föll bort. Den hormonanalytiska arsenalen ut–
vidgades snabbt att omfatta alla hypofyshor–
moner, gastrin, somatomerlin C, samt pepsino–
gen I och Il. Denna utveckling möjliggjorde
friställaodet av kapacitet för annan mera krä–
vande specialanalytik (t.ex. D-vitaminmetabo–
liter, leukocytglukokortikoid-receptorer för pla–
nering av leukemiterapi, fosfolipas-A2 vid akut
pankreatit).
Jämsides med ibruktagandet av RIA-kit–
metoderna utvecklades högtrycksvätskekroma–
tografiska metoder (HPLC) för analys av hor–
moner och läkemedel samt deras metaboliter i
blod och urin. Utvecklingsarbetet leddes av
Ulla-Maj Björses. Typiska exempel på denna ut–
veckling är metoder baserade på radioenzyma–
tisk metylering och påföljande HPLC-separa–
tion för analys av katekolaminer i plasma (adre–
nalin, noradrenalin och dopamin) samt HPLC
med amperometrisk analys av katekolaminme–
taboliterna MOMA och HVA samt metoxityra–
min, metanefrin och normetanefrin i urinen.
Även analyser för identifiering och kvantitering
av olika barbiturater och för kvantitativ be–
stämning av syntetiska kortikasteroider i serum
gjordes med HPLC. Glykohemoglobinanaly–
sen blev på 80-talet populär för uppföljande av
insulindiabetikers långtidsglukosbalans och
provantalet blev stort. Analysen utfördes till en
Klinisk kemi i Norden 3, /991
början manuellt med s.k. minikolonnmetod
(katjonbytarkromatografi) men ersattes år 1988
med en dedikerad helautomatisk HPLC-appa–
rat, som möjliggjorde en mera specifik analys
av HbAlc i stället för den tidigare analysen av
HbAl. Analys av neopterin i urin från ben–
märgstransplantationspatienter kördes också in
som en intressant HPLC-applikation år 1984,
och metoden har sedan dess flitigt använts för
att påvisa rejektion.
På grund av sin erfarenhet av kromatografis–
ka metoder fick avdelningen på 80-talet i upp–
gift att utföra analyser som närmast kan klassi–
ficeras som akut-toxikologiska, nämligen gas–
kromatagrafisk (GLC) analys av metanol,
etanol, aceton och isopropanal och andra flyk–
tiga alkoholer och lösningsmedel i blod, likaså
GLC-analys av etylenglykol i serum.
De gamla gaskromatografiska bestämning–
arna av 17-KS- och 17-KGS-fraktioner i urin er–
sattes ungefär vid samma tid av mera specifika
RIA- och HPLC-analyser av plasmakortikoider
och androgener. Pregnantriol i urin analyseras
dock fortfarande vid vissa kongenitala metabo–
Iiska sjukdomar. År 1986 införskaffades en ny
massspektrameter för att möjliggöra utveck–
laodet av referensmetoder och metoder för ana–
lys av metaboliska steroidprofiler och för
intoxikations-analyser.
25
