farande var sjukhusläkarna som arbetade på la–
boratoriet, huvudsakligen med hematologiska
undersökningar.
Jon steffensen utnämndes 1937 till professor
i anatomi och fysiologi vid medicinska fakulte–
ten. Kort tid därefter etablerade han ett labora–
torium för klinisk kemi, som skulle tjäna prak–
tiserande läkare i huvudstaden. Verksamheten
var under många år av betydligt större omfatt–
ning än sjukhuslaboratoriernas. Professorns la–
boratorium mottog prover från sjukhusen för
mera komplicerade analyser ända tills sjukhu–
sen hade inrättat laboratorier, som kunde klara
av dem. De första åren strävade han efter att
standardisera hemoglobinundersökningarna
på sjukhusen. Några unga läkare arbetade hos
professor steffensen och lärde sig på så sätt la–
boratoriearbete.
Sahli hemog/obinmätare. Från leprasjukhuet, 1898.
(Museum nr.: NS-387).
Bjarni Konrådsson, den förste isländske läka–
ren som specialiserade sig i klinisk kemi, börja–
de just hos professor Steffensen 1943. Efter
krigsslutet åkte han till Danmark och arbetade
i två år på olika laboratorier i Köpenhamn. Ef–
ter hemkomsten började han åter hos professor
Steffensen, men när han fick sin specialistkom–
petens 1952, grundade han ett eget laboratori–
um. Dessutom var han bl a konsult åt Landa–
kats lasarett och undervisade under lång tid på
universitetet.
Kort tid senare vidareutbildade två unga is–
ländska läkare sig i klinisk kemi. Den ene, David
Davidsson, som studerade vid Postgraduate
Medical School, Hammersmith Hospital i Lon-
16
Bjarni Konradsson använder fortfarande den Pulf–
rich fotometer som här ses.
don, blev 1957 professor i biokemi och fysiologi
vid medicinska fakulteten och 1958 överläkare
på den nyinrättade avdelningen för klinisk kemi
på LandspitalL Den andre, Eggert Johannsson,
åkte 1953 till Danmark och sedan till Sverige,
där han arbetade bl a på avdelningarna för
klinsk kemi i Eskilstuna, Umeå och Uppsala.
Han utnämndes 1960 till överläkare i klinisk ke–
mi vid BorgarspitalL Ett antal isländska läkare
har sedan dess specialiserat sig i klinisk kemi
och hematologi såväl i Norden som Storbritan–
nien och USA.
Avdelningar för klinisk kemi inrättades 1968
på Landakot och 1989 på distriktssjukhuset i
Akureyri och överläkare har från början varit
Johann Lårus Jonasson resp. Vigfus Thors–
teinsson.
Professor Steffensens laboratorium lades
förvisso ned ca 1970, men under senare år har
antalet privata laboratorier ökat och samtidigt
har några öppenvårdsmottagningar skaffat sig
utrustning för vanliga kliniskt kemiska under–
sökningar på egna patienter.
I en studie från 1982 över kliniskt kemiska un–
dersökningar på Island kom man fram till, att i
genomsnitt utfördes 6,5 analyser per invåna–
re/ år. Detta antal överensstämmer med den siff–
ra man kom fram till i en norsk studie från sam–
ma tid. Av undersökningarna gjordes 78% på
sjukhus och 22% på laboratorier utanför sjuk–
husen.
Tekniska skolan började utbilda laboratorie–
assistenter 1966 på initiativ av specialister i kli–
nisk kemi och patologi och assistenterna är nu-
Klinisk kemi
i
Norden 2. 1992
