![]()
37
| 3 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
andelen stiger successivt. För patientbehandlingen
är det viktigt att även POCT resultaten kommer
in i datajournalen och inte bara lagras under
vårdtiden som en hög små papperslappar. Det kan
inte heller vara försvarbart att man skall sitta och
registrera 0,5-1 milj analysresultat per år manu-
ellt. Andelen felregistreringar kommer då bli oac-
ceptabelt högt. Vi är därför tvungna att finna bra
system som kan hantera POCT verksamheten och
vi på laboratorierna måste engagera oss i detta.
Jag kan bara avsluta med att konstatera att vi
har ett ansvar för en god laboratoriekvalitet i hela
Sverige och vi måste därför försöka arbeta för att
utbilda kompetent laboratoriepersonal så att det
räcker för hela Sverige.
I Sverige stod landstingen tidigare för biomedi
cinska analytiker utbildningen och utbildningen
var starkt inriktad på att fylla de lokala behoven.
För ett antal år sedan överfördes utbildning-
sansvaret till universitet och högskolor och det
vetenskapliga innehållet i utbildningen betonades
betydligt mer. Vi har under dessa år sett en klar
minskning av antalet utbildningsorter vilket kan
vara en följd av ändringen i utbildningsansvar.
Nu är utbildningen koncentrerad till ganska få
orter som kan ge en bredare utbildning vilket i sig
är bra, men kommer studenterna att flytta till de
orter där behovet är som störst? Har man bott 3-5
år på ett ställe har man ofta rotat sig, man har
fått lägenhet, vänner och kanske en partner som
bor på orten. Man har också sett de lokala labora-
torierna och kunnat bedöma om de är intressanta
arbetsplatser. På läkarsidan är det ofta så att man
efter utbildningen tar vikariat (för att förbättra
ekonomin) och i många fall upptäcker man att det
var en trevlig arbetsplats och man blir kvar där
även om man under utbildningen hade tänkt sig
en helt annan specialitet.
Praktikplatser fyller samma funktion. Jag upp-
fattar praktiskplatser som ett sätt för det lokala
(Fortsætter side 36)
Foto: Henrik Alfthan
