Examen anordnas en gång om året i samband
med det återkommande vårmötet i Klinisk
kemi.
Examinationen omfattar tre moment:
l.
skrivning.
2. Muntligt förhör.
3. En muntlig presentation av en egen, veten–
skaplig uppsats.
Kunskapskraven för examinationen i Klinisk
kemi har formulerats av specialistexamina–
tionsgruppen i Svensk Förening för Klinisk ke–
mi och har presenterats tillsammans med litte–
raturlistor i föreningens skrift "Specialistexa–
men i Klinisk kemi".
Behörig att avlägga specialistexamen är en lä–
kare, som har genomgått större delen av specia–
listutbildningen i Klinisk kemi, eller den som
har erhållit sin specialistkompetens för mindre
än 3 år sedan. Till sin ansökan om att få avlägga
specialistexamen skall ST-läkaren bifoga:
l.
En bestyrkt meritförteckning.
2. Utlåtande angående klinisk och laborativ fär–
dighet och omdöme utfärdat av den eller de
chefsöverläkare som ST-läkaren har arbetat hos.
3. Lista över genomgångna kurser och delta–
gande i kongresser.
4. Ett vetenskapligt arbete, tryckt eller otryckt,
som ST-läkaren har arbetat med.
Nationell studierektor för specialistutbild–
ningen i Klinisk kemi
Svensk Förening för Klinisk kemi har nyligen
tillsatt en nationell studierektor för sT–
utbildningen i klinisk kemi. Syftet är att studie–
rektorn skall vara resursperson för ST-läkare,
chefsöverläkare och handledare. studierektorn
skall verka för att ST-läkare får en tillfredsstäl–
lande handledning och utbildning, som uppfyl–
ler de krav, som har definierats i målbeskriv–
ningen för specialistutbildningen. Han/ hon
skall kontinuerligt förse med aktuella litteratur–
listor och med information om ev övriga för–
ändringar i utbildningens innehåll och mål
samt ha regelbunden kontakt med ST-läkarna.
För närvarande innehar jag denna post.
studierektorn avlönas till ca 2007o av Svensk
Förening för Klinisk kemi, som i sin tur fördelar
12
kostnaderna mellan samtliga kliniskt kemiska
laboratorier, som har någon specialistläkare
anställd.
Chefsöverläkaren godkänner
Liksom tidigare är det Socialstyrelsen som ut–
färdar bevisen på specialistkompetens, men
från l januari 1992 krävs ett lämplighetsintyg
från chefsöverläkaren där ST-läkaren har
tjänstgjort. Chefsöverläkaren har det yttersta
ansvaret för uppläggningen av sT-tjänstgö–
ringen och skall efter samråd med handledaren
göra en samlad bedömning av ST-läkarens fär–
digheter.
När man lägger ansvaret på chefsöverläkaren
riskerar man förstås godtyckliga bedömningar
och skillnader i krav mellan olika kliniker.
Lä–
karesällskapet har därför velat ha en formell
examination av samtliga ST-läkare, men trygg–
hetslagstiftningen i Sverige har lagt hinder i vä–
gen. Vad skall hända med den som inte klarat
examen?
Detta betyder att chefsöverläkaren har fria
händer, när han skall skriva lämplighetsintyg.
Således kan han mycket väl utfärda ett intyg för
en ST-läkare, som inte har avlagt specialistexa–
men. Det betyder också att en ST-läkare, som
har djupa kunskaper inom ett avgränsat områ–
de av klinisk kemi, men har brister i den "breda"
kunskapen mycket väl kan bli godkänd som spe–
cialist. ST-utbildningen i dag eftersträvar alltså
inte att alla skall stöpas i samma form, utan in–
riktas på att lyfta kunskaps- och kompetensni–
vån som helhet.
Anpassning till Europeiska Gemenskapen
(EG)
Minimitiden på 5 år är satt för att anpassa ut–
bildningen till EG. Utbyten mellan olika länder
i Europa blir lättare när man med målbeskriv–
ningen klart definierat, vad en läkare förväntas
lära sig inom ett visst område. Det kan således
bli lättare för svenska läkare att tjänstgöra ut–
omlands under delar av sin specialistt]änstgö–
ring, när kunskaperna och inte primärt tiden
blir måttstock.
Klinisk kemi
i
Norden
J,
/992
