För två är sedan, när jag funderade över mitt val
av specialitet, hade jag både negativa och positiva
fördomar om disciplinen klinisk kemi. Den mini–
mala patientkontakten var en negativ faktor. I mö–
tet med mina patienter hade jag fått en direkt,
positiv feed-back pä mitt engagemang och detta
skulle jag sakna. Jag ville inte att min kliniska
utbildning och mina kliniska fårdigheter skulle
vara bortkastade. Efter att ha arbetat på en pre–
klinisk institution i flera är var jag rädd att
arbetsuppgifterna som klinisk kemist inte skulle
skilja sig från dem jag tidigare hade haft som
preklinikter. Dessutom hade jag oroande nog inte
träffat pä någon yrkesutövande klinisk kemist ute
på sjukhuset. Enda tillfället då jag hade mött en
klinisk kemist var som lärare under själva grund–
kursen i klinisk kemi. Både jag och mina kursare
undrade vad en klinisk kemist egentligen gjorde.
Tanken pä att föra en undanskymd tillvaro undan–
stoppad på ett laboratorium någonstans pä sjukhu–
set lät inte som det skulle passa mig.
Men jag hade också positiva förväntningar pä
ubildningen i klinisk kemi. Möjligheten att kunna
styra både arbetstiderna och arbetsuppgifterna un–
der dagen lät lockande. Dessutom trodde jag att det
skulle gå att löpande avsätta tid för vidareutbild–
ning och att jag inte behövde kvävas av rutin–
uppgifter. Jourerna är egentligen beredskap b, vil–
ket innebär att det mesta kan klaras hemifrån med
hjälp av telefon. Jag hade tillbringat flera är på
laboratorium, sä själva labererandet visste jag att
jag skulle trivas med. Ämnet klinisk kemi är dess–
utom ett så brett arbetsområde attjag tyckte att det
borde vara lätt att hitta någon ny intressant nisch för
mig.
Nu har jag snart avverkat tvä
är
av min specialist–
utbildning. Vad är det som får mig att fortsätta? Jag
tror att det finns ett behov av kliniska kemister som
laboratoriets buffert ut mot klinikerna. Med vår
medicinska bakgrund kan vi få en intressant posi–
tion i gränsytan mot kliniken. Jag tycker också att
min specialistutbildning fungerar bra. Under de
fem
är
utbildningen varar gäller det att hinna in–
hämta allt det som krävs för att man som färdig
specialist ska kunna ta ansvar för ett kemiskt labo–
ratorium eventuellt medvidhänggande blodcentraL
Med tanke på den lösa ram som själva specialist–
tjänsten utgör blir målbeskrivningen och den per–
son som man utser till handledare mycket viktig.
Under utbildningen är det viktigt att betona de
Klinisk bmi
i
NortUn 4, 1994
kliniska aspekterna. Kontakterna med klinikerna
ska vara en naturlig del redan under utbildningen.
Jag har redan hunnit etablera kontakter med lokala
kliniker som deltagare i bl a en koagulationsgrupp,
vidutarbetandet av referensvärden för nya analyser
och vid utarbetande av riktlinjer för toxikologiska
analyser. Underutbildningenharjagtidattbedriva
egen forskning även om jag inte ser det som min
huvuduppgift. Välplanerade och mälrelaterade spe–
cialistutbildningskurser hjälper till med kunskaps–
inhämtningen. Redan tidigt gäller det att få insikt i
det som kallas chefsutbildning. Jag har haft möjlig–
het att fä delta i ekonomiskadiskussioner, i personal–
ärenden och administrativa frågeställningar under
min handledares övervakning. Slutligen har det
också varit stimulerande att få delta i olika former
av undervisning.
Sammanfattningsvis tror jag att det finns ett
behov av mig som kliniskt inriktad klinisk kemist,
när
j
ag är klar med min specialistutbildning. Jagvet
att jag kommer att fä den utbildning som krävs och
slutligen trivs jag mycket bra med mitt val av
specialitet!
"Förhoppningar, förväntningar och
farhågor inför min fortsatta karriär
som klinisk kemist!"
Bodil Olander, nybliven specialistläkare inom kli–
nisk kemi, Klin kem lab, Danderyds sjukhus,
182 88 Danderyd
Den första tanke som slog mig var "Vad blev jag
som fårdig klinisk kemist?" Enligt ett numera
dyrköpt intyg frän Socialstyrelsen framgår det att
man är specialistkompetent läkare inom klinisk
kemi. Men under denna långa, tuffa transport–
sträcka, ca 12 år, har jag lärt mig att "Färdig blir
man aldrig" ... (Inom parentes sagt/skrivet ser också
intyget ut som en fraktsedel) ... och i synnerhet inte
i en specialitet som vär där utvecklingen går framät
med rasande fart! Sä en
förhoppning
inför min
fortsatta karriär som klinisk kemist är möjlighet till
kompetensutveckling inom yrket genom bl a:
- tillgäng till stimulerande arbetsuppgifter
- samarbete med kollegor inom den egna och
andra specialiteter med möjlighet att bygga ett
fungerande nätverk
107
