![]()
23
Klinisk Kjemi i Norden 4, 2002
Bakgrund
Under 1999 skedde en samordnad övergång i
Sverige, från att uttrycka resultat av protrombin-
komplexmätning (PK) i procent till att uttrycka
resultaten som en kvot, INR. Inför övergången
togs ett helt nytt koncept för kalibrering av meto-
den fram vilket innebar att befintliga PK-metoder
i Sverige kunde behållas. Övergången till INR
innebar en anpassning till internationell praxis
men det fanns stora förhoppningar att övergången
även skulle medföra kvalitativa fördelar. Det
praktiska arbetet med en samordnad övergång
utfördes av en arbetsgrupp inom kvalitetssä-
kringsorganet EQUALIS, som nu ger en uppfölj-
ningsrapport drygt 2 år efter övergången.
P-Protrombinkomplexmätning
Trots hopp om nya och förbättrade antikoagulations-
läkemedel håller antivitamin K-läkemedel (AK-
läkemedel, oftast warfarin) ställningarna som
främsta behandling för såväl primär som sekun-
där prevention mot tromboembolism. Det upp-
skattas att närmare en procent av den svenska
befolkningen behandlas med AK-läkemedel.
För att styra behandlingen mäter man koagulati-
onstiden med ett enkelt koagulationstest där
citratplasma blandas med en koagulationsaktiva-
tor (vävnadstromboplastin och kalcium) varefter
koagulationstiden registreras. I sitt enklaste
utförande kallas testet ofta för protrombintidsbes-
tämning (från engelskans "prothrombin time",
PT) och introducerades redan 1935 av Armand
Quick (1). Testet har också gått under benäm-
ningen Quicks PT. Testet modifierades senare i
olika omgångar för att framför allt passa antikoa-
gulationskontroll. Den Norske professorn i medi-
cin Paul Owren lanserade 1949 protrombin-
prokonvertin metoden (2,3) som har bildat mall
för den metod som idag används i Skandinavien.
För att skilja vår metod från Quick-metoder kallas
den för protrombinkomplexmätning och förkortas
vanligen med PK. Både Quick-metoder och PK-
metoder är beroende på aktiviteten av de vitamin
K-beroende faktorerna II (protrombin), VII och
X. Den principiella skillnaden mellan Quicks PT
och Owren/PK-metoder är att Quick-metoder
även är känslig för koncentrationen av faktor V
och fibrinogen. Owrens modifikation innebär att
provet späds i citratbuffert och att reagenset även
innehåller adsorberad bovin plasma som saknar
de vitamin K-beroende faktorerna men tillför
faktor V och fibrinogen. Detta gör att Owren/PK-
metoder blir specifik för faktorerna II, VII och X
och okänslig för andra komponenter i plasma.
Generellt sett är Quick-metoderna mycket bero-
ende av reagenstyp och instrumentering. Efter-
som Quicks PT även är känslig för koagulations-
faktor V, som är ett labilt protein med kort
hållbarhet i citratplasma, så blir Quick-metoderna
mindre robusta jämfört med vår PK-metod. En
annan viktig skillnad mellan Quick-metoder och
Owren/PK-metoder är att de senare går att
standardisera med poolad normalplasma och att
resultatet, dvs. koagulationstiden för provet, kan
ges som förhållandet till normal koagulationstid.
Definitionsmässigt har en korrekt beredd normal-
pool en koagulationstid som svarar mot en
aktivitet av 100%.
Kontroll av behandlingsintensiteten med AK-
läkemedel är testets största användningsområde
men det används även inom leverdiagnostiken
och som ett screeningstest för att upptäcka koagu-
lationsrubbningar. Uppskattningsvis utförs mer
än 2 miljoner tester årligen enbart på de svenska
sjukhuslaboratorierna, primärvården undantagen.
INR-begreppet
Användare av Quicks PT insåg tidigt att överens-
Uppföljning: INR i Sverige
Förbättrad samstämmighet efter nya kalibreringsrutiner och övergång till INR
Andreas Hillarp
1
, Nils Egberg
2
, Inger Fagerberg
3
, Tomas L. Lindahl
3
, Lennart Stigendal
4
, Gunnar Nordin
5
1
Klinisk kemi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö,
2
Avdelningen för Klinisk kemi, Karolinska sjukhuset, Stockholm,
3
Laboratoriemedicin Östergötland, Universitetssjukhuset, Linköping,
4
Medicinska kliniken, Sahlgrenska Universitets-
sjukhuset, Göteborg,
5
EQUALIS AB, Uppsala.
