benmassan (ökning med tiazider, minskning
med furosemid) men detta är ett kontroversiellt
område för närvarande.
För att fastställa osteopeni kräves en kvanti–
tativ mätning av benmineralinnehållet. Detta
har länge varit möjligt med hjälp av enkel–
fotonabsorptiometri (single photon absorptio–
metry, SPA) och dubbel-fotonabsorptiometri
(DPA) av distala radius, hälben, ryggkota
och/eller proximala femur. På senare tid har
man fått tillgång till röntgenabsorptiometri
(dual-energy X-ray absorptiometry, DEXA),
vilket ökat möjligheterna för val av mätlokaL
Till detta kommer kvantitativ datortomografi
som ett komplement till SPA och DPA*. En vik–
tig fråga är precisionen vid bestämningarna;
hög precision är bl a ett krav för framgångsrik
evaluering av behandlingseffekten i det enskilda
Tabell
l.
Utredning av benskörhet - allmän upp–
läggning
l.
Anamnes
- Kroppslängd nu och vid 25 års ålder, vikt,
ev viktnedgång, bantningsperioder, ame–
norrheperioder, (naturlig) menopaus
(ålder?)?
- (tidigare) frakturer hos probanden eller i
familjen (våldets natur och intensitet)?
- rökvanor, alkholmissbruk, uttalad kaffe–
konsumtion, kalciumintag, fysisk in–
aktivitet?
- läkemedel (glukokortikoider, antikonvul–
siva, heparin, tyroxin, könshormon, vita–
min A, vitamin D)?
- rakit i barndomen, tandlossning, ano–
rexia nervosa, tecken till gonadinsuffici–
ens, oophorektomiltestisskada, sköld–
körtel- eller bisköldkörtelsjukdom, led–
sjukdom, njursjukdom, ventrikelresek–
tion, större tarmoperation, total parente–
ral nutrition (aluminiumeffekt?), lever–
sjukdom, cytostatisk behandling eller
strålbehandling mot buken?
2. Skelettröntgenundersöknng [fokal eller generell
process?
I
första hand kotpelaren (sidoprojektion av
Th
4-L
5)]
3. Kvantitativ mätning av benmineraltäthet
4. Biokemisk utredning (Tabell 2)
fallet. Tyvärr saknas dock ofta uppgift om im–
precisionen i kliniska arbeten, liksom hur den
bestämts. Notera att ökad frakturrisk visserli–
gen oftast är förenad med minskad benmassa,
men i vissa situationer är benmassan ej sänkt
utan det föreligger defekt remodellering av be–
net. Nya tekniker för mätning av benbalkskon–
figuration och hållfa,sthet är under utveckling.
Benbiopsi som diagnostiskt hjälpmedel är in–
te allmänt tillgänglig och har därför inte tagits
upp i detta sammanhang.
I Tabell 2 skisseras den tämligen omfattande
biokemiska utredning som kan bli aktuell i o–
klara fall.
I
princip gäller frågan först om det fö–
religger hållpunkter för ändrad benmetabolisk
aktivitet (se nedan) och om patienten har en
ändrad kalciumbalans, mätt som kalciumut–
söndring i urinen.
I
motsats till undersök–
ningarna under punkterna
2
och
3
i Tabell l in–
formerar de biokemiska undersökningarna så-
Tabell 2. Biokemisk utredning av benskörhet
I Föreligger ändrad benmetabolisk aktivitet? Kalci–
umbalansen?
Il Etiologisk utredning
Malabsorption?
- coeliaki
- bakteriell överväxt
Endokrin rubbning?
- primär hyperparatyreoidism
- hypertyreoidism
- Cushing's syndrom
- hypofysinsufficiens [generell eller selek-
tiv (med brist på ex tillväxthormon eller go–
nadotropiner), hyperprolaktinemi]
- bristfällig rena! 1-hydroxylering av
25-hydroxyvitamin D
Icke-endokrin tumörsjukdom?
-myelom
- myelo- eller lymfoproliferativ sjukdom
- mastocytos
- "malign" hypercalcemi
Rena! tubulär dysfunktion?
Medfödd metabol sjukdom?
- hemokromatos
- mindre vanliga tillstånd, se text
Kromosomrubbning?
•
Referenser till aktuelllitteratur kan erhållas från författarna.
Klinisk kemi
i
Norden 2, 1992
9
