![]()
28
| 4 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
Inledning
Diagnos och behandling av pati-
enter med bröstsmärtor utgör en
av de största utmaningarna i
akutvården. Det är mycket viktigt
att snabbt kunna identifiera pati-
enter med hjärtinfarkt för att rätt
behandling ska kunna påbörjas
i ett tidigt skede och på så sätt
mimimera hjärtmuskelskadan. Den initiala bedöm-
ningen grundar sig på kliniska faktorer, fysisk
undersökning, EKG och mätning av biokemiska
markörer. Under de senaste årtiondena har mätning
av hjärtmarkörer ökat avsevärt hos patienter med
akuta koronara syndrom (AKS). Utvecklingen har
gått mot mätning av mera hjärtspecifika enzymer
och proteiner, såsom kreatin kinas isoenzym MB
(CK-MB) och hjärtspecifikt troponin. De mera spe-
cifika markörerna, tillsammans med teknologiska
framsteg, möjliggör detektion av mindre omfattan-
de myokardiell nekros än vad som tidigare var möj-
ligt. Idag utgör biokemiska markörer, företrädesvis
troponin, tillsammans med ischemiska symtom eller
onormala EKG fynd, grunden för diagnostik av
hjärtinfarkt (1). Mätning av troponin och tolkning
av resultaten kompliceras av en mängd faktorer
som anknyter till de biokemiska egenskaperna hos
troponin och metoderna som används för analys.
De viktigaste faktorerna kommer att behandlas
nedan.
Funktion, struktur och expression av troponin
Troponinkomplexet består av tre subenheter, d.v.s.
troponin I, T och C, som reglerar den tvärstrimmiga
muskulaturens kontraktion. Troponinkomplexet
saknas i glatt muskulatur. Troponin I och T i
hjärtmuskel (cTnI och cTnT) skiljer sig från mot-
svarande former i skelettmuskel och detta möjlig-
gör detektion av de hjärtspecifika formerna med
Troponin som biokemisk markör vid diagnostik av hjärtinfarkt
Susann Eriksson och Kim Pettersson
Institutionen för bioteknik, Åbo Universitet.
E-post: susann.eriksson@utu.fi
specifika antikroppar utan korsreaktivitet med ske-
lettmuskeltroponin. Alla subenheter har särskilda
funktioner vid regleringen av muskelkontraktion.
Troponin T förankrar komplexet på tropomyosin
och placerar således komplexet på det tunna fila-
mentet. Troponin C (TnC) är den kalciumbindande
komponenten som reglerar det tunna filamentets
aktivering vid muskelkontraktion. Troponin I är den
inhiberande subenheten som förhindrar muskel-
kontraktion i frånvaro av kalcium. Till följd av en
nervimpuls frigörs kalcium från det sarkoplasmiska
retiklet och binds till TnC, vilket ökar affiniteten
hos troponin C för troponin I. Detta leder till att
den inhiberande effekten hos troponin I på aktino-
myosin ATPas upphör och att ATP kan hydrolyseras
och muskelkontraktion kan ske. Interaktionen mel-
lan TnC och cTnI är mycket dynamisk och starkast
när kalcium finns bundet till TnC. Interaktionen
mellan cTnI och cTnT är svagare och påverkas inte
av närvaro av metalljoner, men tycks däremot vara
beroende av reducering av de två cysteinrester som
finns vid position 79 och 96 hos cTnI.
cTnI består av 209 aminosyrarester och är större
(23,9 kDa) än motsvarande isoformer i långsamma
och snabba skelettmuskelfibrer p.g.a. en extra
aminoterminal sekvens på 30 aminosyror. cTnI är
den enda isoform som uttrycks postnatalt i hjärt-
muskelceller, och uttrycks inte i skelettmuskler i
något skede under utvecklingen och har heller inte
påträffats vid sjukdomstillstånd som drabbar ske-
lettmuskler (2).
Olika isoformer av troponin T finns i hjärt-
muskeln (35,8 kDa) och i långsamma och snabba
skelettmuskelfibrer. Under utveckling av fetala
skelettmuskler sker samtidig expression av alla tre
troponin T gener. Efter födseln nedreguleras expres-
sion av cTnT gradvis så att cTnT inte alls uttrycks i
normala skelettmuskeler hos vuxna.
Trots att det finns två olika gener för TnC är iso-
