metodik. För osteokalcin bör noteras att resul–
taten kan påverkas av hemolys, dvs analytis k in–
terferens, och av såväl dygnsvariation som glo–
merulär filtrationshastighet, dvs biologisk på–
verkan. I hur stor grad nuvarande RIA-metoder
för osteokalcin påverkas av fragment är oklart;
den nuvarande uppfattningen är ju att analysen
av intakt osteokalcin återspeglar osteoblast–
funktionen medan fragment och kanske större
komplex kan återspegla osteoklastfunktionen.
Omfattande studier av bl a benrelaterade pro–
teiner pågår i Lund (Dick Heinegård och med–
arbetare), vilka kan förväntas leda till diagnos–
tiskt betydelsefulla resultat.
Av tilltagande intresse är analyserna av bind–
vävsrelaterade peptider [nyligen belysta av Ris–
telioch Risteli i denna tidskrift (18)], där serum–
koncentrationerna emellertid möjligen påver–
kas av såväl leverfunktionen (blodflöde,
cellfunktion) som njurfunktionen (dvs den glo–
merutära filtrationshastigheten). En brist är
den ringa tillgängligheten av
an~lyserna
av pyri–
dinalin och deoxypyridinolin i urin vid de nor–
diska laboratorierna; på sikt kan dessa analyser
sannolikt ersätta analys av peptidyl-hydroxy–
prolin i urin.
Ökad cirkulerande koncentration av parat–
hormon med åldern har beskrivits; det är oklart
om detta är ett uttryck för normalt åldrande,
ändrat behov/ tillgång av D-vitamin respektive
för en ändrad benmetabolisk aktivitet. Här bör
epidemiologiska studier av gamla människor
kunna vara informativa. Frågan är viktig bl a
mot bakgrund av intresset för behandling av
postmenapausat osteoporos med 1,25-dihydro–
xyvitamin D3 (19).
Utredning av malabsorption sker enligt skil–
da riktlinjer vid skilda sjukhus. Traditionella
biokemiska undersökningar har en förhållan–
devis låg diagnostisk sensitivitet för coeliaki
(20). Analys av enteroglukagon har visats vara
av intresse (21), men analysen är inte allmänt
tillgänglig. Den diagnostiska sensitiviteten av
analysen av antikroppar mot gluten (gliadin) är
dåligt definierad hos vuxna. Man blir därför
hänvisad till mer krävande undersökningar in–
nefattande duodenalbiopsier.
Klinisk kemi i Norden 2, 1992
Av särskilt stort intresse dessa dagar är den
eventuella betydelsen av brist på tillväxthormon
för osteoporosutveckling, även på andra till–
växtfaktorer med eller utan relation till hypofy–
sens tillväxthormon (22, 23). Vi behöver all–
mänt tillgängliga metoder för att klarlägga den
eventuella betydelsen av mastcellproliferation
för uppkomst av benskörhet, likaså av inflam–
mationsmediatorer (24). Epidemiologiska stu–
dier av biokemiska riskfaktorer bör sannolikt
inkludera sådana blodkomponenter, liksom in–
dikatorer för den hormonella regleringen, ex
SHBG (25).
Det är således uppenbart att det här finns en
rad viktiga arbetsuppgifter för de klinisk–
kemiska laboratorierna i nära samarbete med
kliniska forskargrupper utöver en förbättrad
diagnostik inom ramen för den dagliga sjuk–
vården.
Vi har med denna genomgång önskat fästa
uppmärksamheten på tillstäd som särskilt för–
tjänar uppmärksamhet vid utredningen av ben-
. skörhet utifrån de kunskaper man nu har. Det
blir en uppgift för kliniskt verksamma läkare
och företrädare för de kliniskt-kemiska labora–
torierna att lokalt utforma program som på
mest effektiva sätt bidrar till utredningen. Med
den stora samhällsekonomiska betydelsen av
benskörhetsrelaterade problem kan man för–
vänta sig ökade satsningar inom detta fält och
nya kunskaper om hur utredningarna bäst bör
ske.
Fallbeskrivningar
I det föregående häftet av denna tidskrift (26)
beskrevs ett fall av svår osteopeni hos en kort–
vuxen och magerlagd rökande äldre kvinna med
svår tyreotoxikos. Vi vill avsluta med ytterligare
några aktuella fall från osteoporosenheten vid
Vasa sjukhus.
Patient
J
är en 75-årig kvinna med kroniska
ryggsmärtor, som 1985 ådrog sig en vänstersictig
radiusfraktur i samband med ringa trauma. Vå–
ren 1989 opererades hon för magsår med resek–
tion och vagotomi. Därefter gick hon ner i vikt
ett 20-tal kg. Hon har minskat i kroppslängd 7
11
