erhållna ni–
våerna
i
Sverige och
i
USA ej var jämförbara.
Session
Kalibrering
inleddes av Anders Kall–
ner med en genomgång av principer. Knut Eld–
jam talade om tillverkning av kontrollmaterial.
Man måste ta hänsyn till komponent, nivå, sta–
bilitet, matrixeffekt etc. Den senare kan inte
undgås, men måste tas hänsyn till. Kontrollma–
terialet skall vara så likt patientprovet som möj–
ligt, medan kalibreringsmaterialet skall vara så
stabilt som möjligt. Anders Carlström talade
om proteinkalibratorer och om framtagning av
den nya IFCC-proteinstandarden. Han beskrev
också problem i anslutning därtill som att
alfa-1-antitrypsin påverkas av proteas, att CRP
binds till olika ligander, som varierar mellan pa–
tienter, att haptoglobin finns i olika former
m.m.
I sessionen
Referensvardesproblematik
gav
först Ralph Gräsbeck en inledning med teore–
tisk bakgrund, IFCC-definitioner och framhöll
betydelsen av att behandla patientprov lika som
referensprov. H. E. Solberg gjorde en genom-
Klinisk kemi
i
Norden l, /992
1...,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15 17,18,19,20,21,22,23,24,25,26,...36
Powered by FlippingBook