![]()
28
| 3 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
Den snabba utvecklingen inom biomedicin och
bioteknik har gjort det möjligt att identifiera nya
sjukdomsmekanismer och sjukdomsmarkörer i allt
snabbare takt. Detta har öppnat oerhört intressanta
möjligheter både för grundforskare, kliniker och
kliniska kemister. Trots detta har antalet nya kli-
nisk-kemiska analyser inte ökat nämnvärt under de
senaste 10 åren. Den tekniska utvecklingen har gjort
att huvudparten av analytiken görs med automa-
tiska analysatorer; den är bättre standardiserad och
Den kliniska kemins framtid
Ulf-Håkan Stenman
E-post: ulf-hakan.stenman@hus.fi
mångsidigare än tidigare. Utvecklingen har dock
inte enbart varit positiv. Analysatorerna tillverkas
av ett minskande antal stora företag, som rätt för-
siktigt satsar på ny analytik. Samtidigt utvecklar
ett stort antal små företag innovativa nya metoder,
men de har sällan möjlighet att få dessa godkända
för reguljär medicinsk diagnostik. Dessutom har
få laboratorier möjlighet att använda manuella
metoder, vilket dessutom försvåras av allt mer
komplicerade internationella och nationella regel-
Biochimica Clinica - quo vadimus?
Ulf-Håkan Stenman avlade med-
ine licentiat examen vid medi-
cinska fakulteten vid Helsingfors
Universitet1967, samt dispute-
rade och utnämndes til docent i
klinisk kemi 1975. Han inledde
forskning kring tumörmarkörer
vid City of Hope National Medical
Centre i Duarte i Kalifornien
1976-77. År 1977 utnämndes
han till överläkare för hormon- och tumörmarkörla-
boratoriet vid Helsingfors Universitetscentralsjukhus.
Sedan 1999 är han Professor i klinisk kemi vid
Helsingfors Universitet.
Hans forskning har huvudsakligen berört tumör-
markörer och endokrinologi. Han kombinerar bas-
forskning med klinik och har alltid siktet inställt
på att lösa relevanta diagnostiska problem. Han
har vidare arbetat med standardisering av immun-
metoder inom IFCC och ISOBM. Han var president
för Skandinaviska Föreningen i Klinisk Kemi åren
1986-1988 och för ISOBM åren 1996-1998. Sedan
2003 är han medlem i IFCC:s vetenskapliga division
och har varit ordförande för arbetsgruppen för stan-
dardisering av hCG-metoder. Arbetet resulterade i
nya internationella standarder för hCG.
År 1981 identifierade och renade Stenman och
medhjälpare ur urin en peptid vilken kallades tumör-
associerad trypsininhibitor (TATI), vilken visade sig
vara en oberoende prognostisk markör för olika typer
av cancer. Han har också visat att trypsinogen-2
och trypsin-2-alfa-1-antitrypsin är känsliga och
specifika markörer för pankreatit. Tillsammans med
Henrik Alfthan har han visat att koriongonadotropin
(hCG) kan påvisas i serum från icke-gravida kvinnor
och män och att 30-70% av olika cancerpatienterna
har förhöjda serumkoncentrationer av hCG:s fria
betakedja (hCGß). Gruppen visade som första att
prostataspecifikt antigen (PSA) förekommer i serum
i komplex med alfa-1-antitrypsin (PSA-ACT) och att
fritt PSA är lägre i serum hos män med prostatacan-
cer än hos män med prostatahyperplasi.
Ulf-Håkan Stenman är medlem i redaktionsnämn-
derna för 10 ledande vetenskapliga tidskrifter. Han
har publicerat 535 vetenskapliga artiklar och är en
ofta anlitad föredragshållare.
