16 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2014
Ökade plasmaglukoshalter efter ändring av
rekommenderat provrör från NaF till citrat
Peter Ridefelt
Klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
E-postadress:
Inledning
Mätningar av glukos är en av de
största utmaningarna inom kli-
nisk kemi. Efter venprovtagning
sjunker glukoshalten i helblod på
grund av ex vivo glykolys. Provrör
med natriumfluorid (NaF) mot-
verkar denna nedbrytning, men
effekten är otillräcklig eftersom NaF inte börjar
hämma glykolysen förrän 60-120 minuter efter prov-
tagningen (1-4).
Provrör med kombinationen av citrat, NaF och
EDTA var ursprungligen en japansk idé, och bygger
på att citrat med lågt pH förorsakar en mycket snabb
hämning av cellernas glykolys (1). Rören har främst
utvärderats i studier på ett antingen ett litet antal
patienter eller friska frivilliga (1,2,5). Sådana stabili-
tetsstudier har som regel visat att plasmaglukoskon-
centrationen blir 0,20-0,50 mmol/L högre under de
första 60 till 120 minuterna, om citratbuffert sätts
till rören (1-3,5). Enskilda patienter kan visa ännu
större skillnader på grund av omgivningens tempe-
ratur, hög halt blodceller eller tidpunkten för fördröjd
centrifugering (6).
I gemensamma riktlinjer för diagnos och behand-
ling av diabetes från American Diabetes Associa-
tion (ADA) och American Association for Clinical
Chemistry (AACC) rekommenderas användning av
provrör som innehåller en snabb och effektiv glyko-
lyshämmare, exempelvis citratbuffert, om plasma
inte kan skiljas från cellerna inom 30 minuter (7).
Riktlinjerna föreslår också att man undviker rör
som enbart har NaF som glykolysinhibitor. Dessa
rör kom tidigt i bruk i delar av de nordiska länderna,
framförallt Finland (8), men globalt har spridningen
varit långsam, och rören har främst använts i Skan-
dinavien och några andra europeiska länder (5). Sista
åren har dock debattartiklar publicerats i tidskrifter
inom både diabetes och klinisk kemi där citratrörens
fördelar framförs (6,9,10-11).
I Sverige har rörförändringar gått bit för bit. Några
län var tidigt ute med ett byte. Uppsala län och några
av grannlänen i Mellansverige bytte 2010 efter en
gemensam rörupphandling. För att utvärdera om
rörbytet fick någon effekt på uppmätta glukoshalter
har vi i Uppsala samt kollegor i Falun gjorde retro-
spektiva utsökningar och plockat fram rådata från
våra laboratoriedatasystem (12,13).
Metoder
Rekommenderat vakuumrör för glukosmätningar
ändrades 23 nov, 2010 från NaF rör (Hettich Vacuette)
till Terumo Venosafe Glycemi ® med NaF, citratbuf-
fert och EDTA som tillsatser. Samtliga plasmaglu-
kosbestämningar som utfördes vid Klinisk kemi och
farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala, Sverige
under en period på cirka tre år före och efter änd-
ringen (1 jan, 2008 - 16 nov, 2013;n = 460 751) extra-
herades ur Flexlab. Efter ändringen av rekommen-
dationen accepteras fortfarande de gamla NaF-rör.
Således kan man gissa att den faktiska förändringen
långsamt slog igenom under det närmaste året efter
att laboratoriet ändrat sina rekommendationer, varför
första året efter ändringen är exkluderat i statistiken
i tabell 1. Glukos analyserades under hela perioden
på Abbott Architect med Abbotts hexokinas-reagens.
Glukoshalterna klassificerades som låga, normala
(4,1-6,1 mmol/L), nedsatt fasteglukos enligt WHO:s
definition (6,1-6,9 mmol/L), eller höga med hjälp av
medicinska beslutsgränsen för diabetes för fastande
plasmaglukos ≥ 7,0 mmol/L (14,15).
Resultat
Medianvärden för plasmaglukosmätningarna ökade
från 6,03 före till 6,28 mmol/L efter rörförändringen.
Medianvärden som beräknas för varje kalenderår
