Försörjningen av baltstaterna med reagens
och instrument är inte oväntat mycket bekym–
mersam. I Sovjetunionen centralstyrdes
all
form av inköp. Vanligen fordrades två
år
eller
mer för att få en beställning av även enkla kemi–
kalier levererad. Efter separationen från Sovjet–
unionen och centralmakten borde inköp kunna
ske enklare. Emellertid är det ekonomiska läget
sådant att tillförseln av reagens och reservdelar
utifrån praktiskt taget upphört. En del småföre–
tag som tillverkar reagens och instrument har
startats och de hoppas att deras produkter ska
kunna klara hemmamarknaden och även kun–
na exporteras.
Sessionen om kvalitetskontroll tilldrog sig
mycket stort intresse. Från att ursprungligen ha
omfattat sex föredrag expanderades detta på ett
improviserat sätt till tolv. I alla baltstaterna har
man organiserat någon form av kvalitetscirklar
där ett centralt laboratorium distribuerar serum
eller andra provmateriaL Utsändningarna sker
upp till fyra gånger per år och resultaten sam–
manställs manuellt eller med hjälp av datorer. I
den session, som handlade om användningen av
laboratorieresultat, gavs sju presentationer. Vi
tog bl a upp preanalytiska faktorer, den kliniska
utvärderingen av metoder, referensvärdesteo–
rin, plasmaproteiner och diagnos av metabola
sjukdomar. Den sista sessionen omfattade en
presentation av några av de mest intressanta
posterutställningarna vilket ledde till många en–
gagerade diskussioner. slutligen samlades före–
trädare för de deltagande länderna till en runda–
bordskonferens med syftet att besvara frågan
"Hur skulle jag vilja se laboratoriemedicin ut–
vecklas till 1995". Den livliga diskussionen kan
sammanfattas som att företrädarna för baltsta–
terna i första hand önskade utbildning i engel–
ska, och att de prioriterade överföring av kun–
skap. Behovet av instrument och reagens är ock–
så stort.
Hur skall man då bäst konkretisera diskussio–
nerna och påskynda utvecklingen av rationell
laboratoriemedicinsk verksamhet i Baltikum? I
huvudsak angavs två vägar. Den ena innebär
skapandet av professionella föreningar som
skulle kunna kanalisera utbildning och annan
Klinisk kemi
i
Norden
J,
1992
typ av hjälp. Den andra vägen vore att skapa ett
faddersystem "vänortslaboratorier" mellan
sjukhus i Norden och Baltikum. Ett faddersys–
tem skulle snabbt kunna bli verklighet och man
skulle kunna knyta personliga kontakter och
ordna utbyten och undervisning och även konk–
ret hjälp med reagens, reservdelar och instru–
ment utan byråkratiska övertoner. Det är ange–
läget att framhålla att nu kan man skapa per–
sonliga kontakter enkelt, okonstlat och utan
formaliteter. studieresor åt båda hållen gynnar
utvecklingsprocessen.
Det står klart för mig att de kulturella skillna–
derna mellan länderna är stora. Man kan därför
ifrågasätta om vår ansats till en gemensam bal–
tisk utveckling inom laboratoriemedicin
är
än–
damålsenlig eller bestående. Emot en samord–
nad utveckling talar historiska och kulturella
samt språkliga skäl. För en samordning talar
den moderna historien med ett samordnat un–
dervisningssystem, med en likartad teknisk ni–
vå, geografisk närhet, små befolkningar och
jämförbara politiska, ekonomiska och tekniska
problem. Det var därför med särskild glädje och
tillfredsställelse som vi kunde avsluta kongres–
sen med att tillkännage att nästa baltiska kon–
gress skall anordnas i Vilnius, inom två år.
Detta är inte platsen för någon djupodlande
analys av vare sig Estlands eller de övriga Baltis–
ka staternas politiska och administrativa situa–
tion. Denna är mycket besvärlig också för sjuk–
vården. Vice hälsovårdsministern Vello Ilmaja,
som jag hade tillfälle besöka på ministeriet, an–
gav att en stor del av den katastrofhjälp som
lämnades av Sverige liksom en mångdubbelt
större hjälp från USA använts till inköp av läke–
medel. En del skall användas för att starta en
"pillerslagningslinje". Prioriteringarna är nu
inriktade på basala funktioner. Argumenten för
utveckling av en rationelllaboratoriediagnostik
har emellertid stärkts genom kongressen.
Liksom i de flesta andra länder möter man
många charmerande, intelligenta, vänliga och
på alla sätt underbara människor i samarbetet
över Östersjön. Umgänget är emellertid inte all–
tid så lätt bl a beroende på den ingrodda miss–
tänksamhet som tvingats på befolkningen un-
19
