36 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2016
Doktorgradsavhandling:
Cystatin C och relationen till kardiovaskulär sjukdom
Johannes Arpegård, MD/PhD, Spec Internmedicin,
Akutkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna
Bakgrund
Atherosklerotisk kardiovaskulär sjukdom är den van-
ligaste dödsorsaken hos både män och kvinnor, med
uppskattningsvis 17,5 miljoner dödsfall/år globalt.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO:s) beräk-
ningar kommer hjärt-kärlsjukdomar som dödsorsak
att öka i både hög- och låginkomstländer under de
kommande 15 åren.
1,2
Förlusten av funktionsjus-
terade levnadsår (DALY:s) till följd av hjärt- kärl-
sjukdom väntas stiga till 150 miljoner globalt år
2020. Detta gör hjärt- kärlsjukdom till den ledande
somatiska orsaken till produktivitetsnedsättning hos
individer.
3
Den främsta bakomliggande orsaken till
hjärt-kärlsjukdomar, åderförkalkning och dess kom-
plikationer är därför av stor betydelse för folkhälsan
i hela världen.
Genetiska och miljömässiga riskfaktorer vilka,
både var och en för sig och tillsammans, bidrar
till utveckling av hjärt-kärlsjukdom har studerats
grundligt,
4
och stora ansträngningar och framsteg
har gjorts när det gäller att identifiera individer med
ökad risk. För att uppskatta en enskild individs risk
för framtida hjärt-kärlsjukdom kombineras tradi-
tionellt riskfaktorer såsom ålder, kön, rökning, högt
blodtryck, blodfetter och ärftlighet. Dessa riskfakto-
rer förlorar dock en del av sin prediktiva förmåga med
stigande ålder hos individen,
5
och deras prediktiva
förmåga hos patienter med etablerad sjukdom är inte
lika väl studerad som hos friska individer. De senaste
decenniernas medicinska landvinningar inom det
kardiovaskulära fältet, vilka lett till en kraftigt ökad
överlevnad hos patienter med hjärt-kärlsjukdom och
således också en växande andel äldre befolkning
med etablerade kardiovaskulära riskfaktorer, moti-
verar intensifierade insatser för att identifiera nya
markörer för att förbättra riskbedömningen inom
dessa grupper.
Kronisk njursjukdom och kardiovaskulära sjuk-
dom är polygena sjukdomar som delar flera risk-
faktorer där sjukdomsutveckling är en funktion av
komplexa relationer mellan flera olika genetiska-
och miljöfaktorer.
6
Dessutom samexisterar bägge
sjukdomarna ofta i en och samma individ. Detta gör
sambandet mellan dessa sjukdomar, och biomarkö-
rer som är relaterade till bägge, såsom cystatin C,
invecklat och orsaksmekanismerna svåra att studera.
Att undersöka den relativa betydelsen av hur gene-
tiska och miljömässiga faktorer påverkar variationer
i cystatin C, utvecklingen av ateroskleros och den
intrikata relationen mellan dessa kan därför leda till
ny viktig kunskap.
Cystatin C
Cystatin C är ett lågmolekylärt protein (13,3 Da),
7
som beskrevs första gången 1961 som γ-trace eller
post-γ-globulin när det isolerades i cerebrospinal-
vätska och urin från patienter med nedsatt njurfunk-
tion.
8
I början av åttiotalet konstaterades att proteinet,
som kodas för av CST3 genen på kromosom 20,
9
fung-
erar som en cysteinproteashämmare. CST3 uttrycks i
alla kärnoförande celler vilka producerar och utsönd-
rar cystatin C i en tämligen konstant hastighet.
10
Ur klinisk synvinkel är cystatin C först och främst
känt som en markör för njurfunktion. Det filtreras i
princip fritt i njurens glomeruli och metaboliseras helt
efter reabsorption i proximala tubuli.
11,12
Normala
plasmanivåer för cystatin C hos vuxna friska indi-
vider varierar mellan cirka 0,5-1,2 mg/L, men stiger
reciprokt med att den glomerulära filtrationshastig-
heten minskar.
13
Flera studier har visat att cystatin
C ger en mer exakt uppskattning av den glomerulära
filtrationen än kreatinin.
14-16
Cystatin C anses även
vara en bättre biomarkör för att identifiera kronisk
njursjukdom samt på att prediktera end-stage njur-
sjukdom.
17,18
I motsats till kreatininbaserade formler
såsom MDRD och Cockcroft-Gault, behöver cystatin
C-baserade GFR uppskattningar inte ta faktorer såsom
ålder, kön och muskelmassa i beaktande.
19,20
Därför
har användningen av cystatin C som en markör för
njurfunktionen ökat i klinisk praxis.
