![]()
33
| 3 | 2009
Klinisk Biokemi i Norden
ett positivt värde. Eftersom graden av stickblödning
sannolikt är beroende av den som utför provtagning-
en så borde man teoretiskt ha olika gränser beroende
på vem som tagit provet. Det är givetvis omöjligt att
genomföra i praktiken. Med tanke på problemen med
olika gränser och patienter som skickas till annat
sjukhus för neurokirurgi skulle vi därför vilja rekom-
mendera att vi inför en gemensam gräns i Norden
(0,040). Om vi sedan kommer till bedömningen
av själva spektrumet där man framförallt bedömer
förekomst av bilirubin så är inte heller detta optimalt.
Vi anser att vi saknar klara beslutsgränser för när det
finns en bilirubintopp eller inte och att bedömningen
i alltför hög grad är operatörsberoende. Antalet tolk-
ningar per bedömare är lågt vilket ökar osäkerheten
i tolkningarna. Proverna kommer ofta på helger
och nätter och är arbetsintensiva. Detta i kombina-
tion med att vi måste utbilda många personer på en
lågfrekvent analys gör att metoden inte heller ur ett
ekonomiskt perspektiv är särskilt bra. Åtminstone
de äldre scanningspektrofotometrarna var inte heller
särskilt användarvänliga.
Den ökade känsligheten för datortomografi i kom-
bination med problemen att skilja mellan färsk SAB
och stickblödning har medfört att man mer och
mer fokuserar på bilirubin snarare än oxyhemo-
globin i cerebrospinalvätska för SAB diagnostiken.
Om man avvaktar minst 12 timmar så har det frisatta
blodet omvandlats till bilirubin. Det gör att man
har betydligt lättare att skilja mellan SAB och
stickblödning då den senare ej skall ge upphov till
bilirubinstegring.
Vi kan därför förvänta oss att cerebrospinalvätske-
diagnostiken av SABmer ochmer kommer att inriktas
på kvantitativ analys av bilirubin i cerebrospinalvät-
ska. Vi tror att det är få av oss på laboratorierna som
kommer vara särskilt trakterade av att kvantifiera
bilirubin utifrån våra kurvor. Det kom nyligen en
artikel som visade att kvantitativ bilirubinanalys med
en beslutsgräns på 359 nmol/L var en mycket bra
metod för att utesluta SAB.
Vi har under våren studerat möjligheten av att
ersätta scanningspektrofotometri med kvantitativ
bilirubinanalys på vårt kemiinstrument. Genom att
öka provvolymen så kan vi öka känsligheten för
bilirubinanalysen på Architect instrumentet. Vi kan
inte se att det skall vara några problem att sätta upp
metoden på andra kemiinstrument. Vi använder oss
av en standardkurva som går ner till 300 nmol/L och
använder oss av spädda kontroller. Vi hade också en
acceptabel överensstämmelse mellan spektrofotome-
trin och den kvantitativa bilirubinmetoden (Fig. 1).
Metoden har en god linjaritet (Fig. 2.) och impre-
cision. Genom att vi använder de vanliga bilirubin-
reagensen så finns metoden tillgänglig dygnet runt.
Metoden minskar tiden för analys och man slipper de
individberoende tolkningarna.
Bilirubin metod
Csv-bilirubin (reagens: REF 6L45-40, Abbott Labo
ratories) utfördes på en Architect C8000 (Abbott
Laboratories) efter ökad provvolym jämfört med
plasma-bilirubin metoden. Den totala analytiska
imprecisionen för plasmabilirubinmetoden var
Tolkningsmall:
Csv-bilirubin
(nmol/L)
Csv-Hemoglobin
(Abs 415 nm)
Tolkning/Åtgärd
<350
<0,04
Negativ
Ej remiss neurokir
<350
<0,04
Inkonklusiv
Troligen remiss neurokir. Kontrollera tid för provtagning
(<12 h efter symtomdebut).
>350
<0,044
Förenligt med SAB
Remiss neurokir
>350
<0,04
Förenligt med SAB**
Troligen remiss neurokir. Kontrollera att ökningen inte
beror på förhöjt P-Bilirubin.
(Fortsætter side 34)
