![]()
22
| 1 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
kulära strukturer, som – hypotetiskt – skulle kunna
ligga bakom den mångfacetterade symtomatologin
vid hypotyreos och associerade tillstånd.
Valet av beslutsgränser kommer kanske i framtiden att
vila på fastare grund än idag. Om man för närvarande
kan enas kring beslutsgränserna 2,0 mIE/L (eller 2,5
mIE/L) respektive 10 mIE/L är det angeläget att extern
kvalitetssäkring sker bland annat på dessa nivåer för
att de enskilda laboratorierna ska kunna klargöra vilka
resultat den egna TSH-metoden här ger.
Graviditet och graviditetsönskemål
Tyreoideautredning av kvinnor som är eller önskar bli
gravida är ett än mer komplicerat kapitel. Dels kan det
här varamotiverat att genomföra screening, alt. aggress-
iv ”case-finding” [28], och även hos män som söker för
infertilitet, dels kan väl övervakad behandling här vara
motiverad i högre utsträckning än när graviditet eller
graviditetsönskemål ej föreligger.
Adekvat substitutionsbehandling av gravida kvinnor
med även måttlig TSH-ökning anses för närvarande
vara indicerad mot bakgrunden att tyreoideahormon-
brist medför ökad risk för spontanabort och för neuro-
psykologisk utvecklingsstörning [28].
Frågan om referensintervall är också än mer kom-
plicerad hos gravida kvinnor [28-30]. Som följd
av den ökade insöndringen av koriogonadotropin
(CG) från placenta – CG har nämligen en svag
TSH-liknande effekt – föreligger normalt en ökning
av koncentrationen av T4 fritt under graviditetens
början med ett maximum omkring vecka 8, varefter
koncentrationen sjunker kontinuerligt under gravi-
diteten. TSH-koncentrationen sjunker därför normalt
till ca hälften under början av graviditeten med lägst
koncentration omkring veckorna 8-10, dvs. inverst
mot CG och T4 fritt. TSH-koncentrationen stiger igen
under resten av 1:a trimestern, och vidare under gra-
viditeten. Supprimerad TSH-insöndring ses i många
fall under slutet av 1:a trimestern och i enstaka fall
under hela 2:a trimestern.
Abnormt ökad insöndring av CG, eller ökad recep-
torkänslighet för CG, eller andra stimulatorer av TSH-
receptorn leder till fortsatt låg TSH-koncentration under
graviditeten.
Koncentrationen av T3 fritt sjunker kontinuer-
ligt under graviditeten, men i flertalet fall förblir
koncentrationen inom referensintervallet, liksom
för T4 fritt.
Det är alltså viktigt att mätvärdena hos gravida tol-
kas rätt utifrån vad som ses normalt innan behandling
för misstänkt tyreoidearubbning övervägs.
Biologisk variation
Diagnos av tyreoideafunktionsrubbning kan ofta inte
fastställas från resultat från ett mättillfälle. Dels förelig-
ger normalt en biologisk variation av tyreoidearelate-
rade komponenters koncentrationer i serum/plasma,
bland annat en dygnsvariation för TSH, dels påverkas
framför allt TSH-insöndringen hos patienterna av flera
faktorer inklusive allmänsjukdom och läkemedelsbe-
handling.
Den biologiska variationen av tyreoidearelaterade
komponenter har utförligt diskuterats av Stig Andersen
och medarbetare i Aalborg [31].
Hur stor betydelse har tidigare genomgången låg-
gradig allmänsjukdom?
Initialt nämndes att TSH-koncentrationen ökar vid
tillfrisknande från allmänsjukdom, och att höjning-
en över jämviktsnivån kan vara utdragen i tiden.
Fynd av måttligt förhöjd TSH-koncentration hos en
patient, som söker läkare på grund av trötthet och
initiativlöshet, klassiska symtom vid hypotyreos, i
efterförloppet till en allmänsjukdom riskerar således
att leda till diagnosen hypotyreos, manifest eller
subklinisk beroende på mätvärdena för tyreoidea-
hormoner.
Svårtolkade mätvärden för TSH och tyreoideahor-
moner kan alltså förekomma hos patienter, vilka har
såväl tyreoideafunktionspåverkan som aktuell eller
nyligen genomgången allmänsjukdom. I särskilt hög
grad gäller detta om patienten också har sådan sjukdom
i annat organ, som kan vara associerad med autoim-
mun tyreoideasjukdom.
Hur stor roll spelar då dessa förhållanden, dels
för selektionen av referensindivider och därmed de
beräknade referensintervallsgränserna, dels för den
vardagliga bedömningen av ev. tyreoideafunktions-
rubbning vid medicinska mottagningar?
En jämförelse kan göras med förhållandena för
ferritinkoncentrationen i serum. För bedömning av
mätvärdena måste man känna till patientens energi-
metabola situation samt ev. allmänsjukdom – även
(Fortsat fra side 21)
(Fortsætter side 24)
