![]()
32
| 3 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsat fra side 31)
krävs. Denna expertis finns sannolikt tillgänglig
inom andra laboratoriespecialiteter såsom genetik,
mikrobiologi och patologi. Med tanke på forsk-
ning och utveckling är det därför uppenbart att
ett närmare samarbete mellan de olika laborato-
riespecialiteterna är ändamålsenligt. Det finns inga
hinder för samarbete i dag, men vi bör överväga
en mer aktiv integration av verksamheten, både
rutin och forskning. I de finländska affärsverken
har olika laboratorierspecialiteter placerats under
samma tak. Denna utveckling är positiv, men någon
kraftig integration av verksamheten har ännu inte
skett. En närmare integration är även motiverad
av möjligheterna att förbättra diagnostiken genom
att kombinera resultat från olika undersökningar.
Vi levererar nu resultat till klinikerna i form av
siffror, som klinikern förenar med annan infor-
mation i sitt personliga neurala nätverk. Erfarna
kliniker kan göra det mycket väl, men jag tror att
vi med modern informationsteknik kan förbättra
diagnostiken ytterligare. Vi har utvecklat metoder
för diagnostik av prostatacancer med totalt och fritt
PSA, prostatavolym bestämd med ultraljud och pro-
statans konsistens (normal eller patologisk) bestämd
med palpation. Algoritmer baserade på logistisk
regression och neurala nätverk visade sig vara till
avsevärd nytta. Den som vill testa vår metod kan
ladda ner algoritmen i form av en Excel tabell via
nätet på adressen www.finne.info. Jag tror att detta
är det mest effektiva sättet att bidra till förbättrad
diagnostik. Möjligheterna till datorbaserad diag-
nostik är oändliga, ett stort antal arbeten har publi-
cerats, men i praktiken är användningen liten. Jag
tror att denna typ av informationsteknik kommer
att accepteras, då de medicinestuderande som i dag
kommer till föreläsningarna med sin bärbara dator
i ryggsäcken kommer ut i arbetslivet.
Är forskning och utveckling nyttiga för rutin-
verksamheten?
På basen av det ökande beroendet av kommer-
siella metoder kan man fråga sig om forskning
och utveckling av egna metoder har någon roll i
rutinverksamheten. Jag tror att den är och kommer
att vara viktig. Just nu finns det ett stort behov
av att ersätta icke fungerande steroidbestämningar
med masspektrometriska metoder. En hel del andra
metoder kräver också omsyn, och vi bör inte
förlita oss på att industrin sköter den uppgiften.
Standardiseringen av många immunkemiska meto-
der är otillfredsställande, och vi borde åtminstone se
till att vi har relevanta referensvärden för de meto-
der vi använder. I en artikel i majnumret av Clinical
Chemistry jämfördes ett tiotal insulinmetoder och
variationen var så stor, att den absolut kräver,
att man använder metodspecifika referensvärden.
Hur många gör det? Och detta exempel är snarare
regel än undantag. Etablering av referensvärder
är kvalitetsarbete som hör till basverksamheten,
men som ackreditörerna har förbisett. Att göra
referensvärden, som omfattar män och kvinnor,
olika åldersgrupper och fysiologiska tillstånd blir
ofta mycket krävande. Norip-projektet är ett fint
exempel på hur sådant kan skötas som ett nordiskt
samarbete med rätt små resurser. Det är samtidigt
värdefull forskning.
Utveckling av kommersiella metoder
Vi har en mycket stark tradition av utveckling och
kommersialisering av laboratoriemetoder i Norden,
som exempel kan man nämna blodgasanalytik,
koagulationsbestämningar, immunologiska protein-
bestämningsmetoder, graviditetstester, allergidiag-
nostik, B12-forskning, steroidbestämningar, tumör-
diagnostik, kollagenmetabolism och pankreatitdi-
agnostik. Sådana metoder blev allmänt tillgängliga
genom att olika nordiska företag utvecklade kom-
mersiella metoder. Förutom att detta varit värdefullt
för sjukvården, så har det haft märkbar ekonomisk
betydelse. I dag har de flesta av dessa företag köpts
upp av stora internationella koncerner, och om vi
nu vill få ett företag att ta upp en metod som vi
utvecklat, är alternativen färre och mindre nordiska.
Möjligheterna finns dock ännu, och jag tror att
utveckling av metoder, som blir kommersiellt och
därigenom kliniskt accepterade fortfarande är av
stort värde både medicinskt och ekonomiskt.
Konklusioner
Kraven på effektivering av och det därmed sam-
manhängande behovet att automatisera och konso-
lidera laboratoreverksamheten innebär utmaningar,
som betyder både hot och möjligheter. Jag hoppas
och tror att vi kan övertyga sjukhusägarna och
laboratoriedirektörerna om att högklassig utveck-
ling och forskning samt rutinverksamheten kan
stöda och dra nytta av varandra.
