![]()
24
| 1 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
lindrig sådan – under de senaste 3 veckorna före prov-
tagningen. Bakgrunden är följande:
I en studie av konsekutiva patienter, som lades in vid
internmedicinsk vårdavdelning, sågs ett överraskande
stort antal patienter med förhöjd ferritinkoncentration,
i många fall mycket höga mätvärden [32]. Ökningarna
kunde inte tillskrivas akut inflammatorisk reaktion,
eftersom samtliga patienter hade normala mätvärden
för akutfas-proteiner. En möjlig delförklaring – att
ökningarna till del var uttryck för förändrad energime-
tabolism – erhölls senare genom en slump. S-Ferritin
inkluderades nämligen i en studie av effekterna av
reducerat kaloriintag på koncentrationerna av tyr-
eoideahormoner och andra serumkomponenter. Till vår
överraskning iakttog vi hur ferritinkoncentrationerna i
medeltal ökade till de dubbla [33]. Fynden bekräftades
i andra studier. Ytterligare senare iakttogs i en studie
av ungdomar, att ferritinkoncentrationen var förhöjd
(i medeltal 2-3 gånger) hos dem, som under de senaste
3 veckorna haft övre luftvägsinfektion, även lätt sådan
[34].
När det gäller mätvärden för S-TSH är det möjligt,
att hänsyn måste tas till patienters och tilltänkta ref-
erensindividers sjukdomsanamnes under det senaste
halvåret. I den ovannämnda uppföljningsstudien av
patienter med TSH-koncentrationsförhöjning var det
37 patienter, som normaliserade sina TSH-värden
(definierat som TSH <5,0 mIE/L), av 71 patienter med
TSH-koncentration mellan 4,9 mIE/L och 10,0 mIE/L
(Tabell 1). En brist i denna studie är emellertid, att ingen
hänsyn togs till ev. nyligen genomgången allmän-
sjukdom, och det är därför inte möjligt att analysera
orsakerna till den höga frekvensen av spontan sänkning
av mätvärdena.
Det finns alltså ett behov av prospektiva studier av
dessa frågor med noggrann kartläggning av bland
annat preanalytiska faktorer. Viktigt är också att säker-
ställa, att samtliga mätningar av tyreoidearelaterade
variabler under den mångåriga uppföljningsperioden
kan genomföras med en och samma metod med doku-
menterad kvalitetssäkring, och att bedömningar av
patienternas symtom och tecken sker med väl doku-
menterad metodik.
Sammanfattning
• Värdet för den övre referensintervallsgränsen för
S-TSH hos icke-gravida kvinnor och hos män är
kontroversiell. Enligt ett internationellt konsensusdo-
kument är den möjligen så låg som 2,5 mIE/L, men
grunden för dessa antaganden har inte redovisats.
Erfarenheterna från undersökningar i de nordiska
länderna ger inte stöd för denna uppfattning, när
gängse inklusionskriterier används, som avsaknad
av förhöjd koncentration av antikroppar mot tyreo-
peroxidas och av anamnes på tyreoideasjukdom
(inkl. släktanamnes).
• Ett annat konsensusdokument berör beslutsgränsen
för S-TSH för behandling av primär hypotyreos hos
icke-gravida kvinnor och hos män, nämligen 10
mIE/L, en gräns som är påtagligt mycket högre än
referensintervallsgränsen. Stöd för denna uppfatt-
ning har erhållits i en prospektiv studie under upp
till 6 år av patienter med initialt S-TSH 5,0 – 19,9
mIE/L. Frågan är just nu föremål för en intensiv
debatt inom amerikansk endokrinologi och allmän-
medicin.
• Diagnos av tyreoideafunktionsrubbning kan ofta
inte fastställas från resultat från ett mättillfälle, utan
patienten kan behöva följas under längre tid och med
flera provtagningar.
• Vi föreslår, att fynd av S-TSH >2,0 – 2,5 mIE/L
(metodberoende) hos en patient med symtom och
tecken, som skulle kunna vara förenliga med hypo-
tyreos, leder till vidare utredning av autoimmun
sjukdom med mätning, i första hand, av antikroppar
mot tyreoperoxidas.
• Metoder för mätning av autoantikroppar mot neuro-
nala och neuromuskulära strukturer skulle möjligen
vara av värde i sådana utredningar. Här finns ett
behov av metodologisk utveckling av betydande
klinisk relevans vid studier av subklinisk tyreoidea-
sjukdom.
• Extern kvalitetssäkring bör genomföras på de nivåer
som motsvarar de medicinska beslutsgränserna för
TSH, exempelvis 2,0 (eller 2,5) mIE/L och 10 mIE/L.
• Det finns ett behov av (fortsatta) prospektiva studier
av patienter med misstänkt hypotyreos. Det finns
också ett behov av förbättrad metodik för kliniska
och laboratoriemässiga undersökningar av autoim-
muna sjukdomar som ger symtom och tecken som
(Fortsat fra side 22)
