Klinisk Biokemi i Norden Nr 1, vol. 4, 1992 - page 27

Vad är ackreditering och varför
ackreditering av laboratorier?
ANDERSKALLNER
Avd. j()r klinisk kemi, Karolinska sjukhuset, Stockholm
Laboratoriemedicinens verktyg är mätningar.
Vi mäter olika kvantiteter och är sjukvårdens i
särsklass största producenter av numerisk in–
formation. Traditionellt ger numerisk informa–
tion intryck av stor noggrannhet och våra kon–
sumenter inser inte alltid att alla mätresultat är
förknippade med mätfeL För oss som arbetar
med metrologi och kvalitet i mätningar är det en
självklarhet att ingen mätning är fullständigt
besvarade förrän mätresultatet angivits inklusi–
ve sin mätosäkerhet eller variation. I praktiskt
kliniskt arbete brukar man ange variationen i
metodbeskrivningen, medan mätvärdet lämnas
utan uppgift om mätosäkerheten.
Kvalitetssäkring och klassisk kvalitetskontroll
Det stora arbete som de Verdier, Aronsson och
Groth i Sverige lagt ner på att lära oss tillämpa
kontrollregler, som formulerats i samarbete
med Jim Westgard, har lett till en allmän med–
vetenhet om problemen och säkert också till en
kvalitetshöjning. Per Hyltoft-Pedersen har nyli–
gen givit ut en enkel men effektiv och innehålls–
rik lärobok i teorierna kring användandet av
olika typer av kontrollregler. Det är en Nordkem
publikation
(l)
som har översatts till svenska
och kan rekvireras från undertecknad. IFCC ar–
betade under 70-talet med standardisering av
kvalitetskontroll, vilket resulterade i sex olika
rekommendationer (2). Dessa innehåller bl a
definitioner av begrepp, som ännu används.
Kvalitetskontrollen
utvecklades
under
20-talet inom tillverkningsindustrin och expan–
derade efter 2:a världskriget in på laboratorier–
na. Helt säkert har den klassiska kvalitetskon–
trollen spelat en mycket stor roll för kvaliten
också i vårt arbete. Kontroll leder naturligtvis
inte automatiskt till en höjning av kvaliteten ut–
an måste kompletteras med korrigerande insat–
ser t ex uppsökande verksamhet, utveckling och
Klinisk kemi i Norden
J,
1992
förändring av metodologi och "hantverk" samt
utbildning. När man skapat ett system av kon–
troller och åtgärder är det mer naturligt att tala
om
kvalitetsstikring.
Den klassiska kvalitetskontrollen består av
två moment, dels en intern kontroll och dels en
extern kvalitetssäkring. Den interna kontrollen
innebär att man utför mätningar på kända pro–
ver och bedömer de erhållna resultaten enligt
valda kontrollregler. Genom att välja lämpliga
kontrollregler
kan
man behärska både slumpfel
och bias
(l).
Den externa kvalitetssäkringen å
andra sidan innebär att man då och då gör mät–
ningar på okända prover och sänder svaren till
ett centrum för bearbetning. Den huvudsakliga
målsättningen med denna aktivitet är att säkra
överförbarheten (transferability) av resultaten.
Välkända externa system är Wellcome's, olika
regionala system, t ex det västsvenska eller
Uppsalasystemet och andra kommersiella sys–
tem t ex från Labquality i Helsingfors. Åtmins–
tone det senare har kunnat erbjuda sina kunder
professionell hjälp för att spåra upp felkällor
och rätta till dem.
Den vanligaste anmärkningen mot den klas–
siska kvalitetskontrollen är att det tar lång tid
innan resultaten presenteras för användaren.
Det har därför ibland känts mindre motiverat
att vidta korrigerande åtgärder. En annan in–
vändning är att användningen av ett beräknat
medelvärde (consensus) som riktvärde för hela
professionen konserverar mätprocedurer oav–
sett deras förmåga att ge högkvalitativa resul–
tat. Därför satsades mycket tid och kraft särskilt
under 1970-talet på att utveckla referensmeto–
der. Karakteristiskt för vad dessa var och är att
de är behäftade med mycket små systematiska
fel (bias) och att även slumpfelen bemästras ge–
nom t ex många upprepade mätningar. Svårig-
25
1...,17,18,19,20,21,22,23,24,25,26 28,29,30,31,32,33,34,35,36
Powered by FlippingBook