Klinisk Biokemi i Norden · 1 2016
| 19
(Radiometer ABL5) som kalibrerats enligt fabrikan-
tens anvisningar. Mätområdet för analysatorn är för
pH 6,30 – 8,00 och för
p
CO
2
0,7 – 33,3 kPa. De mer
extrema pH-värdena som vi uppmätt ligger utanför
intervallet, varför riktigheten i dessa resultat kan vara
något begränsad.
Resultat
Figurerna 1 A, B och C visar förändringen över tid
i 10 ml, 3,5 ml och 1 ml rör som förvarats med och
utan kork och effekten av att rören vänts.
Som ses kan stora pH-ökningar uppstå, särskilt och
som väntat i 10 ml-rören, och om rören varit öppna.
Försändelse med rörpost gav som förväntat upphov
till större pH-ökningar än i rör som stått förslutna i
provrörsställ under motsvarande tid (45 min): i 10
ml, 3,5 ml och 1 ml rör (medelvärde för 2) pH 8,10
vs 7,83; 7,90 vs 7,65 och 7,53 vs 7,51.
Att pH-förändringarna beror på CO
2
-evaporering
visas av det tydliga samband som finns mellan pH och
p
CO
2
för de rör som ingått i studien (Figur 2). Notera
att varje halvering av
p
CO
2
ger en ökning av pH med
0,3 som förväntat för en vätska som bara buffras av
CO
2
–HCO
3
-
-systemet
För att få ett mått på den maximala förändring
som kan uppstå i prov som förvaras utan skydd mot
CO
2
-förlust lät vi CSV stå övernatt i Petriskål med
lock i rumstemperatur. pH blev 9,40 och pCO
2
var
inte mätbart.
Figur 2. Sambandet mellan pH och pCO
2
i de rör som ingått
i studien i Figur 1.
Foto: Henrik Alfthan.
