niska kollegor aldrig riktigt accepterat utan sett
som protektionistisk list. Vi har helt enkelt ofta fal–
lit på våra egna grepp. Det är klart att det kostar
mer att utföra rutinanalyser på 50 vårdcentraler än
att centralisera alla till ett storlab långt från där det
händer. Men när vi sagt det har vi också skrivit
under på att vi uppfattar oss som ett produktions–
företag. Jag kommer snart in på att det finns
undantag, men i det hela har vi anammat klassiska
produktionsekonomiska kalkyler. Om vi - eller
politikerna och tjänstemännen - hade anlitat kon–
sultermed ett tjänste- och kompetensperspektiv är
det troligt att vi fått ett annat svar. Då hade närhe–
ten
till
dem vi är till för, närheten
till
kunden, sam–
verkan långt ut i kundens huvudprocess, lyfts fram.
Säkert hade laboratoriemedicinen då kostat mer.
Men säkert hade andra värden - för sjukvården,
patienten, samhället - fått stå fram.
Hur ser det ut i Sverige då?
Men hur vi än vrider på det så går det inte att
komma ifrån att 90-talets paradoxer haft negativa
effekter. Paradoxerna, och vår kamp med att han–
tera dem, har lett till:
l.
Självpåtagen anorexi - «Den som sparat mest
vinner»
2. Uppgivenhet- «Dedumma politikerna
vill
mig illaochdå blir jag kränkt»
3. Interna konflikter - «När krubban är tom så bits
hästarna»
Och, inte attförglömma, depositiva effekterna:
4. Nya friska initiativ!
Vad beror då på omgivningen - det somDalf kallar
«den fruktansvärda pressen av rymden som tryc–
ker på från alla håll» - och vad beror på vår egen
förmåga att på nya sätt hantera detta omvärld–
stryck?
Paradoxer föder förvisso kluvenhet och förvir–
ring - samtidigt som de utgör en grogrund för nya
ideer, tjänster och företag. Det är när till synes
motstäviga trender kolliderar som det uppstår
något spännande. Det är inte minst den tidigare
citerade Salvador Dali ett exempel på. Och vi
behöver inte gå till konsten, matlagningen eller
Klinisk Kjemi iNorden
2,
2000
rockmusiken för att plocka fram exempel. Biove–
tenskapernas historia är en exempel på frukterna
av vetenskaplig «Cross cooking».
Paradoxens goda exempel
Det finns flera goda exempel påhur laboratorieme–
dicin kan skapa sin «egen originella livsform».
Och göra något nytt, spännande och fruktbart av
den paradoxala värld vi verkar i. Värmland, under
LennartNordströms ledarskap, framstår allra tydli–
gast. Utan att gå inpådetaljer kannågragrunddrag
plockas fram varför laboratoriemedicinen just här
blivit en skapande kraft. Den viktigaste ingredien–
sen är attman varit proaktiv. Man har aldrigväntat
på att «the shit willhit the fan». Genom en kombi–
nation av politiskt lobbyarbete och en enträgen
och jordnära kundfokusering har värmlänningarna
lyft fram laboratoriemedicin som något värdefullt,
en expansiv och nyttig stödprocess. Och man har
satsat. Det nya har fått kosta - så länge det visat sig
vara av värde. Lika tafatt sommånga av oss andra
har försökt trolla med knäna, lika aggressivt har
Värmland satsat. Håll initiativet, jobba för ettmål,
jobba för att ge kunden något mer. Här finns det
ingen paradox mellan image och självbild. Här
finns ingen osäkerhet över vad målet är med vårt
uppdrag.
Principen är tämligen enkel: Visa i verkligheten
vad vi kan erbjuda, bjud till, sätt tjänsten och kun–
skapen i sjukvårdens knä. När sjukvården vällärt
känna det den inte ens visste fanns så vill den inte
vara det förutan. Detta är inget nytt för någon
med marknadsmässiga perspektiv. Det ingår
antagligen i grundkursen vid vilken ekonomut–
bildning som helst. Det kallas att erbjuda ettmer–
värde. Och att göra erbjudandet tydligt. Det lilla,
eller stora, som gör att just en viss tjänst är de
andra överlägsen. Det som gör att kunden också är
beredd att betala det lilla extra. Det lilla som skil–
jer en organisation med växtkraft från en med
anorexi. Skiljer yrkesstolthet från uppgivenhet.
Hur skall vi då bäst organisera oss i en
paradoxal värld?
Jag har knappt nämnt något om organisation.
Än
mindre om privatisering och andra driftformer.
Jag har inte lust till det heller. Ju mer erfarenhet
jag har av dessa frågor - och jag har nu organise–
rat om i snart tio år - desto mindre betydelse vill
jag lägga i dessa kära samtalsämnen. Snarare för-
19
