Behöver vi NFKK i ett framtida Europa?
Idag, då man i morgontidningarna läst att Gro
Harlem Bruntland sagt till Jacques Delors att
även Norge skalllämna in en ansökan om med–
lemskap i den Europeiska Gemenskapen (EG),
frågar man sig från sitt kliniskt kemiska pers–
pektiv om vi behöver Nordisk Förening för
Kli–
nisk Kemi (NFKK) i framtiden. Föreningens
ordförande T. Veigar Gudmunsson tog i en ut–
märkt artikel i Klinisk Kemi i Norden 3(3) sept
-91 upp frågan till diskussion. Om vi skall kom–
ma framåt kan inte hans fråga, med ett års mel–
lanrum, diskuteras i NFKK:s styrelse utan vi bör
utnyttja föreningens Tidskrift för att föra den
framåt. Med nuvarande utgivningsfrekvens in–
nebär det ett tre till fyra gånger så snabbt replik–
skifte och många fler kan engagera sig.
Behövs NFKK?
Med mitt (alltför?) mångåriga perspektiv på
frågan måste jag svara ett entydigt ja. Vi har i
Norden en likartad utbildning och forsknings–
inriktning inom professionen och vi har sjuk–
vårdssystem som i stort är överensstämmande.
Nationellt är vi ensamma för små men koordi–
nerade har vi haft och kommer vi att få ett icke
obetydligt inflytande på professionens inrikt–
ning. När nu den europeiska fabriken för pro–
duktion av "standarder" och "guidelines" CEN
(Comite europeen de normalisation) har kört
igång är detta viktigare än någonsin. Men om vi
vill "att NFKK skall ha en harmoniserande
funktion och representera Norden utåt" måste
vi - som T. Veigar Gudmundsson skriver -
förstärka föreningens struktur.
Hur fl en starkare NFKK?
Det är alltid bra med pengar men det fordras
också ideer.
Sedan 1977 har NFKK:s verksamhet fått av–
sevärda ekonomiska bidrag från den finansiellt
starke fostersonen NORDKBM. Sommångårig
medlem i NORDKBM:s styrelse med uppgift att
Klinisk kemi
i
Norden
J,
1992
representera professionen har jag upplevt ett
värdefullt samarbete med inte bara ekonomiska
bidrag till utan även viktiga konceptuella syn–
punkter på projektansökningarna. Men under
senare år tycker jag mig märka att många i sty–
relsen betraktar NFKK inte som en jämbördig
part utan mera som en fattig släkti,ng från lan–
det. Om man skall vara ärlig ligger mycket av fe–
let hos oss själva som inte förmått bygga upp en
slagkraftig organisation och formulera vår
"policy".
Enligt min uppfattning bör Styrelsen för
NFKK - för att komma "i fas" med Europa
och också NORDKBM-med största skynd–
samhet tillsätta en arbetsgrupp som får i upp–
drag att till nästa ordinarie möte i augusti i Rey–
kjavik utarbeta ett förslag till mål för NFKK
och utifrån dessa förslag till organisationsplan.
Detta behöver ej kosta mycket pengar, med god
vilja, telefon och fax bör man kunna komma
ganska långt. De nordiska kongresserna vart an–
nat år har varit populära eftersom de speglat ut–
vecklingen inom både forskning/utveckling
och praktiskt arbete. Detta
pekar
mot att det
kanske är viktigare att finna entusiasterna, ar–
betarna i vingården och visionärerna än att byg–
ga upp en alltför rigid organisation.
NORDKBM har relativt nyligen haft sin mål–
sättningsdiskussion och genomfört en utvärde–
ringsplan. Med medlemmarnas aktiva stöd bör
NFKK kunna gå igenom en motsvarande pro–
cess till en avsevärt lägre kostnad. En kartlägg–
ning av NFKK:s mål kommer att peka på stora
skillnader mellan NFKK och NORDKBM. Det–
ta är naturligt och en bra grund för att diskutera
samarbete inom vissa områden och fördelning
av andra områden mellan de två organisa–
tionerna.
Cari-Henric de Verdier
ledamot i styrelserna
llirNFKKochNORDKBM
11
