sjukhusets rutinundersökningar tilllaboratori–
et vid Mejlans sjukhus.
Tiden var emellertid inte mogen för en radi–
kal centralisering av rutinhematologin. Endast
ett fåtal av centralsjukhusets nio separata labo–
ratorier var intresserade av samarbete. Men re–
dan detta räckte för att visa att principen \{ar
rätt. Medan antalet rutinundersökningar på
Mejlans sjukhus hematologiska laboratorieav–
delning har fördubblats under de senaste 10
åren (till ca. 300.000 undersökningar per år),
har arbetskraften vid de perifera laboratorierna
kunnat omdirigeras till andra moderna labora–
torieaktiviteter. Erfarenheterna har varit så go–
da, att utvecklingen säkert kommer att fortsätta
enligt dessa principer även på 90-talet.
Tiden börjar bli mogen för en djärvare navi–
gering. Den medicinsk-teknologiska utveck–
lingen har kommit till vår hjälp. En modern flö–
descytometer är så funktionssäker och långt au–
tomatiserad och utbudet av erforderliga anti–
kroppar så rikligt, att fenotypningen av t.ex.
akut leukemi är fullt möjlig i ett rutinlaboratori–
um. En undersökning av vissa basala antigener
för primärklassificering av leukemi kan vi nu
utföra på några timmar. Men det slutliga målet
är naturligtvis inte bara en fenotypning av leu–
kemin vid diagnostillfället, utan även pålitliga
immunologiska metoder för påvisande av resi–
duala leukemiska celler.
Den allmänna inställningen till laboratorie–
arbetet börjar så småningom förändras. Allt
mer inses, att patientvård är ett lagarbete. Val av
terapi föregås av djuptlodande konsultationer
mellan olika klinik- och laboratoriespecialister.
Det är därför naturligt, att även avancerade la–
boratorieundersökningar utförs på sjukhusla–
boratoriet. På detta sätt garanteras, att de olika
specialisterna kan kontinuerligt träffas och kor–
relera förändringar i patientens sjukdomsbild
till resultaten av de nya laboratorieundersök–
ningarna.
Dessa attitydförändringar har medfört, att
även laboratoriet på Mejlans sjukhus har börjat
använda sig av moderna verktyg som t.ex. DNA–
teknologin, vilka införts av Aarno Palotie. Då
majoriteten av DNA-undersökningarna idag är
22
koncentrerade kring hematologisk problema–
tik, verkar det som om även den hematologiska
avdelningen går mot en ljusare framtid. Inget
laboratorium orkar fabriksmässigt hålla ett
band lastat med rutinundersökningar löpande,
om det inte finns löften om nya innovationer,
tekniker och möjligheter.
Nuklearmedicinska avdelningen
Den nuklearmedicinska avdelningen inrättades
1965 i samband med grundandet av ett central–
laboratorium vid den nya Mejlanskliniken. Av–
delningen, vars bruttoyta är 540m
2 ,
har utrym–
men för såväl
in vivo
som
in vitro
isotopdiag–
nostik. På 60-talet bestod den akademiska per–
sonalen av specialläkare (Gösta Kvist), kemist
(Hilkka Toivonen), fysiker (Timo Heiskanen)
samt assistentläkare och biträdande kemist.
Under initialperioden deltog även centrallabo–
ratoriets överläkare Adlercreutz i patientarbe–
tet. Specialläkare från 1975 har varit Kristian
Liewendahl, som tidigare specialiserat sig på
klinisk kemi vid centrallaboratoriet och intern–
medicin vid IV Medicinska klinken, samt verkat
som NIH-forskare vid University of California
i början av 70-talet. År 1983 inrättades en avdel–
ningsöverläkartjänst (Kristian Liewendahl) och
ett år senare en överfysikertjänst (Anna-Liisa
Kairento-Brownell, Aaro Kiuru från 1990). Spe–
cialläkare är Johan Gripenberg och fysiker Päi–
vi Nikkinen sedan 80-talet.
De första mätinstrumenten var två linjekart–
läggningsapparater, en nefrografiutrustning, en
radiojodupptagsmätare och ett antal gamma–
och betascintillationsdetektorer. Linjekartlägg–
ningsapparaterna användes i över 10 år och till
slut måste reservdel skaffas från landets medi–
cinska museum, något som till slut fick sjukhu–
sets ledning att ge pengar till en gammakamera.
Denna anekdot berättar något om de svårighe–
ter ett nytt medicinskt fack har haft att övervin–
na. Den första gammakameran kom på 70-talet
och på 80-talet har två tomografigrammakame–
ror införskaffats. Avdelningen utför alla typer
av patientundersökningar med undantag för
kardiologiska och lungfysiologiska undersök-
Klinisk kemi i Norden 3, 1991
