32 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2016
Positiv energibalans kan påverka vanliga
laboratorieprover
Fredrik Rosqvist
Klinisk nutrition och metabolism, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap,
Uppsala universitet
Flera vanliga laboratorieprover
som används för att på något vis
avspegla en individs hälsostatus
kan påverkas av individens ener-
gibalans. Det kan därför vara av
värde att känna till hur individens
energibalans varit den närmaste
tiden innan provtagning för att
göra en korrekt bedömning av provsvaren. Om indi-
viden har varit i positiv energibalans, dvs energiinta-
get har varit större än energiförbrukningen, tiden före
provtagning kan man anta att flera variabler ligger
högre än de skulle ha gjort om samma individ under-
sökts i energibalans. Intresset har ökat för att utföra
kontrollerade studier i positiv energibalans (”overfee-
ding”) med syftet att studera metabolismens respons
på (över)belastning. Det är ju inte heller ovanligt att
patienter som vi möter i sjukvården har ägnat sig åt
”overfeeding” under kortare eller längre perioder.
Denna artikel ämnar ge en kort sammanfattning
över resultat som observerats under inducerad vikt-
uppgång/energiöverskott.
Inflammation och kärlfunktion
Iggman et al (1) såg att plasmanivåer av ICAM-1,
VCAM-1 samt E-selectin ökade efter endast ca 1,5
kg viktuppgång under en sjuveckorsperiod, trots
att deltagarna var smala (BMI ca 21), unga (ca 27
år) och friska. Flertalet studier, där viktuppgången
pågått i 4-8 veckor, har visat att plasmanivåer av CRP
ökar (2-5). Ökningen av CRP var i tre av studierna
ca 25-30%, men i en studie dubblerades nivån.
Resultat gällandes markörer för inflammation och
kärlfunktion är dock inte konsekventa (3, 6-9) och
påverkas förmodligen av individens förutsättningar
(se nedanstående resonemang om metabolt utgångs-
läge, vilket sannolikt gäller även övriga områden).
Oxidativ stress
Efter endast 6 dagars överätning (dock massivt) sågs
en markant ökning av isoprostanen 8-iso-PGF2a,
en väletablerad markör för oxidativ stress, i urin
(10). Denna ökning var statistiskt signifikant efter
endast 2 dagars överätning, vilket eventuellt anty-
der att oxidativ stress är en av de första markörerna
som påverkas vid positiv energibalans. Huruvida
likartade ökningar även ses vid mer måttlig över-
konsumtion är dock oklart och behöver utredas
ytterligare. Även F2-isoprostan i urin har setts öka
under en viktuppgångsperiod på fyra veckor (2,7 kg
viktuppgång) (11).
Lipider
Effekter på totalkolesterol, HDL- och LDL-kolesterol
är mycket inkonsekventa och antas bero mer på kos-
tens kvalitet än själva viktuppgången. Till exempel
såg Iggman et al (1) att blodfetterna förbättrades
om kosten innehöll en hög andel fleromättat fett
jämfört med mättat fett, trots viktuppgången. Om
energiöverskottet åstadkommits genom en hög andel
socker/snabba kolhydrater ökar generellt nivåerna av
triglycerider (12).
Sockeromsättning
Fasteglukos är oftast oförändrat i studier på friska
individer men fasteinsulin brukar ofta öka i sam-
band med viktuppgång (2, 8, 13-17). Även dessa
variabler verkar påverkas av kosten som använts för
att åstadkomma energiöverskottet och är således
förmodligen inte enbart en effekt av viktuppgången
i sig självt (6, 14, 18). Till exempel jämförde både
Adochio et al (6) och Horton et al (14) effekterna av
energiöverskott skapat av antingen kolhydrater eller
fett och såg att insulin ökade endast i de grupper som
fått extra energi i form av kolhydrater.
