nya sjukhuset. Vid denna tidpunkt fanns det än–
nu inga möbler på laboratoriet och tjänsten
sköttes stående i en månads tid. Som formell
chefsöverläkare på laboratoriet fungerade dåva–
rande professorn i internmedicin Esko Nikkilä
vid III Medicinska kliniken, som dock ännu inte
flyttat till sjukhuset. Den första patienten, en
diabetiker, trädde in genom huvudingången den
l december 1965 och hälsades välkommen av
chefsöverläkaren prof. Pentti Haloneo (l Medi–
cinska kliniken) och sjukhusets övriga ledning.
Vid denna tidpunkt hade emellertid endast en–
staka instrument, oftast av mindre värde för ru–
tinen (t.ex. en stor analytisk ultracentrifug), le–
vererats till laboratoriet. Vi hade t.ex. inget vat–
tenbad och de första glukosbestämningarna
kunde utföras först efter det en gryta och några
gummislangar inköpts av en av de två nyanställ–
da kemisterna. Från l december 1965 öppnades
en vårdavdelning per månad tills alla patient–
platserna, sammanlagt 990, var besatta. Tidta–
bellen tog ingen hänsyn till att laboratoriet inte
hade fått sina instrument och pressen på labora–
toriet blev oerhört hård då patientantalet ökade
snabbt. De enda automatinstrumenten var någ–
ra Technicon AutoAnalalyzer-kanaler och ett
par cellräknare. Pionjärerna som lyckades klara
den krävande uppgiften var överskötaren Kyl–
likki Hietalahti, kemisterna Eeva Levonen (ke–
miska avdelningen, manuella metoder), Aulis
Hyvärinen (kemiska avdelningen, automatiska
metoder) och Anneli Salokangas (hormonlabo–
ratoriet) och Marja Liukkonen, överläkarens
sekreterare ända sedan dess. Inom ett år anställ–
des ytterligare chefskemisten Nils-Erik Saris,
samt för att få igång den nuklearmedicinska av–
delningen en läkare (Gösta Kvist) och en kemist
(Hilkka Toivonen). Hösten 1965 tillträdde den
första assistentkemisten Heikki Hakola och i
mars 1966 blev de två assistentläkartjänsterna
besatta av Raimo Tenhunen och Simo Salmi–
nen. Med denna akademiska stab byggdes labo–
ratoriet upp.
Under hösten 1965 sköttes undervisningen i
klinisk kemi av Adlercreutz i I Medicinska klini–
kens utrymmen i innerstaden. Som en kuriositet
kan nämnas att vid tjänlig väderlek hölls semi-
14
narierna på bergsknallen bakom sjukhuset.
Denna bergsknalle har nu fått ge vika för Fin–
lands banks tilläggsbyggnad.
I det följande behandlas universitetsinstitu–
tionen och centrallaboratoriet separat eftersom
de administrativt är två skilda enheter.
INSTITUTIONEN FÖR KLINISK KEMI
Personal
År 1967 grundades en professur i klinisk kemi,
som sköttes av Adlercreutz tills den nya akade–
miska tävlan avslutades med utnämningen av
honom till professor år 1969. Sedan 1967 har
han också varit chefsöverläkare för centrallabo–
ratoriet. Det tog 5 år innan den ledigblivna bi–
trädande professuren besattes med utnämning–
en av Tatu Miettinen år 1972. Han tillträdde
dock aldrig, eftersom han kort därefter ut–
nämndes till professor i internmedicin
(Il
Medi–
cinska kliniken). Först 1975, cirka 8 år efter det
den biträdande professorstjänsten blivit ledig,
blev den ordinadter besatt med dess nuvarande
innehavare Matti Härkönen. Däremellan sköt–
tes den av många personer, de flesta numera
professorer eller överläkare i klinisk kemi (Ilkka
Penttilä, Simo Salminen, Eero Haahti, Raimo
Tenhunen, Reijo Vihko, Matti Härkönen, Arto
Pakarinen). Först 1980 fick institutionen en as–
sistent. Emellertid fick vi redan 1966 två under–
visningsskötare för kandidatundervisning, Taru
Wiherheimo (nuförtiden chefsöverskötare på
sjukhuset) och Rauni Lehtola. Sedan 1968 har
den förstnämnda tjänsten skötts av Sirkka Ad–
lercreutz, som under största delen av tiden för–
utom kandidatundervisningen också skött in–
stitutionens kombinerade gaskromatograf -
mass-spektrometer, först en LKB 9000 som in–
köptes 1966, och senare en Hewlett-Packard
5995B, som införskaffades 1983. År 1980 fick
institutionen en laboranttjänst och 3 år senare
ändrades tjänsten till en laboratorieskötar–
tjänst, som hela tiden innehafts av Helena Tas–
kinen. 1981 erhöls en kanslist (Aila Koponen).
Sammanlagda antalet tjänster på universitets–
institutionen är således sju. Övriga anställda,
fem laboranter eller laboratorieskötare, bekos-
Klinisk kemi i Norden 3, 1991
