![]()
36
| 3 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
I Sverige så bedöms biomedicinska analytiker vara
ett framtidsyrke med tanke på den kommande
arbetsmarknaden. I och med automatiseringen på
60 och 70 talet så byggdes laboratoriemedicinen
ut mycket kraftigt. Man nyanställde många unga
personer och det är nu dessa som går i pension.
Under de senaste årtiondena har vi rationalise-
rat vilket gör att vi ej nyanställt i någon större
omfattning. Vi har därför en personal med ganska
hög medelålder. Det gör att vi under de närmaste
åren kommer att ha stora pensionsavgångar i
Sverige samtidigt som utbildningen inte ökat.
Det gör att vi antalet nyutbildade biomedicinska
analytiker bara motsvarar ca 2/3 av pensionsav-
gångarna. Det finns en del som tror att automa-
tiseringen kan fortsätta i oförändrad takt och vi
därför kommer att behöva betydligt förre personer
på laboratorierna. Jag tillhör inte dessa då jag tror
att vi på de flesta håll redan tagit hem huvuddelen
av de automatiseringsvinster som går att göra. Det
gör att de framtida automatiseringsvinsterna är
betydligt mindre än de som skett under de senaste
årtiondet. Vi ser också att det tillkommer en hel
del nya analyser och nya uppgifter som också krä-
ver arbetsinsatser. Bilden förefaller vara liknande
i de flesta länder i Europa och gäller även andra
yrkesgrupper på laboratorierna än biomedicinska
analytiker. Som kursansvarig för en biomedi-
cinsk analytiker kurs är det givetvis trevligt att
veta att de studenter som vi utbildar har en bra
arbetsmarknad, men samtidigt kan jag inte låta
bli och känna en viss oro i min roll som läkare på
ett kliniskt kemiskt laboratorium. Kommer vi att
ha tillräckligt med personal för att möta upp de
framtida sjukvårdsbehoven? Utöver pensionsav-
Utbildning av biomedicinsk analytiker i Sverige.
Var är vi på väg?
Anders Larsson
E-post: anders.larsson@akademiska.se
gångarna så ökar analysvolymerna med ca 5% per
år på rutinlaboratorierna. Sammantaget kan jag
inte se att personalbehovet kommer att minska på
laboratorierna i framtiden. Molekylärbiologiska
analyser kräver kompetenser som är bristvara på
våra nuvarande laboratorier. Det innebär att vi
måste rekrytera dessa kompetenser samtidigt som
vi måste försöka rekrytera för att fylla hålen efter
pensionsavgångarna. Ett annat område som kom-
mer att kräva ökande personalinsatser från labo-
ratorierna är POCT (point of care testing/patient-
nära analysverksamhet). Om vi tittar på patient-
nära blodglukos analyser i Landstinget Uppsala
Län så rör det sig om ca 200.000 tester per år.
Med ett högautomatiserat instrument så krävs
det mindre än en kvarts biomedicinska analytiker
tjänst för att analysera dessa prover, inte minst
med tanke på att man ändå får utföra andra ana-
lyser på samma patient. Kerstin som är ansvarig
för utbildningen i samband med införandet av de
nya glukosinstrumenten har under sista året haft
kurser för mellan 2000 och 3000 personer. Sedan
kommer utbildning av ny personal, repetitionsut-
bildning, kvalitetssäkring, datakoppling, underhåll
och service. Man kan bara konstatera att det krävs
betydligt mer biomedicinska analytiker resurser
för att se till att vi håller en acceptabel kvalitet på
det patientnära analyserandet än om samma bio-
medicinska analytiker utförde analyserna själv på
ett kemiinstrument. Vill vi vara delaktiga i POCT
verksamhet så kommer det kräva resurser. Istället
för att ägna sig åt analysverksamhet så kommer
vi istället få lägga tid på underhåll, kvalitetsöver-
vakning och utbildning. På vårt sjukhus är POCT
ca 20-25% av den totala analysverksamheten och
