effekten av antibiotika på tarmomsättningen
och plasma- och urinkoncentrationerna av både
naturliga och syntetiska steroidhormoner un–
dersöktes. Flera studier rörande tarmbakterier–
nas effekt på steroidomsättningen utfördes och
metabolismen av syntetiska steroider i kontra–
ceptiva piller undersöktes. Gaskromatografi
och masspektrometri var de främsta hjälpmed–
len men även andra typer av metoder utveckla–
des, bl.a. introducerades de s.k. fluoroenzyma–
tiska (FElA) metoderna. Mycket känsliga enzy–
matiska metoder för både syntetiska och
naturliga steroidhormoner i plasma utveckla–
des tillsammans med Härkönens grupp. Också
olika typer av proteinbindningsmetoder togs i
bruk.
Under senare hälften av 1970-talet blev
idrottsmedicinen ett viktigt forskningsområde
och därvid samarbetade Adlercreutz' och Här–
könens forskargrupper. Ett av de första arbete–
na, visande att plasmatestosteronnivån sjönk i
samband med maratonlöpning över den klassis–
kadistansen och publicerat 1976 i J. Steroid Bio–
chem., är det mest citerade av dessa arbeten.
Förutom arbetena rörande fysisk aktivitet och
hormoner utfördes också studier av hormon–
förändringar i samband med bastubad, annan
positiv och negativ stress, och i samband med
suggererad löpning och bastubad under hyp–
nos. Adlercreutz' grupp, bl.a. i samarbete med
Liewendahl och firman Labsystems, utvecklade
också nya testmetoder för påvisande av ockult
blod i avföringen. Ett av dessa "kit" var den för–
sta och tillsvidare enda immunologiska metod
som godkänts av FDA för påvisning av blod i
faeces.
I slutet av 1970-talet kom steroidforskargrup–
pen in på ett område som nu helt dominerar
gruppens verksamhet, nämligen forskning rö–
rande sambandet mellan nutrition och väster–
ländska sjukdomar. Orsaken till detta var att
Ford Foundations ekonomiska situation inte
mera tillät utdelning av nya forskningsanslag
för reproduktionsendokrinologiska studier.
Gorbachs forskargrupp i Boston, som uppkom
på grund av att vårt laboratorium var det enda
i världen som kunde bestämma östrogener i av–
föringen. Av en händelse upptäcktes också
däggdjurslignanerna i urinen i samarbete med
Ken Setchell (Harrow). Lignanerna visade sig
reflektera intaget av fiberrika produkter, speci–
ellt sädesprodukter, och visade sig också vara
biologiskt aktiva substanser med olika direkta
och indirekta anticarcinogena effekter. Senare
upptäcktes också en ny grupp av difenoler i uri–
nen, de s.k. isoflavonoiderna, som visade sig va–
ra minst lika intressanta ur cancerpreventiv syn–
punkt. Dessa substansers biologiska effekter
studeras nu med moderna biokemiska och mo–
lekylbiologiska metoder delvis i samarbete med
både inhemska och ett flertal utländska for-
skargrupper i Europa och USA.
En stor del av forskningsresultaten rörande
sambandet mellan diet och cancerrisk baserade
sig på en metodologisk utveckling som pågått
sedan slutet av 1960-talet. Under dessa år arbe–
tade gruppen med att utveckla en profilmetod
för alla viktiga östrogenmetaboliter i urinen.
Greken Theodore Fotsis lyckades till sist lösa de
svåra problem som förelåg på grund av att
många östrogener är ytterst labila substanser.
Den slutliga bestämningen görs med kombine–
rad gaskromatografi - masspektrometri med
s.k. SIM-teknik (selected ion monitoring). För
tillfället kan man med denna metod bestämma
13 östrogenmetaboliter, 3 lignaner och 4 iso–
flavonoider. År 1981 påbörjades ett projekt rö–
rande sambandet mellan diet och koronarsjuk–
dom, tjocktarmscancer samt bröstcancer.
Tyngdpunkten var lagd på att försöka studera
mekanismerna som förbinder dieten med olika
hormonella och andra riskfaktorer. Detta stora
projekt är inte ännu helt slutfört. Intresserade
läsare hänvisas till en översikt publicerad i
Scand.
J.
Clin. Lab. Invest. (Suppl. 201, 1990) i
salflband med institutionens 25-årsjubileum.
Andra bidragande faktorer var upptäckten av
Fysiologisk och metabolisk forskning
tarmflorans stora betydelse för steroidhormon- Många av katekolaminernas effekter, t.ex. till de
omsättningen samt samarbete med Sherwood kardiovaskulära och metaboliska, förmedlas
Klinisk kemi
i
Norden 3, /99/
17
