Ett av kemiavdelningens automatlaboratorier, det s.k. Hitachilaboratoriet.
nyttjandet av moderna tekniker för karakterise–
ringen av hematologiska maligniteter. Han
etablerade vidare nära kontakter med Blod–
tjänsten vid Finlands Röda Kors och säkrade på
detta sätt expertis inom hemostaslära, blod–
gruppsserologi och transfusionsmedicin.
Under den senare delen av 70-talet insågs det
emellertid, att den oerhört snabba utvecklingen
inom hematologin fordrar inte bara en chef ut–
an även en stab av medarbetare. Vuopio kon–
centrerade sig på att bygga upp den hematologi–
ska avdelningen vid III Medicinska kliniken
samt på problem rörande benmärgstransplanta–
tion. Han assisterades av sin elev Tapani Ruutu .
Ansvaret för rutinlaboratoriet delegerades åt en
annan elev, Sten-Erik Jansson.
Som ett minne av dessa tider är organisatio–
nen av hematologiska avdelningen vid Mejlans
sjukhus laboratorium fortfarande säregen. Det
torde vara tämligen unikt att på ett sjukhus av
denna storleksordning inte finns en laboratorie–
specialist inom transfusionsmedicin. Dessutom
Klinisk kemi
i
rv·orden
J.
/991
skickas de undersökningar, som gjort laborato–
riehematologin till en modern
disciplin~
till
special-laboratorier. Kvar på det hematologiska
laboratoriet har vi blodbilder samt basala
hemostas- och blodbanksundersökningar, som
fullt sysselsätter 20 laboratoriesköterskor. Lika–
så har benmärgsmorfologin tillsvidare kunnat
skötas, men verksamheten nära nog saturerar
avdelningens enda läkare.
Man frågar sig hur vi skall göra för att maxi–
malt utnyttja dessa knappa resurser för utveck–
landet av laboratoriehematologin vid Helsing–
fors universitetscentralsjukhus? Med en ensam
kapten på kommandobryggan vågade vi inte
styra ut fartyget på hematologins vida ocean
mot exotiska hamnar såsom kromosomunder–
sö~ningar,
vävnadstypning och avancerad
transfusionmedicin. Vi fick nöja oss med ·an–
språkslös kustfart. Det vi kan är rutin, men ru–
tin kan man utföra på många sätt. I början av
80-talet beslöt vi att öka graden av laboratorie–
automatik och centralisera universitetscentral-
21
