avgörande roll i detta sammanhang.
Sannolikt kommer specifika ämnesinriktade
kurser i ökad utsträckning att ges av de olika kli–
nikerna i samarbete, eller genom Svensk Före–
ning för Klinisk Kemi.
Forskning
Klinisk kemi i Norden har under årens lopp haft
en mycket fin forskningstradition på hög inter–
nationell nivå med medicinsk snarare än
teknisk-analytisk kärna. Profilen har ytterligare
förstärkts genom personer, som med stor fram–
gång har engagerat sig i internationella organi–
sationer i klinisk kemi, standardisering, meto–
dologisk utveckling etc. Många av dessa har ge–
nomgått grundlig forskarutbildning t ex inom
medicinsk kemi, innan de började med klinisk
kemi. Det är av mycket stor vikt, att denna tradi–
tion förvaltas och utvecklas väl i framtiden . Re–
dovisnng av eget forskningsarbete ingår som en
av tre delar i specialistexamen. Det är en tydlig
signal om, att forsknings- och utvecklings–
arbete även i framtiden skall vara en mycket vik–
tig del av ST-läkarens utbildning. Denna aspekt
är särskilt viktig för klinisk kemi eftersom vali–
dering, utvärdering och utveckling ingår som en
integrerad del i det klinisk-kemiska rutinarbe–
tet. Det kemiska laboratoriet spelar dessutom
en viktig roll i flertalet kliniska forsknings–
projekt.
Forskningen är en grundläggande förutsätt–
ning för kompetensutveckling, kunskapsförval–
tande och förnyelse inom specialiteten. När
landstingens ekonomi blir allt kärvare, minskar
deras möjligheter att stödja forskningen. Uni–
versiteten har under senare år allt starkare an–
tytt, att resurser i form av arbetstid som var av–
sedda till forskning och utbildning i stället gått
till patientvård. I Sverige arbetar därför både
landstingen och universiteten för att rollfördel–
ningen dem emellan blir tydligare. Det är såle–
des viktigt att skapa tydliga riktlinjer för hur ar–
betstid och andra ekonomiska resurser skall för–
delas och användas inom respektive intresse–
sfär. Det faktum att två olika huvudmän har in–
tressen i klinisk kemi på universitetssjukhusen
innebär bl a att två olika karriärvägar utkristal-
Klinisk kemi i Norden 3, /992
liseras för läkare som arbetar vid dessa kliniker.
Anställd primärt av landstinget, förväntas läka–
ren bedriva sjukvårdsrelaterad verksamhet på
heltid och forska bara under perioder han/hon
fått speciell forskningsledighet för, efter särskilt
ansökningsförfarande. Arbetar man emellertid
inom universitetssfären som professor eller uni–
versitetslektor, förväntas läkaren å andra sidan
forska och undervisa 2/ 3-delar av sin arbetstid.
Landstingen kommer primärt att vara intres–
serade av läkare med breda och omfattande
kunskaper i den klinisk kemiska yrkesverksam–
het inkl. ekonomi samt med personliga förut–
sättningar för att kunna leda och utveckla de
högteknologiska företag som kliniska laborato–
rier egentligen är. Universiteten å andra sidan är
primärt intresserade i bra pedagoger och fors–
kare. Sannolikt kommer denna intressekonflikt
på kort sikt knappast att leda till uppdelning i
två olika grupper specialistläkare inom Klinisk
kemi. Vart utvecklingen leder på sikt är däremot
svårare att överblicka.
Även om sT-utbildningen enligt målbeskriv–
ningen är primärt inriktad på att utbilda läkare
med brett kunnande i klinisk kemi, måste vi nu
acceptera att det finns två parallella karriärvä–
gar inom specialiteten och att läkare under spe–
cialistutbildning kan välja att prioritera mellan
dessa två. Detta får emellertid inte leda till att
den klinisk kemiska forskningen minskar kvali–
tativt eller kvantitativt. Forskningen ger yrket
en ryggrad i form av erfarenhet av praktiskt la–
borerande, kemiskt teoretisk kunskap, metodo–
logisk förståelse och spelar en viktig roll för rek–
ryteringen till specialiteten. Det är av yttersta
vikt, att chefsöverläkarna ger intresserade ST–
läkare de bästa möjligheter till att forska och
medverkar till en motsvarande förlängning av
tjänstetiden.
Frivillig specialistexamen
Specialistexamen är frivillig och är i dagens läge
inte en förutsättning för specialistkompetens i
Klinisk kemi.
Svensk Förening för Klinisk kemi anordnar
specialistexamen och utser en examinations–
grupp om 5 specialister för en period om 3 år.
11
