![]()
20
| 2 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
kunnat visa att informationen och fortbildning är
nödvändig och effektiv (7,8). När man ändrar på
beställningsrutinerna måste kostnaderna också tas
med i beräkningarna. Alla kliniskt kemiska labo-
ratorier tillhandahåller prislistor. Vi har tagit fram
några aktuella priser från tio olika kliniskt kemiska
laboratorier.
Förändring av beställningsvanor
I vissa fall har ändringen av beställningsvanorna
varit enkel och priset spelar nästan ingen roll efter-
som den nya analysen är överlägset bättre. Vi kunde
omgående lägga ner analysen av sura fosfataser när
möjligheten att bestämma prostata specifikt antigen
(PSA) (pris 71-187 kr) kom.
Vid akuta infektioner har Sänkan (B-SR) (pris 11-
60 kr), som då inte är till nytta, ersatts av CRP (pris
26-92 kr). Sänkan reagerar 2-7 dagar långsammare
än CRP vilket är en oacceptabel fördröjning vid
akuta infektionstillstånd.
För diagnostik av diabetes typ2 finns tydliga rekom-
mendationer att man vid två tillfällen ska bestämma
glukos (pris 6-25 kr) på morgonen sedan patienten
fastat i 8-14 timmar. Det finns nu tillförlitliga
analysmetoder med CV på någon enstaka procent.
Det finns därför ingen anledning att använda den
mångfalt dyrare och otillförlitligare (CV ca 20 %)
glukosbelastningen (Pris 153-567 kr)
Vid screening för tyroideasjukdom i primärvår-
den klarar man sig bra med TSH (pris 30-94 kr)
som förstahandsanalys kompletterad med fT4 (pris
28-63 kr) i vissa fall och anti-TPO. Analyspaket med
T3 och fT3 (pris 57-112 kr) bör undvikas.
En vanlig orsak till missbruk av laboratorieanalyser
är att det på många håll går att beställa ett ”lever-
status” med ett enda kryss på remissen. I andra fall
har man på avdelningarna skapat egna provtag-
ningsrutiner med blanketter med kryssmöjlighet för
flera provpaneler som provtagande personal sedan
översätter till ett stort antal analyser. Även om
analyserna är billiga enligt prislistorna: Bilirubin
(pris 9-20 kr), ASAT (pris 9-30 kr), ALAT (pris 9-
20 kr) leder de ej sällan till det kostnadskrävande
tillståndet ”avvikande laboratorievärde”. Det finns
hundratals läkemedel (bl.a. alla statiner) som ger
förhöjda transaminasvärden. Även individer som är
lätt till måttligt överviktiga får ALAT stegring. Med
denna prishöjning har någon effekt på beställnings-
rutinerna. Det är också mycket möjligt att prisök-
ningen på 10-20 kronor är för liten för att få något
riktigt genomslag. Prisskillnaden kanske måste
vara en tiopotens högre innan det får något riktigt
genomslag? Sammantaget kan man konstatera att
det finns många faktorer som påverkar priset på
laboratorieanalyser vilket gör att det är svårt att
jämföra priser mellan olika sjukhus. För närvarande
verkar det finnas en övertro på att köpa-sälj skall
medföra en optimal användning av laboratorieana-
lyser, utan stöd av en tydlig strategi för hur man
vill styra användningen med priset. Det finns andra
exempel på avsaknaden av pris strategi. T.ex. skulle
husläkarmottagningen i ett landsting själva betala
Hb analyser men om man istället beställde blodsta-
tus (som är dyrare och där Hb ingår) så betalades
det med centrala medel. Detta ledde till att andelen
blodstatusbeställningar ökade och därigenom ökade
kostnaderna för landstinget. På ett mer generellt
plan kan man fråga sig vad som är önskvärt: låga
eller höga priser för laboratorieanalyser?
Utan klar strategi för hur man skall använda priset
för att styra användningen av laboratorieanalyser
så kommer priset ha liten betydelse för att styra
användningen av laboratorieanalyser. Enligt vår
uppfattning så är fortbildning det enda riktigt effek-
tiva sättet att förändra användningen av laborato-
rieanalyser. Det är då viktigt att titta på den totala
kostnaden för sjukvården och inte bara se på kost-
naderna för laboratorieanalyser. Strävan måste vara
att få en så effektiv total sjukvård som möjligt.
Lätt laborera rätt, svårare laborera lagom
Att laborera rätt är idag lätt eftersom vi har en väl
fungerande organisation för kvalitetskontroll i form
av EQUALIS (1) och lokala laboratoriemedicinska råd
(2). När det gäller att laborera lagom är det betydligt
svårare. Vi försöker regelbundet argumentera för en
optimal användning av klinisk kemi i primärvården
i Spri-rapporter (3,4,5) och i Analysdatabasen på
Internet (6) med stöd av aktuell vetenskaplig litte-
ratur. Vi rekommenderar allmänläkarna att minska
användningen av vissa äldre undersökningar med
tveksamt kliniskt värde och i stället börja använda
nya, specifikare analysmetoder. I några fall har vi
(Fortsat fra side 17)
