28 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2017
Dags att lägga till fruktosamin till vårt
analyssortiment för diabetesvården?
Anders Larsson och Johanna Helmersson-Karlqvist
Institutionen för medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet, SE-751 85 Uppsala, Sweden
Corresponding author:
Anders Larsson
Institutionen för medicinska Vetenskaper,
Akademiska sjukhuset, ingång 61, 3rd floor
SE-751 85 Uppsala
Sverige
Telefon: +46 18 611 00 00
Fax: +46 18 611 37 03
E-mail:
Vi har under ett antal år använt oss av HbA1c för
monitorering av glukosnivåerna under de senaste två
till tre månaderna. I dag är nog HbA1c vår viktigaste
diabetesanalys, både för den enskilde patienten och
som generellt kvalitetsmått för vården. HbA1c har
ett starkt samband med risken att utveckla diabetes-
komplikationer. Vi förväntar oss att användningen
av HbA1c kommer att öka ytterligare som en effekt
av att HbA1c numera används för att diagnosticera
diabetes och att Hba1c, till motsats för glukos, inte
kräver fasta och inte påverkas av fysisk aktivitet eller
stress. Detta förenklar provtagningen och tolkningen
av analysresultaten.
I Sverige har vi en mycket god precision för HbA1c
analyserna och en nyligen genomförd jämförelse
mellan HbA1c metoderna visade på en mycket god
överensstämmelse framförallt i det kliniskt intres-
santa intervallet 40-70 mmol/mol. Även om HbA1c
fungerar väldigt bra så finns det vissa nackdelar med
analyten. Ett problem med HbA1c är att nivåerna
bygger på att patienten har en normal livslängd av
de röda blodkropparna. HbA1c bildas genom gly-
kering av hemoglobinmolekylen och denna process
pågår kontinuerligt under erytrocytens hela livstid.
Det innebär att tillstånd som leder till förkortad
livslängd hos erytrocyterna leder till lägre HbA1c
värden. En viktig källa till minskad erytrocytålder
är hemoglobinvarianter. Hemoglobinvarianter kan
också påverka HbA1c svaret genom metodspecifik
interferens. Skandinavien har traditionellt haft
relativt få patienter med hemoglobinopatier men vi
möter idag ett ökat antal flyktingar och invandrare
från regioner med mycket högre förekomst av hemo-
globinopatier än Sverige. I en traditionell svensk
population uppskattas frekvensen av hemoglobinva-
rianter till ca 0,5%, medan invandrargrupper mycket
väl kan ha 5-10% hemoglobinvarianter. Om vi inte
tar hänsyn till denna förändring kommer vi att
underdiagnosticera diabetes bland våra invandrare
vilket leder till en fördröjd diagnos. En sådan för-
dröjd diagnos kommer i sin tur att leda till fler dia-
beteskomplikationer som inte bara kommer att vara
skadliga för patienten utan också kostsamma för
samhället. Med tanke på det ökade antalet invand-
rare i populationen behöver vi fundera över vår
strategi vid diabetesutredningar. Den första frågan
gäller valet av metod för HbA1c analyserna. Analy-
serar man HbA1c immunologiskt eller enzymatiskt
så ser man inte hemoglobinvarianterna på samma
sätt som med HPLC och kapillärelektroforetiska
metoder. Det fungerar bra om man följer patienten
och vet att han/hon inte har en hemoglobinopati,
men frågan är om det är tillräckligt vid diagnos-
Figur 1. Bildning av fruktosamin
Protein-NH
2
+
CHO
CHOH
C
4
H
9
O
4
Protein
+
Glukos
Protein
CH
CHOH
C
4
H
9
O
4
Glykosylamin
Fruktosamin
N
Protein
CH
2
CO
C
4
H
9
O
4
NH
