Klinisk Biokemi i Norden · 3 2017
| 29
tillfället. Det väcker egentligen också frågan om de
patientnära metoderna är optimala för diagnostik
av diabetes med HbA1c, framförallt när det gäller
patienter med genetiskt ursprung från afrikanska
länder. Det kan vara rimligt att man initialt analyse-
rar minst ett prov med HPLC eller kapillärelektrofo-
retisk metodik för att utesluta Hb varianter som kan
påverka HbA1c resultatet. Alternativet är givetvis
att utreda patienten med hemoglobin elektrofores
eller genetiska analyser, men det blir nog oftast
dyrare. Sedan kan man fortsätta med den patient-
nära, immunologiska eller enzymatiska metodiken.
Sedan kommer nästa fråga, vad gör vi då vi hittar en
hemoglobinvariant? Även om vi lindar in det i olika
termer så är nog huvudbudskapet som vi rapporterar
att det ej går att lita på HbA1c resultatet hos denna
patient och att den behandlande läkaren får nöja
sig med att styra behandlingen utifrån glukosvärdet
och följa förändringar av HbA1c värdet men inte
lita på absolutvärdet för HbA1c. Hemoglobinvari-
anter som i första hand slår på erytrocytlivslängden
kommer ge liknande HbA1c svar oberoende av typ
av metod vilket gör att vi i dessa fall inte är hjälpta
av att jämföra analysresultat från olika instrument.
Om hemoglobinvarianten påverkar HbA1c svaret
genom metodinterferens kan man ha nytta av att
kontrollera med annan mätprincip.
Totalt finns det mer än 900 beskrivna Hb vari-
anter och i många fall vet vi inte vilka av dessa
som påverkar erytrocytlivslängden. I en studie från
Malaysia fann man låga HbA1c värden hos patienter
med HbE och
β
talassemi (Sthaneshwar et al., 2014).
Andra studier visar att patienter med HbS och HbF
har sänkta HbA1c värden. Dessa Hb varianter är
på intet sätt begränsade till Afrika utan återfinns
även i tex mellanöstern och asien. Det gör att man
bör ha en mental beredskap för att patienten kan ha
en hemoglobinvariant oavsett vilket land han/hon
kommer ifrån.
Med tanke på att antalet patienter med hemo-
globinvarianter med största sannolikhet kommer
att öka i Sverige/Skandinavien så blir avsaknaden
av metoder för att följa långtidsglukosnivåerna ett
större och större problem. Vi behöver ett komple-
ment till HbA1c som vi kan ta till när vi misstänker
att patienten kan ha en förkortad erytrocytlivslängd.
Antalet sådana prover kommer sannolikt inte bli
särskilt högt och HbA1c kommer fortsätta vara vår
nyckelmetod för diabetespatienter. Svarstiderna för
en sådan analys kommer inte heller vara särskilt kri-
tiska. Det innebär att det sannolikt kan räcka med
1-3 laboratorier per land som har en kompletterande
metod tillgänglig och att analysfrekvensen kan vara
t.ex. en gång per vecka.
Den metod som förefaller enklast att ha som
komplementmetod till HbA1c i dessa utvalda fall är
fruktosamin (engelska fructosamine, glycated albu-
min eller glycated protein). Fruktosamin kan mätas
i både plasma och serum och korrelerar med glukos-
värdena under de senaste två till tre veckorna (Selvin
et al. 2014). Det innebära också att fruktosamin sva-
rar snabbare än HbA1c på insatt diabetesbehandling.
Det i sig kan vara intressant med tanke på att vi hela
tiden försöker förkorta behandlingstiderna för att
därigenom minska vårdkostnaderna.
Fruktosaminanalyserna bygger i princip på två
grundläggande metoder, antingen enzymatisk eller
kolorometriska metodik. Den kolorometriska meto-
den förefaller mer allmänt använd och är billigare.
Den har en god precision med inomserie CV runt
1% och en provstabilitet på 3 dagar i rumstempera-
tur och 3 veckor i kylskåp (
/
bitstream/10665/65957/1/WHO_DIL_LAB_99.1_
REV.2.pdf). Reagenskostnaderna från en av leve-
rantörerna ligger runt 3 kronor per test. Reagenspri-
set i kombination med att metoden går att köra på
kemianalysatorer borde innebär att analyspriset inte
kommer bli avskräckande högt. Fruktosamin är en
ketoamin som bildas då glukos reagerar med ett pro-
tein, i plasma/serum i första hand albumin. Egent-
ligen så mäter vi fruktosamin oavsett vilket protein
som glukos har reagerat med. Detta är sannolikt
orsaken till att analyten har flera olika namn. Har
patienten onormala nivåer av albumin så kommer
det påverka analysresultaten av fruktosamin, d.v.s.
analysen är mindre lämpad för patienter med t.ex.
nefrotiskt syndrom eller leversjukdomar (Cohen and
Hermann, 2014). På samma sätt som för HbA1c kan
man mäta mängden glykerat albumin t.ex. genom
att göra en kvot mellan fruktosamin och albumin i
ett försök att minska påverkan av albumin. Denna
variant kallas i litteraturen glykerat albumin (Ron-
deau and Bourdon, 2011, Yang et al., 2012).
I de flesta studier har både glykerat albumin och
fruktosamin en betydande association till HbA1c
och faste glukos även om associationsgraden varierar
mellan olika studier. Till exempel så fann Furuseth
et al en (1994) en låg korrelation mellan fruktosamin
