![]()
17
| 1 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
Lägre matrixpåverkan med modern
metodik för TSH-mätning
TSH är vid sidan av parathormon och koriogonadotro-
pin den immunkemiskt bestämda komponent som mest
engagerat diagnostikaindustrin under de senaste decen-
nierna. Upprepade förbättringar av de immunkemiska
metoderna har lett till hög tillförlitlighet vid mätning av
allt lägre koncentrationer. Carole Spencer vid University
of Southern California introducerade begreppen för-
sta, andra, tredje generationens metoder, etc., för att
beskriva detektionsgräns och ”funktionell känslighet”,
dvs. den koncentration där den totala mätvariationen
är 20 %, uttryckt som variationskoefficient [1]. Med
modern metodik blir påverkan genom matrixeffekter
betydligt mindre uttalad än vad som gällde för tidigare
använda metoder. Därför kan möjligen även den övre
referensintervallsgränsen påverkas.
Den övre referensintervallsgränsen för TSH – en
kontroversiell fråga
Mindre intresse förefaller emellertid ha ägnats på senare
tid åt att definiera det hälsorelaterade referensinterval-
let för TSH-koncentrationen. Betydelsen av att utesluta
individer med antikroppar mot tyreoperoxidas framhölls
oss veterligt först i en studie av äldre personer [2]. Frågan
vidareutvecklades i Trine Bjøros och hennes kollegors stora
studie i Nord-Trøndelag i Norge [3], i NHANES-studien i
USA [4] och av Esther Jensen och medarbetare i Danmark
[5]. Antikroppar mot tyreoperoxidas är indikatorer på
autoimmun tyreoideapåverkan men har sannolikt ingen
patogenetisk betydelse. Förekomsten av sådana antikrop-
par är betydligt högre än prevalensen av hypotyreos, och
de får därför uppfattas som riskfaktorer för hypotyreos
snarare än som indikatorer på manifest hypotyreos.
Debatten i dessa frågor tog fart, när det från
Spencer-gruppens sida hävdades att den övre referens-
intervallsgränsen möjligen är så låg som 2,5 mIE/L (för
flertalet metoder på marknaden har värden omkring
4 mIE/L angivits under senare år). I regi av The National
Academy of Clinical Biochemistry i USA utarbetades
nämligen av bl.a. Carole Spencer ett konsensusdoku-
ment kring laboratoriemässig tyreoideadiagnostik i
internationellt samarbete mellan företrädare för alla
berörda discipliner. Detta blev tillgängligt via Internet
år 2002 och publicerades i The Thyroid 2003 [1]. Man
kan i avsnittet ”TSH reference intervals” läsa:
”In the future, it is likely that the upper limit of the
serum TSH euthyroid reference range will be reduced to
2.5 mIU/L because >95 % of rigorously screened normal
euthyroid volunteers have serum TSH values between 0.4
and 2.5 mIU/L.” (p. 36, ingen referens angiven)
I en aktuell artikel i Läkartidningen ger vi några syn-
punkter på detta dokument och dess relevans för nord-
iska förhållanden [6]. Bland annat diskuteras den övre
referensintervallsgränsen för TSH mot bakgrunden av
norska [3], danska [5] och svenska [7] erfarenheter. Våra
slutsatser rörande den övre referensintervallsgränsen
för TSH i serum är:
• Uppfattningen att den skulle vara så låg som 2,5
mIE/L gäller åtminstone inte för nordiska förhållan-
den med dagens metoder och med nuvarande krite-
rier för hälsa vid selektionen av referensindivider.
• Det kan föreligga påtagliga skillnader mellan metoder,
kanske beroende på skillnader i epitopspecificitet.
• Den kan variera med åldern med högre värden hos
unga och gamla.
• Kanske finns skillnader mellan regioner som följd av
skillnad i breddgrad, klimat och livsstil inkl. aktuellt
och tidigare jodintag.
• Det kan också föreligga vissa skillnader mellan
beräknade gränsvärden beroende på vilken statistisk
metod som använts för beräkningarna.
Förhoppningen om ett gemensamt och universellt till-
lämpbart referensintervall för TSH förefaller alltså inte
kunna förverkligas för närvarande. Snarare står sig vad
som hävdades av Paul Durham i Los Angeles för nära
exakt 20 år sedan – att den övre referensintervallsgrän-
sen för TSH ligger mellan 3 och 4 mIE/L! [8].
Det kan kanske vara värt att notera, att det ovan-
nämnda antagandet från Spencer-gruppen citeras som
om det vore ett redan etablerat faktum, bland annat
så sent som juli 2004 [9]. Detta bidrar ytterligare till
oklarheten i dessa frågor.
Medicinska beslutsgränser för
TSH-koncentrationen
Med medicinsk (eller ”klinisk”) beslutsgräns brukar vi
avse gränsvärdet för koncentrationen av en komponent
med avseende på
• att ställa diagnos
• att påbörja behandling
• behandlingskontroll
• att värdera prognos och därmed behandlingsintensi-
tet och läkemedelsdosering
(Fortsætter side 20)
