gång av IFCC:s rekommendationer. Han visade
på sambandet mellan referensmaterialets stor–
lek och säkerheten i gränsdragningen mellan 2
och 3SD i referensmaterialet. Han beskrev ock–
så användningen av kumulativa Gaussfördel–
ningspapper och jämförde referensintervall
med multivariat referenskropp. Hans Hallan–
der beskrev teferensvärdesproblemet inom mik–
robiologien, som är en mer deskriptiv speciali–
tet. Han exemplifierade sin framställning med
att diskutera diagnosen bakteriuri, som ställs
vid olika beslutsgränser beroende på olika pre–
valenser i jämförelsematerialet.
I session
Exemplifieringar, grupparbeten
rapporterade Johan Waldenström om mätning
av enzymaktiviteter och
Ulf
Håkan stenman
om immunkemisk mätning av kända makromo–
lekyler såsom tumörmarkörer och hormoner.
Kalibrering görs med internationell standard
för hormon men med företagslevererad stan–
dard för tumörmarkörer. Han exemplifierade
med jämförelse för Cancerantigen 125, där mät–
ning med Abbotts IMX-metod ger halva resul–
tatet jämfört med RIA-metod och för Cancer–
antigen 19-9, där IMX-metoden ger 500Jo högre
resultat. Han menade att i fallet Ca125 borde
namnändring göras till Ca126, när IMX-meto–
dik användes.
Roland
Möllby
rapporterade om immunke–
misk mätning av delvis okända makromoleky–
ler. Vid mätning av antikroppar är det osäkert
vad som mäts - aktiv eller inaktiv epitop.
Ka–
librator finns sällan och det skulle krävas olika
kalibratorer i olika mätområden. Vissa internt
-dock ej kommersiellt- tillgängliga standar–
der finns inom mikrobiologien. Han frågade
vem som skall ta fram standarder: Nordkem,
ECCLS, IFCC, CEN, WHO? Inom mikrobio–
logien har man många gånger så stora stegring–
ar, att man ej behöver så hög precision och att
ibland 100% fel kan accepteras.
Roger Festio rapporterade om flödescyto–
metri för cellulära analyser och Christer Bosch
om histocytometri. Man vill utveckla mot stan–
dardisering, men anser sig än så länge ha lång
väg kvar. Bildtolkningen kan inrangeras i nomi–
nalskala och måste utsättas för en nomenkla-
Klinisk kemi
i
Norden l, 1992
turstandardisering. Morfometrien, som hand–
lar om strukturavvikelser, gener, mRNA, prote–
in, receptorer, heterogenitet, proliferation,
DNA-flöde kan inordnas i ordinalskalan.
I session
Framtidsutveckling
inledde Carl–
Henne de Verdier med att skissera ett utvidgat
SE-CCLS med förankring i industri, myndighet
och prefession via Svenska Läkaresällskapets
sektioner för medicinska laboratoriespecialite–
ter. Man har satt upp en målformulering i
5
punkter:
l. Bevaka internationellt standardiseringsarbe–
te inom laboratoriemedicinen (exemplevis vara
svensk referensgrupp för CEN/TC 140)
2. Fungera som svensk dotterorganisation till
ECCLS.
3. Vara organ för samverkan mellan laboratorie–
medicinska specialiteterna.
4.
Vara organ för att skapa gott samarbete mel–
lan specialiteter, sjukvårdspersonal och myn-'
digheter för kvalitetstillämpning.
5.
Vara organ för nordiskt samarbete.
Åke Holmgård diskuterade lokal samverkan
t.ex. en gemensam läkareadministratör, men
med lokala chefsöverläkare för bakteriologi,
klinisk kemi/blodcentral och patologi. Det
skulle leda till en effektivisering av de laborato–
riemedicinska specialiteterna kontra övriga
medicinska specialiteter.
Hans Hallander redogjorde för tankegångar–
na om ett nationellt kvalitetssäkringssystem in–
om de laboratoriemedicinska specialiteterna.
Läkaresällskapet, Landstingsförbundet, Soci–
alstyrelsen och SPRI stödjer ett projekt med en
projektgrupp i spetsen och med företrädare från
alla laboratoriemedicinska nivåer. Man tänker
sig att arbeta med programutveckling, kun–
skapsöverföring och med expertkommitteer
från sektionerna för klinisk kemi, bakteriologi,
virologi, immunologi, transfusionsmedicin, pa–
tologi och klinisk cytologi.
Erkki l.eskinen berättade om Nordkems
verksamhet gällande utvidgat kvalitetsprogram
till andra specialiteter, för samverkan med Eu–
ropa och för att öka kontaktytan med kliniker–
na. I fördelningen av anslagen kommer en del
att avsättas för samordning av standardisering-
15
