Klinisk Biokemi i Norden Nr 4, vol. 29, 2017 - page 25

Klinisk Biokemi i Norden · 4 2017
 | 25
av kontrollprover har genomförts vilka bekräftat
en mycket god resultatöverensstämmelse med CV-
värden vanligen understigande 5% (17).
Standardisering av kliniskt använda CDT-
metoder
Arbetet fortsatte därefter med att undersöka möj-
ligheten att standardisera alla CDT-metoder som
används i klinisk rutin. Resultat från ett flertal
metodjämförelser med olika typer av kontrollmate-
rial visade att flerpunktskalibrering var nödvändig,
samt att ett kontrollmaterial bestående av humant
serum fungerade bäst för samtliga rutinmetoder
(18). Genom detta förfarande erhölls direkt jämför-
bara CDT-resultat oberoende av mätmetod (Figur
2), vilket öppnade vägen för en fullständig standar-
disering av kommersiella CDT-metoder mot IFCC-
RMP med hjälp av certifierade referensmaterial (19).
Standardiseringen har redan genomförts, eller pågår,
vid flera diagnostiska företag som tillhandahåller
CDT-metoder.
Klinisk användning av CDT-markören
Ett förhöjt CDT-värde i ett serumprov är normalt ett
mycket säkert tecken på att personen regelbundet
intagit större alkoholmängder under veckorna till
månaden innan provtagningen. Studier har indikerat
att det krävs ett genomsnittligt dagligt alkoholintag i
storleksordningen 50-80 gram eller mer etanol under
minst ett par veckors tid för att CDT-testet ska ge
utslag hos de flesta, men med individuell variation
(7). Enstaka individer reagerar endast svagt på hög
alkoholkonsumtion med ett markant stegrat CDT-
värde (falskt negativa/låga resultat) (20), varför
ett mätvärde inom referensintervallet (WG-SCDT
rekommenderar <1,7% disialotransferrin vid klinisk
användning, respektive <2,0% vid rättsmedicinsk
användning) (16) inte utesluter riskbruk.
Det föreligger ingen kliniskt relevant könsskillnad i
CDT-värdet, när detta uttrycks som relativ andel disi-
alotransferrin av totaltransferrin (21), men mätvär-
det stiger lätt under graviditeten och kan mot slutet
hamna i närheten av referensintervallets övre gräns
(22). Genetiska transferrinvarianter vilka förekom-
mer i låg frekvens i populationen kan ibland försvåra
tolkningen av analysresultat med metoder baserade
på HPLC och kapillärelektrofores, men genererar
inte falskt positiva testresultat (10). Ytterst sällsynta
ämnesomsättningssjukdomar (CDG-syndrom) kan
ge extremt höga CDT-värden (12), men dessa diagnos-
tiseras vanligen redan tidigt i barndomen. Enstaka
vuxna symtomfria individer med CDG-mutationer
har dock identifierats (23).
Sammanfattning
WG-SCDT har uppfyllt samtliga delmål för en stan-
dardisering av CDT-analysen som sattes upp av IFCC.
Standardiseringen och införandet av en unik CDT-
enhet för standardiserade resultat (CDT
IFCC
) möjlig-
gör direkt jämförelse av mätvärden som erhållits med
olika rutinmetoder och användning av ett gemensamt
referensintervall. Detta kommer att förbättra den
diagnostiska prestandan för CDT som alkoholmar-
kör, underlätta jämförelse av CDT-resultat från olika
kliniska och bioanalytiska studier, och sist men inte
minst förbättra patientvården och säkerheten vid
rättsmedicinsk användning.
Referenser
1. WHO. Global status report on alcohol and
health 2014.
abuse/publications/global_alcohol_report/
msb_gsr_2014_1.pdf?ua=1.
2. Helander A. Biomarkörer kan fånga tidigt risk-
bruk av alkohol. L
ä
kartidningen 2011;108:2291-5.
3. Helander A, Husa A, Jeppsson J-O. Improved
HPLCmethod for carbohydrate-deficient trans-
ferrin in serum. Clin Chem 2003;49:1881-90.
4. Bergström JP, Helander A. Influence of alcohol
use, ethnicity, age, gender, BMI and smoking
on the serum transferrin glycoform pattern:
implications for use of carbohydrate-deficient
transferrin (CDT) as alcohol biomarker. Clin
Chim Acta 2008;388:59-67.
5. Jeppsson J-O, Kristensson H, Fimiani C. Car-
bohydrate-deficient transferrin quantified by
HPLC to determine heavy consumption of
alcohol. Clin Chem 1993;39:2115-20.
6. Helander A, Wielders J, Anton R, Arndt T,
Bianchi V, Deenmamode J, et al. Standardisa-
tion and use of the alcohol biomarker carbohy-
drate-deficient transferrin (CDT). Clin Chim
Acta 2016;459:19-24.
7. Schellenberg F, Schwan R, Mennetrey L,
Loiseaux MN, Pages JC, Reynaud M. Dose-
effect relation between daily ethanol intake
1...,15,16,17,18,19,20,21,22,23,24 26,27,28,29,30,31,32,33,34,35,...52
Powered by FlippingBook