veckling för att varaktigt immobilisera antikrop–
parochenzymerpåelektrodytan skullekunnagöra
tekniken rutinmässigt användbar.
Immobilisering av molekyler på membraner
utgör en väsentlig del av nutida biokemisk tekno–
logi på alla forskningslaboratorier. Kodak utnytt–
jade sin teknologiskakunskap om filmemulsioner
för att göra torrkemiskametodermen har hitintills
inte lyckats förena torrkemi med antikroppar på
ett bra sätt. Här finns ett tomrum att fylla och en
sådan utveckling skulle vara ett genombrott i kli–
nisk kemi.
2.
Biologiskselektivitet via immunisering. Rea–
gensets specificitet tillhandahålles av antikrop–
par riktadmotett skräddarsytt antigen.
IUppsala
finns en intressant teknologi med immunisering
och isolering av hönsantikroppar från äggula som
skullekunnaanvändas för industriell framställning
av antikroppar. Det
fy
logenetiskaavståndet till fåg–
lar gör att antikroppar kan göras mot välkon–
serverade epitoper inom däggdjur, som annars är
dåliga antigener för kanin ochmus.
En tänkbar framtida lösning på selektivitets–
problemet har f.ö. hittats på av Klaus Mosbach i
Lund. Plast kan gjutas till avtryck av molekyler
som kan användas för att separeramolekyler efter
deras konformation. Denna innovation borde på
sikt kunna utvecklas för kliniskkemiska ändamål.
3._Elektrokemisk detektion och luminiscens er–
sätter absorbans och radioaktivitetsmätning.
Plasmanresonans som ligger till grund för BioCore
skulle kunna användas för detektion i andra sam–
manhang. En annan nordisk detektionsmetod är
tidsberoende fluorimetri av lantanider (Delfia®,
Wallac) som redan nu är tillgänglig för att fram–
ställa egna reagens. Det vetenskapliga kunnandet
finns i båda fallen i Sverige.
Den kliniska kemins ödesfråga
Jag tror att om man betraktar det tillgängliga
humankapitalet inom branschen klinisk kemi till–
sammans med det vetenskapliga kunnandet i
Sverige totalt, finns det goda förutsättningar att
flytta fram positionerna enligt riktlinjerna ovan.
Det är baraen samordnings och finansieringsfråga.
Jaguppfattar samordningsfrågan somdenkliniska
kemins ödesfråga. Vi måste koncentrera vår an–
strängning på sådan forskning som leder till nya
46
analyser. Kalla det uppdragsforskning eller strate–
gisk forskning, den är minst lika utmanande som
den fria akademiska forskningen.
Orsaken till att PISU-företag, utan kompetens
ochmed stordrift och styckepris som enda affärs–
ide' (6), uppfattas som ett hot av kliniska kemis–
ter, finns att söka i vår egen identitet som kliniska
kemister. Orsaken till att kollegor och sjukvårds–
administratörer accepterar att man säljer ut
laboratorieverksarnheten är attmanuppfattarPISU
som en uttömmande beskrivning av vår speciali–
tet. Om vi inte bemöterdennavanföreställningmed
en samlad ansträngning kommer klinisk kemi att
reduceras till en allmän nyttighet som tillhanda–
hålles av serviceföretag utanmedicinska ambitio–
ner, ikombinationmed internationelladiagnostika–
företag som bestämmer det diagnostiska perspek–
tivet utan vårmedverkan. Det första steget i denna
samlade ansats är förslagsvis att SFKK inventerar
det diagnostiska behovet ur kliniskt kemiskt per–
spektivochdet individuella specialkunnadet ibran–
schen som helhet. Först därefter kan ett mål och
strategidokument medpositiva förtecken sarnrnan–
ställas.
Detta är ett inlägg som
är
avsett att väcka de–
batt och jag utmanar alla beslutsfattare på klinisk
kemiska laboratorier, på forskningsinstitutioner
och inom diagnostikaindustrin. Vad är klinisk
kemi? Har jag missuppfattat situationen?
Är
den
skisserade utvecklingenmöjlig?
Referenser
I. Klinisk kemi -att laborera eller administrera? S.
Björnsson SFKKKliniskKemi nr 11996 sid 5-8.
2. Nya skapelser. Ivan Östholm. Stockholm: Fischer
&
Co. 1996
3. Företaget, marknaden och lagarna. R. Coase. Tim–
bro: Ratio, 1992
4. Jag påstår! -Sex påståenden om sjukvårdens ekono–
mi utifrån sex olika perspektiv. S. Björnsson Dagens
Medicin nr 8 1996
5. E. Theodorsson iLaboratoriemedicin -en del av sjuk–
vården?Läkartidningen 1996 vol93: 36 sid 3028
6. LennholmB.Bures snabba expansion inom sjukvår–
den fortsätter. Läkartidningen 1996vol93: 44 sid 3867
Klinisk Kemi
i
Norden 2, 1997
