Fallbeskrivning
Ansvarig: Gi>•·an Lindstedt, G()teborg, fax +46 31 41 89 94
Fall av högt Hb
GÖRAN LINDSTEDT,I PER-ARNE LUNDBERG
,t
ANDERS NORRBY,zJACK KUTTI,l OLUF
ANDERSEN,
4
KARL-ERIK JAKOBSSON,
5
CLAES NORDBORG
6
1 • 6
/nstitutionen för laboratoriemedicin (
1
Avdelningen för klinisk kemi och transfusionsmedicin,
6
Avdel–
ningen för patologi),
3
/nstitutionen för medicin (Avdelningen för endokrinologi and hematologi), och
4 • 5
/nstitutionen för klinisk neurovetenskap ('Avdelningen för neurologi,
5
Avdelningen för neurokirurgi)
vid Göteborgs Universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset, S-413 45 Göteborg;
2
Medicinkliniken,
Lundby sjukhus, S-417 17 Göteborg
Patienten är en 62-årig man som kom för polikli–
nisk kontroll enligt tidigare planerat schema. Han
sökte första gängen Lundby sjukhus år 1989 för
prekordiala smärtor vilka tillskrevs korenarkärls–
insufficiens och behandlades med nitroglycerin–
preparat. Man noterade vid anamnesupptagandet
att patientens far och två bröder avlidit i relativt
tidig ålder i hjärtinfarkt (den ene brodern vid 39 års
ålder). Patienten var inte rökare. Efter de första
årens polikliniska uppföljning planerade man fort–
sättningsvis kontroller med 6 månaders intervall.
Det nu aktuella besöket skedde 3 januari 1994.
Patienten hade då sedan tre veckor haft påtagliga
besvär av illamående, magsmärtor, kräkningar och
yrsel. Närmast till hands liggande förklaring var
gastrit-ulcussjukdom, men gastroskopisk under–
sökning gav ingahållpunkter för denna diagnos. Ett
rutinmässigt taget prov för analys av B-Hb gav ett
överraskande högt värde, 195 g/L (under de tidiga–
re 5 åren var värdena 150-169 g/L) och B-EVF var
64%.
Man fastställde att det förelåg en ökad erytro–
cytvolym [47 mUkg kroppsvikt (beslutsgräns 36
mUkg)] ; plasmavolymen var ej reducerad. Efter–
som det inte fanns några kliniska hållpunkter för
sekundär polycytemi inriktades utredningen mot
polycytemia vera (Tabell
l
och ref. 1), men man
fick inga stöd för diagnosen. Därför begärdes ana–
lys av erytropoietin i serum; värdet 17 IU/L erhölls
Klinisk Umi
i
Norden 4, 1994
[angivet referensintervall3.7-16 IU/L (2nd Inter–
national Reference Preparation of Human Urinary
Erythropoietin, 67/343), bestämt med en immuno–
radiometrisk metod, 1251-EPO COATRIA
TM ,
Bio–
Merieux SA, Lyon; angiven detektionsgräns
l
IU/
L] . För att utesluta möjligheten av ett falskt högt
värde- vilket vi tidigare observerat vid flera tillfål–
len med denna immunometriska metod - analyse–
rades provet efter 5-faldig spädning, och i en sepa–
rat analys tillsattes 2
!AL
rättserum per rör; värdet
var oförändrat. Resultatet talade således för att
patientens polycytemi var sekundär till ökad pro–
duktion av erytropoietin.
Vi kommer i en separat artikel (2) att diskutera
utredningsgången vid polycytemi, liksom erytro–
poietins molekylärbiologi och faktorer som påver–
kar insöndringen och serumkoncentrationen av
erytropoietin, och vi går därför inte in mer detalje–
rat i dessa spörsmål. Utredningen hade alltså i detta
läge visat att det förelåg absolut polycytemi, samt
att det inte fanns några hållpunkter för primär
absolut polycytemi (som polycytemia vera) eller
för en "appropriate" sekundär absolut polycytemi
(bjärt-lungsjukdom etc). Den inriktades därför mot
att påvisa en ökad erytropoietinbildning i njurarna
sekundärt till en anatomisk njurabnormitet, och
mot bildning i en tumör i ett normalt erytropoietin–
producerade organ (njure eller lever) eller i någon
annan vävnad. Inga säkra hällpunkter för njur- eller
115
