via P-adrenergiska receptorer. Vid bindningen
av hormonet till receptorn stiger den intracellu–
lära koncentrationen av cycliskt AMP och till
följd av detta induceras en kaskad av fosforyle–
ringar av vissa bioaktiva proteiner.
För undersökning av katekolaminernas verk–
ningsmekanism utvecklades en sensitiv enzym–
fluorometrisk metod för bestämning av cycliskt
AMP i början av 70-talet. Metoden användes
även för diagnostik av olika endokrinologiska
sjukdomar, bl.a. hyperparatyreos, samt för ut–
redning av vissa hormoners verkningsmekanis–
mer. För bestämning av biogena aminer och de–
ras metaboliter utvecklades radioenzymatiska
och HPLC-metoder, som sedermera har tagits i
bruk på rutinlaboratorium.
För receptorundersökningar utvecklades en
ny och mycket praktisk metod, där bunden och
fri radioligand separeras med hjälp av polyety–
lenglykol. I våra egna undersökningar har vi hu–
vudsakligen inriktat oss på fysiologiska till–
lämpningar i det P-adrenergiska systemet under
fysisk ansträngning samt i samband med hjärt–
insufficiens, muskelsjukdomar och alkohol–
abstinenssyndrom. I dessa studier har vi använt
isolerade lymfocyter som modell. Vid god aero–
bisk kondition med hjärtinsufficiens är uppreg–
leringen och därför funktionen av receptorerna
i samband med fysisk stress nedsatt och även
patienter med muskelsjukdomen av Duchenne–
typ har en låg koncentration av receptorer.
Ämnesomsättningen och dess hormonala
reglering i skelettmuskulaturen har undersökts i
samband med olika slag av fysisk stress. Speciell
uppmärksamhet har fästs vid ämnesomsätt–
ningen hos isolerade långsamt och snabbt sam–
mandragande muskelfibrer. Användningen av
energirika fosfatföreningar, nödvändiga för
muskelfunktionen, har visat sig vara effektivare
i snabbajämfört med långsamma muskelfibrer.
Hos sprinter-tränade idrottare har användning–
en av långsamma fibrer effektiviserats. Fysisk
träning tycks verka selektivt på de ämnesom–
sättningsreglerande enzymernas aktivitet i olika
slag av fibrer; speciellt de enzymaktiviteter som
reglerar fettomsättningen ökar i långsamma
fibrer under uthållighetsträning.
18
Hos människan finns det en klart korrelation
mellan muskelfibersammansättningen samt
koncentrationen av serum HOL-kolesterol och
apoA-I-lipoprotein. Orsaken är troligen den, att
muskler som innehåller en stor mängd långsam–
ma fibrer effektivt använder fettsyror, som fri–
görs från triglyceridrika lipoproteiner.
Den senare forskningen har inriktat sig på att
klarlägga energi- och proteinomsättningen vid
hjärtinsufficiens och immobilisering. Utmatt–
ning orsakad av ansträngning av hjärtat har
samband med uttömningen av energirika fos–
fatföreningar och förklaras av en defekt i ener–
giproduktionen i muskeln, en defekt som den
ökade användningen av fettsyror försöker kom–
pensera. Proteinsyntesen i muskulaturen har
undersökts med hjälp av inkorporering av
13
C–
märkt leucin i olika kontraktiva proteiner och
expression på RNA-nivå. Avsikten är att klar–
lägga effekten av olika slag av rehabilitering på
blodcirkulationen och styrkeutvecklingen hos
patienter.
Häm- och porjyriforskning
Hämforskningen var en fortsättning på Raimo
Tenhuuens doktorsavhandling gällande gall–
färgämnens bildning och konjugering. Tenhu–
uens arbetsgrupp påbörjade 1967 ett forsknings–
projekt, som ledde till att hämnedbrytningen
kunde förklaras, i och med att gruppen lyckades
identifiera, isolera och karaktärisera två nya en–
zymer, det mikrosornaJa hämoxygenaset och
det NADPH-beroende biliverdin-reduktaset.
Senare har gruppen undersökt enzymernas ka–
raktär, förekomst, reglering och betydelse hos
friska personer samt deras förekomst vid många
olika sjukdomstillstånd. Gruppen har också ut–
vecklat användningsmodeller av dessa enzymer
för diagnostik av vissa härnatologiska sjuk–
domar.
Förutom hämets nedbrytningsprocess har
Tenhuuens grupp ägnat sig åt studier av härn–
syntesen och speciellt störningar i denna pro–
cess. Dessa undersökningar har främst gällt ex–
perimentell och ärftlig porfyri, olika leukemier
och preleukemitillstånd samt vissa former av
anemier. Gruppen har utvecklat flera metoder
Klinisk kemi
i
Norden 3, 199/
