nen för sin egen forskning numera fyra relativt
små laboratorierum, ett litet lagerutrymme och
ett minimalt kafferum. Ett av laboratorierum–
men inhyser det viktigaste instrumentet, den
kombinerade gaskromatografen - masspek–
trometern, samt all nödvändig utrustning för
cellodling och en del av de genteknologisKa in–
strumenten. Detta rum torde vara ganska unikt
i världen. Något hopp om att få bättre utrym–
men inom en nära framtid torde ej föreligga.
Anslag
För tillfället erhåller institutionen ca. 210 000
mark per år i totalt anslag för biblioteket,
grundundervisningen, forskning och nya in–
strument (löner och docentarvoden ej inräkna–
de). År 1970 erhölls det största anslaget, ca.
393 000 mark i 1989 års mynt, under institutio–
nens historia. Därav var 268 000 för instrument
och 125 000 för verksamheten. Under hela
1970-talet sjönk anslaget stadigt, speciellt för
instrument, och nådde bottenrekordet år 1980
med totalt 100 000 i nutida mark. Sedan dess
har anslagen gått upp med ca. 50Jo per år, men
har inte ännu varken när det gäller anslag för in–
strument eller för verksamhet nått upp till den
nivå vi hade i slutet på 1960-talet. Om inte sjuk–
huset skulle svara för basutensilier och de flesta
reagenser, så skulle inte mycken forskning kun–
na bedrivas. De små anslagen för verksamheten
har lett till nedskärningar, som drabbat speciellt
tidskrifter, nya böcker och instrument.
FORSKNINGEN
Sedan starten har 23 läkare, 6 biokemister och
en fysiker disputerat med doktorsavhandlingar
helt eller delvis utförda på institutionen. Tre har
varit utlänningar (Athanasios Dessypris, Carol
Murphy, Theodore Fotsis). Gästforskarnas an–
tal har varit stort, samtidigt forskar i allmänhet
2-3 utlänningar på laboratoriet, i allmänhet till–
sammans med steroidhormonforskarna eller
idrottsmedicinarna.
Forskningen har haft 4 huvudlinjer [steroid–
hormonforskning (Herman Adlercreutz), fysio–
logisk, metabolisk och idrottsforsknig (Matti
16
Härkönen), häm- och porfyriforskning (Raimo
Tenhunen) samt tyreoideaforskning (Kristian
Liewendahl)]. Tyreoideaforskningen presente–
ras i samband med redogörelsen för den nukle–
armedicinska avdelningen. Sammanlagt har
knappt 1000 skrifter (abstrakt frånräknade)
publicerats under de 25 åren.
Steroidhormonjorskningen
Steroid Research Laboratory grundades år 1962
av Tapani Luukkainen och Herman Adlercreutz
på Institutionen för medicinsk kemi vid Hel–
singfors universitet. Under de första åren er–
hölls finansiering från Sigrid Juselius Stiftelse
och Finlands Akademi och efter några år börja–
de Population Council (New York) stöda forsk–
ningsgruppen. Forskningen inriktades på re–
produktionsendokrinologi och den viktigaste
tekniken blev gaskromatografi, speciellt av ös–
trogener och inom detta specialområde blev la–
boratoriet ett av de ledande i världen. År 1966
flyttade laboratoriet till Mejlans sjukhus, när
Institutionen för klinisk kemi började sin verk–
samhet. År 1970, samtidigt som Reijo Vihko
slöt sig till gruppen, erhölls ett stort forsknings–
anslag från Ford Foundation (New York). Här–
vid flyttade Luukkainen tillbaka till Institutio–
nen för medicinsk kemi, då inte tillräckliga ut–
rymmen fanns att tillgå på Institutionen för
klinisk kemi, och byggde upp ett nytt laboratori–
um med Reijo Vihko. Steroid Research Labora–
tory delades sålunda upp i två delar. År 1972 er–
höll Reijo Vihko professuren i klinisk kemi vid
Uleåborgs universitet, varvid steroidforsk–
ningslaboratoriet slutligen delades upp i tre
självständiga delar, som alla erhöll egna anslag
från Ford Foundation. Adlercreutz' grupp er–
höll anslag från Ford Foundation sammanlagt 9
år under 1970-talet.
Adlercreutz' forskargrupp sysslade under de
15 första åren med forskning inom området för
reproduktionsendokrinologi. Ett stort antal
östrogenmetaboliter isolerades och identifiera–
des i olika kroppsvätskor och vävnader och
kvantitativa bestämningar utfördes. Östroge–
nernas enterohepatiska kretslopp studerades
både vid normala och patologiska tillstånd, och
Klinisk kemi i Norden 3, 1991
