Svenska alloalbuminer - ett samarbetsprojekt
CARL-BERTa LAURELL och JOYCE CARLSON
Institutionenför Klinisk kemi (Allmänna sjukhuset, 214 OJ Malmö)
1990-91 anhölls omErmedverkan vid kartläggning
av alloalbuminer (genetiska varianter av serum–
albumin) i Sverige som delprojekt vid en inter–
nationell studie tillsammans med Frank Putnam
ochmedarbetareiUSA.Frekvensenavalloalbumin–
emi angavs internationellt till c:a l :3000 och vi
hade observerat en variant (-2 Arg -+Cys) med hö–
gre frekvens i Malmö. För att säkerställa vilka
mutationer somdominerar i Sverige blev vårtmedel
att begära kollegernas medverkan för att få möjlig–
het att analysera mutationernas positioner hos 100
ej besläktade individer med någon typ av
alloalbuminemi. Interkollegial samverkan erford–
rades för att få tillgång till elforesbilder motsva–
rande ca 300 000 individer och fårska blodprover
från aktuella fall.
Endast de mutationer som ger upphov till en
laddningsändring kan fångas in med protein
elektrofores. Heterozygoti för varianter med
aminosyrasubstitutioner av +/- l laddningsenhet
(ex. Asp-+Ala) förbises lätt då detta endast ger en
något breddökad albuminfraktion vid ru–
tinelektroforeser. Däremot kan 2 distinkta fraktio–
ner ses då provet späds 1:10. Heterozygoter för
varianter med +/-2laddningsenheter (ex Glu -+Lys)
ger dock alltid två skilda fraktioner- "bisalbu–
minemi". Bilden indikerar då förekomst av två
albuminfraktioner av samma koncentration. Vid
sekundära laddningsförändringar orsakade av in–
bindning av läkemedel, metaboliter eller efter
proteolytisk attack (pankreatiter) brukar de skilda
albuminfraktionernadäremotej förekomma i samma
koncentration.
Undersökningsmaterial
Flera kollegor skickade enstaka prov, men en insats
som var helt avgörande för studien gjordes av P.O.
Ganrot som hade sedan många år registrerat 147
"breda albuminer" bland ca 200 000 dagliga
elektroforeser från Örebro regionen. Han kallade in
Iokaliserbara individer för ny provtagning. En
mycket betydelsefull insats gjorde Rune Bäck i
Falun som sorterade fram suspekta alloalbuminer
Klinisk kemi i Norden 3. /992
ur sitt arkiv. De sannolika fallen kallades in för
provtagning. Materialet visade sig innehålla ett
nyckelfalL Gunnar Skude i Kalmar kallade även in
misstänkta fall som spårats ur hans arkiv. Anders
Carlström i Danderyd översände pärmar med tio
tusentals prydliga elektroforeser för granskning.
Analyser
Vid blodprovernas ankomst till Malmö utfördes en
"screening" analys för mutationer i propep–
tidregionen. Elektrofores utfördes på utspätt plasma
efter tillsats av radioaktivt märkt NF+. Nickel in–
bindning kunde demonstreras i alla prover med
normal N-terminal aminosyra sekvens, men mu–
tationer som ändrade den sekvensen förhindrade
stabil inbindning av NF+. Samtliga "propeptid
substitutioner" analyserades med DNA teknik
varvid albuminets första exon amplifierades via en
polymeras kedje reaktion (PCR). Hybridisering
med radioaktivt märkta allelspecifika oligonu–
kleotider identifierade de olika specifika variantema
(Tabell
l).
Prover med typisk bisalbuminemi
analyserades också påDNAnivåefter amplifiering
av exon 13-14 och hybridisering med oligonukleo–
tider specifika för den normala eller för 570Glu -+
Lys varianten. Aminosyra substitutioner i andra
delar av albumin molekylen analyserades med
protein-kemiska metoder.
Populationsgenetik
Kombinationen av insamlade prover och retro–
spektiv granskning av elfores mönstren från olika
sjukhus gav en god uppfattning av frekvensen
alloalbuminer i olika landsdelar. Det framgick att
"breda albuminer" genomgående var den domine–
rande varianten i representerade landsdelar. Detta
var i överensstämmelse med våra tidigare fynd i
Malmö. Vi kunde därför avskriva en externt fram–
förd förmodan att mutationen -2Arg-+Cys före–
kom som en produkt av skånsk "inavel" i likhet
med speciella mutationer observerade i indianre–
servat! Trots det stora utgångsmaterialet kan vi ej
17
