12 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2016
ras upp och ner? Vad skall då stryka på foten? Inget
skall bort, allt skall med, verkade det, i individuellt
anpassade proportioner.
Så, då vet alla vi post punks i stort deras mål.
Vad kan klinisk kemi erbjuda?
Vårt erbjudande. Vilket är då det? Och hur kan det
kopplas till de ungas ambitioner? Det är ingen ny
fråga. Men ofta har vi gamla sagt vad de unga
borde
göra, i värsta fall för att understryka att det vi gjorde,
eller ibland tvingades göra, skall upprepas av nästa
generation. Frågan är snarare vad vi kan erbjuda,
inte kräva.
Vad kan vi ge dessa unga stjärnor – the Next Gen
- för utmaningar, för uppgifter, för belöningar? Inom
dessa tre områden: Forskning, diagnostik, liv.
Internationella utmaningar
Här kan det vara bra att falla tillbaka på litteraturen.
Ett mycket spännande arbete publicerades nyligen
från IFCC (2) och 2013 kom ett liknande arbete från
European Union of Medical Specialists, UEMS (3).
Båda betonar läkarens roll för att optimera labora-
toriemedicinens arbete med patienten. Fokus måste
ligga på ett engagemang i diagnostikens hela ”Brain-
to-brain loop” (4), inte bara den del som försiggår
internt på laboratoriet, där vi har en hyfsad kontroll
på läget. Det handlar om att förskjuta perspektivet
från intern process till externt resultat. Nyckelbe-
greppen är ”impact” och ”outcome”. The IFCC Task
Force on the Impact of Laboratory Medicine on
Clinical Management and Outcomes ligger bakom
det mer genomtänkta dokumentet, med den hårdaste
självkritiken. Bl a får den anekdotiska sanningen att
70 % av alla medicinska beslut påverkas av labresultat
en rejäl känga.
Visst har vi mycket att vara stolta över - evidensba-
serade diagnostiska strategier sprungna ur labmedi-
cinen - och Hallworth
et al
ger många exempel. Men
andra fält är mindre kartlagda. Andra frågor som
hälsoekonomi och biverkningar av labmedicinska
tester är obesvarade. Kanske kan PSA rädda liv, rätt
använt. Men till vilken kostnad räddas ett liv? Och
hur mycket skada orsakar testet? Vad har PSA för
”cognitive, emotional, social, and behavioral effects”?
IFCC:s grupp belyser det avgörande behovet av ny
forskning. Och en annan sorts forskning. Det räcker
inte med de klassiska ROC-kurvorna. Det behövs
effektstudier. ”True outcome studies are difficult to
do.”, skriver författarna så korrekt. Och ger en utma-
ning av högsta kaliber till forskningsintresserade
unga läkare.
Vill man inte ge sig på de allra största problemkom-
plexen kan man forska kring hur rätt och fel prover
används, och tolkas. Det är inte så sexigt, men något
så uppenbart som att provsvar inte följs upp adekvat –
eller ens observeras av beställaren - har visat sig var en
av de största riskerna för patientsäkerheten. Därefter
tar implementeringsforskning vid. Hur införs nya tes-
ter, hur sprids de, hur brukas de, och hur utvärderas
de i kliniskt bruk, i olika kontext och miljö?
För den mer laborativa forskningen stakas också
några farleder ut för framtida seglatser. Det räcker
inte med de traditionella metoderna att evaluera en
nyfunnen markör eller molekyl. Det måste till en
utvidgad hierarki av metoder, snarlik den som finns
för läkemedelsforskningen. Med studier som går
långt ut i den praktiska sjukvården. Ett exempel som
lyfts fram är t ex CDC:s “Laboratory Medicine Best
Practice Initiative”.
Här kan klinisk kemi göra mycket. Och kommer
att behöva göra mycket för att motivera vår position
i en hård konkurrens om sjukvårdsresurserna. Indu-
strin måste också tänka till, göra mer djuplodande
evalueringar och fler kliniska effektstudier, kanske
i framtiden redovisa biverkningspanoramat för sina
analyser. Ett starkt samarbete skissas, mellan forskare
på lab, inom klinisk sjukvård och inom industrin.
Ledarskapet skall tas, enligt IFCC, av laboratoriets
experter. Ledarskap för flerdisciplinära grupper.
Med en ambition större än den som gäller idag i de
flesta projekt.
Det är inte en liten utmaning för de femtio unga
läkarna från Nordens kliniska kemi. Men arbetslös-
heten lär inte hota de oförvägna som ger sig i kast
med den.
Men livet då?
Men liv, kärlek, glädje, då? Och var kommer barnen
in? Det är ju något som är lika viktigt som forskning
och diagnostik. Ingen förväntar sig väl att klinisk
kemi skall kunna erbjuda detta. Men labvärlden skall
i vart fall möjliggöra ett rikt liv, som också inbegriper
nära kontakt med yttervärlden, möjliggöra den inre
resan, den personliga utvecklingen. Här har vi trots
allt rätt bra förutsättningar, i vår yrkesroll. Med våra
välutrustade laboratorier. Men räcker det? Och hur
kan jobbet ge den tillfredsställelse och livsglädje,
