Från den Nordiska kongressen i Stockholm
Nordisklaboratoriemedicin i europeiskt perspektiv-utbildningaroch yrkesroller
Peter Nilsson-Ehle, ordförande, NFKK
Nordisk laboratoriemedicin i europeiskt perspek–
tiv - utbildningar och yrkesroller var titeln på ett
symposium, som anordnades av NFKK under den
nordiska kongressen i Stockholm. Bakgrunden var
de ändrade förutsättningar vår disciplin står inför.
Krympande ekonomiska ramar, köpa-säljsystem,
privatisering, införande av stora laboratorie–
medicinska enheter, omläggning av utbildningen
vid många medicinska fakulteter och europeisk
integration har initiert en debatt om laboratoriernas
ställning och de kliniska kemisternas roll i framti–
den. Eftersom den kliniska kemin i de nordiska
länderna har en unik profil med starkt medicinsk
inriktning fanns anledning att penetrera dessa
trender i ett nordiskt perspektiv. Mötet hade samlat
en talrik åhörarskara, som livligt deltog i debatten.
Under rubriken "Klinisk kemi i förändring- hot
eller möjligheter" sammanfattade representanter
för de nationell föreningarna (Axel Brock, DSKK,
UlfHåkanStenrnan, FKKF, ElinOlavsdottir, ISKK,
Rune Ulvik, NSKKoch Peter Nilsson-Ehle, SFKK)
situationen i de nordiska länderna. Även om ut–
vecklingen har likheter i de olika länderna tycks
förändringstrycket vara störst i Sverige och Norge,
där konkurrens, privatiseringstryck och ratio–
naliseringskrav samt omläggning av läkarutbild–
ningen vid många av fakulteterna ställer stora krav
på att vi kan markera vår identitet och ansvarsom–
råde. Ett aktivt, offensivt deltagande i debatten om
kliniskt-kemiska och laboratoriemedicinska frå–
gor, satsning på grundutbildningen vid de medicin–
ska fakulteterna med tyngdpunkt på värt ansvar
inom patobiologi och vår kliniska anknytning sna–
rare än analysproduktion kan bidra till att skärpa
vår profil. De nya förutsättningarna kan i så fall
betraktas inte bara som hot utan också som möjlig–
heter. Det framhölls att beteckningen för vår spe–
cialitet är viktig: t ex "Klinisk biokemi" kanske
beskriver vårt arbets- och ansvarsområde bättre. I
Danmark heter disciplinen redan så, i Norge och
Sverige pågår diskussioner om namnbyte.
Utvecklingen inom klinisk kemi berör i hög grad
dem som befinner sig i början av sin yrkesverksam-
106
het. Tre inlägg som presenteras separat härintill
illustrerar de incitatment, som lockar unga medici–
nare till vårt ämne och de farhågor och förhopp–
ningar, som finns bland vära yngre kolleger.
EU kommer allt närmare, Ove Lauritsen, med
strategiska insikter i europeisk integration, sam–
manfattar härintill sin presentation av hittillsva–
rande aktiviteter i ED-perspektiv.
För att öka utbildningsutbudet för nordiska kli–
niska kemister under forskar- och specialist–
utbildning har NFKK inrättat en arbetsgrupp för
utbildningsfrågor. Arbetsgruppens utredning och
förslagpresenterades av gruppens ordförande, Elvar
Theodorsson, och kommer att publiceras separat i
KKN.
NFKK ser det som en viktig uppgift att stimulera
till fortsatt diskussion om vår framtida funktion,
yrkesroll och utbildning. Det är en gemensam nor–
disk angelägenhet att även i framtiden hävda vår
position som fullvärdigt akademiskt ämne och inte
acceptera att klinisk kemi reduceras till en teknisk–
analytisk servicedisciplin.
Varför jag vill bli klinisk kemist
Lena Norlund, ST-läkare, Klin kem lab, Lund
Vad är det som fåller avgörandet, när man står inför
beslutet om, vilken specialistutbildning man ska
välja? Jag har en bakgrund som prekliniker, när–
mare bestämt inom disciplinen "histologi med cell–
biologi". Efter de sju inledande terminerna vid
medicinska fakulteten i Umeå hoppade jag av kur–
serna och forskade på heltid fram till min disputa–
tion. Därefter har jag hunnit få två döttrar, bli
docent, läsa klart kurserna och fullgöra allmän–
tjänstgöringen. Efter detta varjag helt övertygad att
jag ville bli kliniker, eller åtminstone kliniskt inrik–
tad. Jag ville ha ett intressant och stimulerande
yrke, men jag ville också ha tid för ett privatliv.
Varför blev jag
då
inte patolog eller barnläkare,
som var mina två andra yrkesalternativ? Eller för
att uttrycka det provokativt, varför påbörja en
specialistutbildning i klinisk kemi?
Klinisk kemi
i
Norden 4
1
1994
