![]()
31
| 3 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
och en förhållandevis stor del av nordiska kolleger.
Om vi inte kan göra det så gör nog någon annan
det, men jag tror, att det är till fördel för sjukvården
i Norden att vi upprätthåller en hög vetenskaplig
standard. Centraliseringen av laboratorieverksam-
heten kan innebära ett hot men den kan också
betyda nya möjligheter om laboratoriets ledning
och ägare uppfattar utveckling och forskning som
nyttiga.
Den akademiska kliniska kemins roll inom det
centraliserade laboratoriet är en viktig fråga. Skall
den integreras med rutinen eller separeras? Behöver
vi rutinlaboratoriet för att göra klinisk kemisk
forskning eller är det viktigare att ha ett gott sam-
arbete med klinikerna? Jag tror att samarbete är
till ömsesidig nytta, men tyvärr har forskningen
satts på undantag i vissa finländska laboratorieaf-
färsverk. Jag hoppas att inställningen ändrar då de
olika spelarna blir varma i kläderna, och att de kol-
leger som blir ”företagsledare” inte är så måna om
att tillfredsställa ägarnas ekonomiska intressen att
de glömmer att de är kliniska kemister.
Många blivande kliniska kemister söker sig till
vårt område för att de är forskningsinriktade. Det är
därför lyckligt om laboratorieledninges inställning
till forskning är positiv, men jag anser inte att rent
forskningsarbete skall bekostas med laboratoriets
budget. Konkurrenskraftig forskning kräver andra
resurser än de, som ett rutinlaboratorium kan
upprätthålla, men det är lyckligt om rutinverk-
samheten kan bidra genom att forskarna kan göra
forskning på arbetstid. Skillnaden mellan forskning
och utvecklingsarbete inom klinisk kemi är dif-
fus. Jag definierar klinisk kemisk forskning som
verksamhet, som strävar till utveckling av metoder
som direkt kan användas inom diagnostiken. Om
klinisk applikation av en metod är sannolik, så är
det i mitt tycke ändamålsenligt att arbetet stöds av
rutinlaboratoriet. Ett exempel på detta är utveck-
ling av en masspektrometrisk metod för hepcidin,
medan sökande efter nya sjukdomsmarkörer med
proteomik är ren forskning. Masspekrometrisk pro-
teinkemi är en teknik som jag tror kommer att få
stor betydelse inom klinisk kemi, och den bör tas
med i skolningen av kliniska kemister. Det är redan
möjligt att bestämma koncentrationen av proteiner
i serum genom tryptisk digerering av hela provet
och bestämning av de resulterande peptiderna med
masspektrometri. Detta är inte någon rutinmetod,
men den kommer att användas för kalibrering av
den nya serumproteinstandard, som utvecklas i
IFCCs regi.
Bioinformatik
Vi har idag tillgång till biomedicinsk information,
som vi knappast kunde drömma om för tio år
sedan. Vi känner människans genom, alla tänkbara
proteiners primärstruktur har beräknats och denna
information är kostnadsfritt tillgänglig. Vi kan se på
genexpressionen i olika vävnader och genom att i
databaser identifiera potentiella sjukdomsmarkörer.
Vi kan klona gener, uttrycka motsvarande proteiner
med rekombinantteknik och framställa monoklo-
nala antikroppar i försöksdjur eller med hjälp av
antikroppsbibliotek. Vi kan t.o.m. immunisera med
DNA utan att utrycka proteinet först. Dessutom
är ett enormt antal rekombinanta proteiner och
monoklonala antikroppar kommersiellt tillgäng-
liga. Det betyder att vi snabbt kan få tillgång till
alla reagenser som behövs för utveckling av nya
bestämningsmetoder. Detta kräver emellertid en
omfattande expertis, och få har möjlighet att inom
sin egen forskargrupp ställa upp alla metoder, som
(Fortsætter side 32)
Foto: Henrik Alfthan
