med denna kluvenhet. Jag undrar, om vi kom–
mer att kunna anpassa oss till att bli kluvna i
yt–
terligare en del, när ny lagstiftning kräver, att vi
tar ett ökat administrativt ansvar. Vissa av oss
har säkert läggning, intresse och kunnande för
detta och kan göra en fin insats. I dessa kristi–
der, när företagsledare och ekonomer faller som
kaglor i tidens vindar, är det lätt att inse att eko–
nomi och administration inte kan bli ett lika
grundmurat fundament i utbildningen och den
professionella identiteten som medicinen och
kemin. Hade vi tänkt bli primärt ekonomer och
administratörer hade Handelshögskolan eller
andra motsvarande utbildningsvägar sannolikt
gett en bättre bas att stå på. Administrativ och
ekonomisk status kan snabbt försvinna. Ett
grundmurat kunnande i både de kliniska och
kemiska aspekterna av klinisk kemi, gärna kom–
binerat med fördjupade kunskaper och forsk–
ningserfarenhet inom specialområden kan inga
tidens vindar blåsa bort. Denna typ kompetens
kommer alltid att efterfrågas inom klinisk ke–
miska laboratorier, inom prekliniska eller klinik–
anslutna laboratorier eller inom industrin.
14
För de flesta av oss kommer också i framtiden
dessa verksamhetsområden att vara mest ägna–
de till personlig och professionell tillfreds–
ställelse.
Det sägs, att levande organismer bara repro–
ducerar sig, om de finner sina liv och livsvillkor
tillfredsställande och meningsfulla. Det skall bli
spännande att se, om vi kliniska kemister trots
de bistra tiderna fortsätter att "reproducera
oss" i tillräcklig utsträckning genom utbildning
av yngre kollegor. Vi är nu tillbaka i en variant
av äldre tiders system med "lärlingar" och
"mästare". Det fungerade då, och det måste
fungera även nu. Den specialitet, som inte är vil–
lig att "reproducera sig" i form av nya individer,
kan inte ha några större visioner om sin egen be–
tydelse och existensberättigande.
Addenum
Vill med detta tacka samtliga kollegor som har
hjälpt mig med manuskriptet - ingen nämnd
- ingen glömd.
Klinisk kemi i Norden 3, 1992
