Den organisatoriska paradoxen -
utvecklingstrender i Sverige
Per Simonsson
Klinisk kemi
UniversitetssjukhusetMAS
S-20502Malmö
Sverige
«Vi vet numera att formen alltid är produkten av en obönhörlig materieprocess-materiens spe–
cifika reaktion när den underkastas den fruktansvärda pressen av rymden som trycker på från
alla håll, pressar och kramar ut den och åstadkommer de svullnader som bryter ut från dess liv
intill de exakta gränser som utgörs av dess egen ursprungliga reaktions fasta gräns. Hur många
gånger tillintetgörs inte materia som är försedd med en alltför absolut impuls, medan ett annat
stycke materia, som bara strävar efter att göra vad det förmår och är bättre anpassat för gläd–
jen att forma sig själv genom sammandragning på sitt eget sätt inför rymdens tyranniska press,
är i stånd att uppfinna sin egen originella livsform.»
Ur "SalvadorDalis hemliga liv" av SalvadorDali, 1942.
I svåra stunder kan konsten skänka oss inspiration
och vägledning. Det finns i Dalis text drag som
en svensk labchef, som i snart tio år levt i de
organisatoriska virvelvindarna, känner starkt för.
Laboratoriemedicinen är utan tvekan just den
«materia» som Dali skriver om. Har vi då, med
glädjen och kreativiteten i behåll, varit «i stånd
att uppfinna vår egen originella livsform»?Under
«den fruktansvärda pressen av rymden som tryc–
ker på från alla håll»?
Vår värld är paradoxal
Det är inte lätt att finna fasta punkter i en förän–
derlig värld. «Ge oss arbetsro!», är ett välkänt
rop. Men att ens tro att den gamla goda tidens
stabilitet är möjlig är en illusion, och en farlig
sådan.
I stället handlar det om att söka en annan form
av stabilitet och arbetsro, frid mitt i paradoxer–
nas krig.Att veta att allt rör på sig, vara beredd på
det ochmitt i stormen hitta den stabila kärna som
är själva grunden för vår profession.
Vad är då det paradoxala i laboratorier–
nas värld?
Paradox
#
1: Hastighet och långsiktighet
För det första är förändringshastigheten hög. Det
är ett faktum som står i motsats till att kärnan i
vår verksamhet - att bygga upp avancerad kun–
skap inommedicinsk diagnostik - tarmycket lång
14
tid att skapa. Från doktorand till professor är led–
tiden decennier. Samtidigt har, i hela samhället ,
rörelsen och förändringen fått ett värde i sig. Det
må synas som ytliga spel men i den politiska värl–
den måste hela tiden nya modeller prövas. Varje
ny regering - lokal eller nationell -måste komma
med sina försök ochmodeller. Politiker är givet–
vis också ansatta av «den fruktansvärda pressen
av rymden som trycker på från alla håll». Förr
kunde vi blunda för detta. Det skedde långsamt
och på hög höjd. Nu är det alldeles inpå oss. Vi
påverkas dagligen av politiska och administrativa
nyheter.
Paradox #2: Denmånghövdade kunden
Ytterligare en ny och för oss fortfarande parado–
xal ingrediens är Kunden. Och att Kunden styr.
Oavsett om vi gillar det eller inte så gäller detta
allt i vår tid. Gamla ämbetsmannakolosser - som,
för att anspela på Dali, inte förmådde forma sig
själv utifrån omgivningens tryck - löses upp.
Marknaden styr. Televerket blir aktiebolaget Telia
AB, ett bland flera i telebranschen. Läget blir inte
mindre paradoxalt av att kunderna är av många
slag, med olika krav och önskemål: Politikern
som beställare av billig sjukvård, läkaren som
beställare av avancerade analyser, patienten som
beställare av hög provtagningsservice.
Förr var detta inget problem. Vi hanterade dem
alla på samma sätt, i god patriarkalisk anda. Men
KliniskKjerni iNorden
2,
2000
