rutinmetoder fanns det för 17-ketosteroider,
17-ketogena steroider och pregnandiol. Den
största skillnaden låg i att Diczfalusy hade in–
troducerat Jim Browns kemiska metod för urin–
östrogener och att östrogenforskningen därför
var intensiv. När Adlercreutz efter tre år kom
tillbaka till Finland år 1961, efter att en kOFt tid
ha fungerat som vikarierande chef på Diczfalu–
sys laboratorium, hade han med sig i bagaget
nya analytiska metoder för steroider. Tillsam–
mans med Eeva Axelson, som tidigare också
skolats på Diczfalusys laboratorium och som
utvecklat Folkhälsolaboratoriets hormonlabo–
ratorium med Diczfalusys laboratorium som
förebild, ställde Adlercreutz upp en egen modi–
fikation av Browns kemiska urinmetoder för
östrogener. Folkhälsolaboratoriets hormonla–
boratorium fungerade många år som det enda i
Finland, som kunde utföra kemiska östrogen–
bestämningar. Man kan således konstatera att
erfarenheter från alla dessa tre hormonlabora–
torier följde med, när Adlercreutz därefter till–
sammans med kemisten Anneli Salokangas
byggde upp Mejlans sjukhus hormonlaborato–
rium. Det bör tilläggas att Anneli Salokangas
fick sin hormonanalytiska utbildning i Lon–
don i samarbete med Bill Bulbroak, och hon ha–
de därför utbildning i gaskromatografi.
Adlercreutz hade redan när hormonlaborato–
riets verksamhet började samarbetet med Tapa–
ni Luukkainen i tre års tid på Medicinsk–
kemiska institutionen. Luukkainen hade varit i
USA och lärt sig gaskromatografi och kombi–
nationen av denna teknik med de av Adlercreutz
utvecklade kromatografiska och andra prepara–
tiva steroidanalysmetoderna visade sig vara
mycket fruktbringande. Det var uppenbart, att
biologiska hormonmetoder nu sjöng sin svane–
sång och den kemiska hormonanalytiska eran
hade initierats i Finland. Mejlans sjukhus hor–
monlaboratorium startades således i ett lyckligt
ögonblick. Man kunde inköpa två moderna
gaskromatografer och en kombinerad gaskro–
matagraf-mass spektrameter (LKB 9000), den
fjärde i sitt slag i världen. Utom den fluoromet–
riska plasmakortisolmetoden (Mattingly) samt
de nödvändiga kemiska bestämningarna av 17-
24
ketosteroider och 17-ketogena steroider, utveck–
lades alla nya metoder med gaskromatografi
som slutsteg (17-ketosteroidfraktionering, frak–
tionering av 17-ketogena steroider, pregnandi–
ol, pregnantriol). Stor betydelse för klinikerna
hade utvecklingen av en gaskromatagrafisk me–
tod för aldosteron i urinen. Detta var arsenalen
när 1960-talet tog slut.
Anneli Salokangas, som var en forskarnatur,
beslöt sig för att lämna rutinen och återigen resa
utomlands. Avdelningens kemist blev Örn
Wahlroos, som 1973 utnämndes till överkemist
efter att den tidigare överkemisten Nils-Erik Sa–
ris blivit utnämnd till svenskspråkig professor i
medicinsk kemi vid Helsingfors universitet.
Detta år tillträdde Sirkka-Liisa Karonen som
kemist för hormonlaboratoriet, och hon blev
den som fick tillfälle att tillsammans med Ad–
lercreutz leda hormonlaboratoriet under den
mest intressanta perioden i den hormonanaly–
tiska utvecklingens historia. Hormonlaborato–
riet fick även en biträdande kemisttjänst
Det var en viktig dag då aldosteronmetoden
togs i bruk. En annan milstolpe var införandet
av en kompetitiv proteinbindningsmetod för
testosteron, något som klinikerna uppskattade
mycket. Det var greken Athanasios Dessypris,
som i samband med sitt avhandlingsarbete ut–
vecklade metoden, som sedan användes på hor–
monlaboratoriet. Sirkka-Liisa Karonen intro–
ducerade metoder för jodering av steroider, och
kloramin-T-metoden användes för jodering av
peptider. I sitt avhandlingsarbete utvecklade
hon sedan en mycket skonsam metod för jode–
ring av peptider. Den sistnämnda metoden, fli–
tigt citerad i litteraturen, blev betydelsefull inte
bara för utvecklingen av laboratoriets hormon–
analytiska arsenal (gonadotropiner, prolaktin,
angiotensin), men också för forskningsarbetet
understött av Ford Foundation. Metoderna var i
allmänhet solidfasmetoder.
Det mest typiska för verksamheten under
80-talet var ibruktagandet av kommersiella
RIA-testförpackningar för analys av steroid–
och peptidhormoner. Dessa "kit" underlättade
betydligt laboratoriets rutinarbete enär bere–
dandet av reagenser och kalibratorer i praktiken
Klinisk kemi
i
Norden 3, /99/
