![]()
31
| 4 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
tur leda till förändringar i detektionen av cTnI om
antikropparna inte ekvimolärt detekterar fritt och
komplexbundet cTnI. Om koaguleringen av serum
inte är fullständig, kan närvaron av fibrinsträngar i
provet leda till falskt förhöjda resultat (25). Förnyad
centrifugering och analys av provet kan i sådana
fall eliminera interferensen.
Analytisk interferens är ett problem som påverkar
de flesta immunologiska bestämningar i någon grad
med falska positiva eller negativa resultat som följd.
Ofta beskrivna interferensmekanismer är sådana
som förorsakas av heterofila antikroppar, humana
anti-mus antikroppar, reumafaktorer och komple-
ment (26). Olika tillvägagångssätt kan användas
för att eliminera olika typer av interferens. I kom-
mersiella bestämningar tillsätts i regel blockerande
komponenter såsom serum eller immunoglobulin
från samma art som de analytiska antikropparna
härstammar från. Trots det kan interferenser fort-
farande uppträda och därför är det viktigt att man
alltid tar i beaktande också de kliniska symtomen.
Ett stort antal falskt positiva cTnI resultat har
rapporterats och majoriteten beror på heterofila
antikroppar (27-29) och reumafaktorer (30-32).
Falskt negativa resultat har rapporterats relativt säl-
lan. Bilirubin och hemoglobin kan förorsaka nega-
tiv interferens i AxSYM cTnI bestämningen (33).
Bohner et al. (34) rapporterade falskt negativa resul-
tat från en patient som blivit bypass-opererad. När
cTnI tillsattes till serum från denna patient kunde
inget cTnI detekteras. Behandling av serumet med
protein A eller specifikt anti-humant IgG antisera
eliminerade interferensen och 97% av tillsatt cTnI
kunde detekteras. Slutsatsen var att interfererande
IgG verkade som en analytbindande antikropp och
förhindrade detektion av cTnI i den immunologiska
bestämningen, eftersom komponenten inte störde
detektionen av CK-MB eller cTnT, vilka båda var
positiva.
Vår forskningsgrupp har rapporterat förekom-
sten av en tidigare oidentifierad serum och plasma
komponent som kan orsaka falskt negativa resultat
i cTnI bestämningar som är baserade på antikrop-
par riktade mot den centrala delen av cTnI
(35)
.
Nyligen har vi visat att den negativa interferensen
beror på autoantikroppar mot troponin, vilka stör
bindingen av analytiska antikroppar till cTnI (36,
37). Den stora förekomsten av dessa autoantikrop-
par är mycket oväntad. Vi har kunnat visa att
omkring 3.5% av populationen har autoantikroppar
som blockerar mer än 90% av cTnI som tillsatts
till provet. Eftersom den centrala delen av cTnI är
den mest stabila, rekommenderas använding av
antikroppar mot denna del (16), och följaktligen är
de flesta kommersiella cTnI bestämningar baserade
på sådana antikroppar. Risken för falskt negativa
eller för låga cTnI resultat är alltså stor i de flesta
kommersiella metoder om det finns troponin anti-
kroppar i provet. Speciellt små cTnI förhöjningar
kan förbli oupptäckta, medan en stor frisättning av
cTnI saturerar autoantikropparna och således inte
längre påverkar detektionen i nämnvärd grad (se
Figur 2). Efter att ha undersökt till vilka delar av
cTnI molekylen troponin autoantikropparna binds
och vilka som inte påverkas (38), har vi kunnat
utveckla en cTnI analysmetod som betydligt bättre
än övriga metoder kan detektera cTnI i prov med
Figur 2. Troponin autoantikroppar (markerat med grått)
i patientprov kan maskera cTnI till en viss grad beroende
på mängden autoantikroppar. Resultatet kan vara att
cTnI blir positivt senare (markerat med pilar) än vad som
skulle ha varit fallet i frånvaro av autoantikroppar, eller
ifall frisättningen av cTnI är liten kan proven förbli fal-
skt negativa. I prov med inga eller endast små mängder
troponin autoantikroppar påverkas inte detektionen av
cTnI och cTnI blir positivt tidigare.
(Fortsætter side 32)
