![]()
21
Klinisk Kjemi i Norden 4, 2002
Exempel på tillämpningar
Fri oscillationsreometri med ReoRox4
®
, från
Global Hemostasis Institute MGR AB, har
använts vid ett flertal studier inom hemostas-
området. Bestämning av blodreologi, koagulati-
onstid, koagelreologi och fibrinolystid har utförts
på blodprover från patienter med olika typer av
hemostasrubbningar och på blodprover som
modifierats med olika koagulationsaktivatorer,
koagulationsfaktorhämmare, trombocythämmare
och dito aktivatorer (3-8).
Elasticiteten hos ett blodkoagel är betydligt högre
än hos ett plasmakoagel. Typiska maxvärden är
3000 Pa respektive 150 Pa. Den komponent i
helblod som svarar för den dramatiska skillnaden
är trombocyterna. Trombocyterna binder till
fibrinnätverket via receptorer och spänner det-
samma när cytoskelettet aktiveras. Hämning av
trombocyternas cytoskelett, med till exempel
cytochalasin E, ger blodkoagel som liknar
plasmakoagel (8). Detsamma gäller om trombo-
cyterna är döda (fixerade), se Figur 3, eller om de
med receptorhämmare, till exempel ReoPro
®
, har
kopplats loss från fibrinnätverket. Resultaten
antyder en användning av FOR-tekniken för
studier av trombocyters kvalitet och funktions-
duglighet, till exempel i koncentrat ämnade för
infusion, i studier av trombocyternas roll i koagu-
lationen och i övervakning av medicinering med
trombocythämmare. Analyser av detta slag är
bidragande till en pågående omvärdering av trom-
bocyternas roll i hemostasen. Koagulationsför-
lopp och koagelstruktur hos patienter med svåra
brännskador, med massivt trauma, med sepsis
eller vid omfattande kirurgi är under utvärdering,
med lovande preliminära resultat. Figur 4 visar en
liten del av de resultat som genererats vid hemo-
stasstudier av patienter som vårdas för svåra
brännskador. En effekt är av uppenbart intresse.
Det är aktiviteten per trombocyt (maximal koagel-
elasticitet dividerat med trombocyttal) som upp-
visar ett mönster; ökning under dag 0 till 2, platå
dag 2 till 3 med en återgång till ursprungsnivåer
under dag 3 till 8. Trombocyternas hemostatiska
aktivitet kan alltså variera och denna variation
låter sig behändigt mätas. Detta kan få betydelse
vid styrning av transfusionsterapi och terapi med
trombocytaktiva substanser. Optimismen är stor
inför utsikterna, att med hjälp av fullgoda reolo-
giska analyser utarbeta bättre metoder för diagnos
och behandling av hemostasrubbningar.
Sammanfattning och slutsatser
Behovet av en mer fullständig bild av hemostas-
processerna, och speciellt trombocyternas roll,
samt viljan att öka globaliteten, d.v.s. omfatt-
ningen, i hemostatiska analyser har radikalt ökat
de krav som ställs på mätmetoder. Att endast
bestämma en koagulationstid, godtyckligt defi-
nierad, är otillfredsställande. Exempel på krav
som ställs på fysiologiskt relevanta hemostatiska
studier är; 1) mätning på blod utan preanalytisk
behandling så som antikoagulation och neutrali-
sation av densamma, 2) mätning under fysio-
logiska flödesbetingelser, 3) mätning av hemo-
statiska processer utlösta av fysiologiska akti-
vatorer i fysiologiska nivåer, 4) mätning i närvaro
av kärlbäddsstrukturer, speciellt endotelceller, 5)
mätning på system som uppvisar hela den hemo-
statiska komplexiteten; primär hemostas, sekun-
där hemostas och fibrinolys, 6) mätning som
Figur 3:
Maximal koagelelasticitetsmax som
funktion av antalet trombocyter (funktionsdug-
liga-gröna fyrkanter, fixerade-blå trianglar) satta
till trombocytfri plasma. Resultaten visar att
trombocytfunktion krävs för elastogen aktivitet.
Försök utförda i samarbete med docent Tomas
Lindahl, docent Gösta Berlin, doktorand Sofia
Ramstöm och doktorand Nahreen Tynngård vid
Institutionen för biokemi och kirurgi, Universi-
tetssjukhuset Linköping.
