Hur bör man utreda "benskörhet"?
GÖRAN LINDSTEDT\ DAN MELLSTRÖM
2
CHRISTER JOHANSSON2 , BENGT-ÅKE
BENGTSSONl, ANDERS KILANDER4, ERNST NYSTRÖM4, BERTIL ROMANUS
5 ,
OLOF
JOHNELL
6
Institutionernaför 'Klinisk kemi och •Medicin (' Divisionenför Endokrinologi) (Sahlgrenska sjukhuset, 413 45 Göteborg);
2
/nstitutionen för Geriatrik (Vasa sjukhus, 411 33 Göteborg);
5
/nstitutionen f ör Ortopedi (Östra sjukhuset, 416 85 Göte–
borg); Göteborgs universitet, samt
6
/nstitutionen f ör Ortopedi (Malmö allmänna sjukhus, 214
OJ
Malmö), Lunds uni–
versitet.
Sammanfattning
Tilltagande benskörhet synes delvis vara en nor–
mal följd av åldrande. En rad faktorer kan på–
skynda uppkomsten av osteopeni, som kan leda
till frakturer, dvs osteoporos. Prevention före–
faller vara essentiell för att undvika framtida
osteoporos, men det råder ingen samstämmig
uppfattning om hur prevention bör ske. Hos pa–
tienter med fragilitetsfrakturer eller andra tec–
ken till skört skelett bör möjligheten av "sekun–
där" osteoporos övervägas. Manifest osteopeni
hos äldre med redan uppkomna frakturer måste
ofta utredas inför behandling. Även vid sjuk–
domstillstånd som kan leda till sekundär osteo–
poros bör benmineraltäthet bestämmas och re–
levanta biokemiska analyser utföras. Kostna–
derna för de diagnostiska insatserna bör
övervägas i relation till de samhällsekonomiska
konsekvenserna av osteoporos. En tidigt dia–
gnostiserad och behandlad osteopeni kan leda
till stora samhällsekonomiska besparingar.
Under senare år har man fått ökade insikter i
den tilltagande kliniska betydelsen och de stora
samhällsekonomiska konsekvenserna av ben–
skörhet (1, 2). Genom tillkomsten av tillförlitlig
metodik för benmineralmätningar har man så–
ledes kunnat påvisa ett samband mellan mins–
kad benmineralmassa och ökad frakturrisk (3,
4) liksom ökad mortalitet (5). En intensiv forsk–
ning pågår för att utveckla läkemedel som kan
Klinisk kemi i Norden 2, 1992
motverka uppkomsten, eller förhindra progres–
sen av benskörhet. Stora grupper av befolkning–
en kan vara aktuella för sådan behandling. I
vårt land har det bildats ett osteoporossällskap
för studium av dessa frågor på iniatiativ bl a
från Sverker Ljunghall och medarbetare i Upp–
sala. Utrustning för benmineralmätning har
blivit tillgänglig, och det finns idag osteoporos–
mottagningar på samtliga universitetsorter och
i enstaka kliniker utanför dessa, exempelvis i
Jönköping.
Det är alltså viktigt inte bara att patientvår–
dande läkare utreder många av dessa patienter i
större omfattning än vad som skett tidigare, u–
tan även att kliniska kemister erbjuder metoder
för effektivast möjliga tillvägagångssätt vad
gäller de biokemiska aspekterna. Även om det i
litteraturen finns flera sammanställningar rö–
rande etiologien och patagenesen av benskör–
het, finns det enligt vår uppfattning inga klara
riktlinjer för utredningen av sådana fall i klinisk
verksamhet. Vi vill med denna sammanställ–
ning fästa uppmärksamheten vid utredningar,
som kan vara aktuella för fall av benskörhet av
oklar etiologi.
Problemets omfattning
Det har skett en kraftigt ökad incidens av fragi–
litetsfrakturer av skelettet, framför allt av dista–
la radius, kotpelaren, proximala humerus, och i
höften (6). Orsakerna till incidensökningen är
väl inte fullt kända ännu, men såvällivsstilsfak–
torer (rökning, minskad fysisk aktivitet) som
7
